Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästbol - Prästbolsfriheter. Se Prästbol - Prästed. Se Prästlöfte - Prästedragoner. Se Stånds- och prästedragoner - Prästekallspenningar. Se Prästernas utlagor - Prästen Johannes. Se Johannes Prästen - Prästernas utlagor, kam. - Prästernas vederlag, kam. - Prästerskap. Se Prästestånd - Prästerskapets löneregleringsfond. Se Kyrkofonden och Prästlön - Prästerskapets privilegier. Se Prästestånd - Prästerskapets änke- och pupillkassa - Prästestomme, kam. - Prästestånd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skattejord, men numera blifvit efterskänkta och
afskrifna. Jfr Prästgårdsbyggnad.
Kbg.
Prästbolsfriheter. Se Prästbol.
Prästed. Se Prästlöfte.
Prästedragoner. Se Stånds- och prästedragoner.
Prästekallspenningar. Se Prästernas utlagor.
Prästen Johannes. Se Johannes Prästen.
Prästernas utlagor, kam., de årliga utskylder af
kyrkoherdeboställen och kyrkoherdelöner på landet,
som upptagits i jordeböckerna och räknats till
grundräntan, mindre till följd af sin beskaffenhet
än till följd af sin uppkomst. De uppkommo
nämligen under loppet af 1500- och 1600-talen
i sammanhang med landtågsgärden o. a. pålagor,
af hvilka grundräntan bildats. Prebenden ha i
allmänhet varit befriade. Dessa utlagor, som i början
utgingo i persedlar, sattes efter hand i penningar
och utgingo sedan 1869 i oföränderliga, tämligen
obetydliga årliga penningbelopp, till dess de med
grundräntan efterskänktes. Benämningen var olika i
olika landsdelar: taken, gärden och boskapspenningar
i gamla Sverige, prästekallspenningar, altarhafre
och fodermarskhafre i Skåne, kongsskatt i Halland
och Bleking, sölfskatt i Bohus län och silfverskatt
på Gottland. Kbg.
Prästernas vederlag, kam., kallades de från
kronotionde (se d. o.) utgående "afkortningar",
anslagna till prästerskapets aflöning. Ersättning
utgår nu från statsverket. Kbg.
Prästerskap. Se Prästestånd.
Prästerskapets löneregleringsfond. Se Kyrkofonden
och Prästlön.
Prästerskapets privilegier. Se Prästestånd.
Prästerskapets änke- och pupillkassa afser att
bereda understöd åt aflidna prästmäns efterlämnade
änkor och minderåriga barn samt i vissa fall åt deras
ålderstigna eller sjuka barn. Detta ändamål sågs förut
till godo uteslutande genom nådar (se d. o.). Då det i
prästerskapets privilegier medgifna enda nådåret (det
s. k. privilegienådåret) icke kunde för fattigare
stärbhus göra till fyllest, tillades sedermera
ett eller flera s. k. extra nådar. Då emellertid
en sådan anordning i längden ansågs olämplig
för prästsysslornas skötande, inrättades, efter
kyrkomötets hörande och med riksdagens bifall, 1874
ofvannämnda kassa. Som grundfond till kassan anslogos
3/4 af stiftens emeritikassors behållningar
(se Emeritus) - den återstående fjärdedelen
tilldelades Lärarnas vid allmänna läroverken änke-
och pupillkassa - och de till dessa kassor dittills
ingående inkomsterna af prästsysslor vid tillfällig
ledighet samt vidare för en gång ett års behållen
inkomst af hvarje prästerlig beställning i riket att
utgå vid första ledighet, som inträffade efter kassans
bildande. Årsinkomsterna utgöras, utom af räntor, af
del-egarnas bidrag i årsafgifter, retroaktivafgifter
vid inträdet samt åldersskillnadsafgifter. Om
pensionsbeloppen m. m. erhålles uppgift i kassans
reglemente af 6 nov. 1874 (med ändringar af 19
nov. 1880, l okt. 1886, 31 dec. 1890, 24 jan. 1896,
7 dec. 1900, 28 febr. 1907, 27 okt. 1911 samt 10
juni och l nov. 1912). 30 april 1914 utgjorde kassans
behållning 13,593,172 kr. 55 öre. Kassans räken-
skapsår sammanfaller med ecklesiastikåret. Under
ecklesiastikåret 1913-14 utdelades i pensioner
tillsammanlagdt kr. 656,883:33 till 1,301
pensionärer, hvaraf 200 sjuka barn öfver 21 års
ålder samt 275 ogifta döttrar öfver 55 års ålder.
A. Th. S.*
Prästestomme, kam., jordbruksegendom i de
gammalsvenska landskapen, hvilken blifvit
prästerskapet anslagen och räknas till andliga
frälset. Dessa prästerliga lönejordar ha
tillkommit vid reformationens genomförande,
då flera församlingar ofta sammanslogos till
en och dennes kyrkoherde tilldelades mera
jord. Numera utarrenderas så beskaffade egendomar.
Kbg.
Prästestånd kallas samlingen af ett lands präster,
prästerskapet, för så vidt som de utgöra ett inom
sig slutet helt, en samhällsklass med särskilda
företrädesrättigheter. Prästeståndet i Sverige
dag-tecknar sin tillvaro från kristendomens första
tider i vårt land. Den kyrkoorganisation, som här
infördes, hade sina förebilder i Tyskland och England,
hvarifrån den nordiska missionen utgick. Det första
fasta biskopsstiftet (i Skara) grundlades under
förra delen af 1000-talet; ett århundrade senare
var kyrkans yttre ordning i socknar och stift
väsentligen färdig. Däremot var, i enlighet med
germansk sed, prästerskapets särställning ingalunda
så genomförd, som den efter 1000-talets midt i Rom
härskande åskådningen, stödd på den kanoniska rätten,
kräfde. Däraf föranleddes en lång serie förhandlingar
och strider, tills de kanoniska krafven i det
väsentliga genomfördes. 1) Dels gällde det ekonomiska
förmåner. Tionden hade anbefallts redan 1080 af
Gregorius VII och relativt snart genomförts; den
blef, jämte prästbolen, grundvalen för prästerskapets
ekonomiska ställning. Därtill kom det s. k. andliga
frälset, d. v. s. frihet för kyrkojord från kunglig
uppbörd af skatt och böter, första gången förlänad
af Sverker d. y. 1200 (jfr Frälse, sp. 25). Hit hör
ock testationsfriheten, som emellertid i Sverige
aldrig blef erkänd i den utsträckning, som kanoniska
rätten kräfver. 2) Kyrkans domsrätt (jfr Domsrätt,
sp. 687-688) omfattade dels domsrätt i brottmål
öfver klerker (dessa frikallades genom Sverker
d. y:s nämnda privilegiebref af 1200 från inställande
inför världslig domstol), dels domsrätt öfver lekmän
vid vissa brott mot kyrkliga stadgar. I dessa fall
äfvensom vid brott på kyrkans jord egde biskopen
att uppbära böter. Var åter klerk kärande, eller
rörde tvisten jordegendom, eller hade bonde något
att klaga mot sin biskop, skulle saken af dömas af
världslig domstol. 3) Vid ämbetstillsättningar kräfde
kyrkan frihet, i stället för att enligt gammal ordning
biskop tillsattes af konung och landsting och präst af
socknemännen. På denna punkt togs det afgörande steget
i samband med Skenninge möte 1248, i det att en påflig
bulla (af 1250) påbjöd inrättande af domkapitel,
i hvilkas hand valrätten till biskopsämbetet skulle
ligga. Dock öfvade den världsliga makten fortfarande,
särskildt mot medeltidens slut, ofta inflytande på
biskopstillsättningarna (t. ex. genom att presentera
sin kandidat till utnämnande i Rom genom påflig
"provision"). Präst skulle kanoniskt tillsättas af
biskopen, men man lyckades aldrig fullt utestänga
socknemännens valrätt. - Skenningemötet påbjöd
prästernas celibat, som var af stor vikt för deras
lösgörande från det världsliga samhället.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
