Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protectorate of the oil rivers. Se Nigerkustprotektoratet och Oil rivers - Protegé - Proteider, kem. Se Proteinämnen III - Protein, kem. Se Proteinämnen - Proteinaser, fysiol. kem. - Proteinkorn, bot. Se Aleuronkorn - Proteinämnen, kem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
409
Protegé-Proteinämnen
410
thi åH ri’vas]. Se Nigerkustprotektora-t e t och O
i l rivers.
Protegé [-je; fr. protegé, af lat. protefger$L
eg. betäcka], skyddsling. - Protegera [-jera],
beskydda, gynna; försvara.
Proteider, kem. Se Proteinämnen III.
Protein, kem. Se Proteinämnen.
Proteinäser, -fysiol, kem., de enzym, som spjälka
ägghvitämnen (proteiner) så långt som till albumo-ser
och peptoner. Tillsammans med proteinaser förekomma
ofta pep t åser (se d. o.), som möjliggöra en
fortsättning af den proteolytiska spjälkningen. Se
vidare Proteolytiska en-
zym.
H. E.
Proteinkorn, bot. Se Aleuronkom.
Proteinämnen, kem., Ägghvitämnen i vidsträckt mening,
utgöra en synnerligen viktig och omfattande grupp af
kväfvehaltiga organiska ämnen, hvilka kunna anses som
de för lifvet väsentligaste beståndsdelarna i djur-
och växtorganismer-na. Det är i följd af dessa ämnens
nära sammanhang med lifsföreteelserna, som de erhållit
namnet proteinämnen (af grek. prötos, den förste ;
jfr om protoplasma i artikeln Cell samt Fodermedel
och Födoämnen).
Proteinämnena kunna indelas i följande grupper.
I. Nativa,^ egentliga protein- 1. ägghvitämnen.
a) Protaminer (se d. o.).
b) Albuminer (se Ä g g h v i t a). Lösliga i rent
vatten. Hit höra: serumalbumin (blodalbu-min),
äggalbumin, laktalbumin (mjölk-albumin),
muskelalbumin, leukosin (i sädesfrön) m. fl.
c) Globuliner. Olösliga i rent vatten, men
lösliga i måttligt koncentrerad neutralsaltlösning;
lösningarna fällas både vid utspädning och vid
fullständig mättning med salt. Viktigast äro:
serum-globulin, laktoglobulin och myosin (se
d. o.).
d) Edestiner. I växtfrönas aleuron-korn
(se d. o.) och reservägghvita förekommande,
fosforfria ägghvitämnen, af liknande löslighet som
globulinernas. Det egentliga edestinet är påvisadt
i hampfrö, sädeskorn, para- och kokosnötter, frön af
pumpa, solros, lin, Ricinus m. fl.
e) Koagulerande ägghvitämnen. Likna
globuli-nerna, men lösningarna koagulera spontant
genom inverkan af vissa ferment. Fibrinogen, mu-s
k u l i n och m y o g e n.
f) Nukleoproteiner (nukleoalbuminer och
nukleo-globuliner). Fosforhaltiga
ägghvitämnen, som skilja sig från
nukleoproteiderna (se nedan III, a) genom att icke
innehålla nukleinsyror (se d. o.). Nukleoproteinerna
äro olösliga i vatten, men, då de äro någorlunda
starka syror, lösas de lätt vid närvaro af
kalciumkarbonat eller andra salter, som meddela
vattnet alkalisk reaktion. Viktigast är k
a s e i n 1. ostämne; vitellin förekommer
i äggula; l e g u m i n är hufvudbeståndsdelen i
ärters och vickerfröns reservägghvita; g l u t e n
k a-sein förekommer i sädesslagens "gluten"
(se d. o.).
g) Gliadiner 1. spritlösliga ägghvitämnen
utgöra hufvudmassan i sädesfrönas "gluten".
Hvete-kornet innehåller gliadin; i hafre finns avenin,
i majs zein.
II. Omvandlingsprodukter a/ nativa
ägghvitämnen.
a) Koagulerade ågghvitämnen. Ex. fibrin (se
d. o. samt Koagulation 2), kokt ägghvita m. fl.
b) Acidalbuminer 1. syntoniner och
alkalialbu-minater (se A l b u m i n a t).
c) albumoser och peptoner (se d. o.).
III. Proteider. Sammansatta proteinämnen, som
kunna sönderdelas i enkla ägghvitämnen och andra
ämnen, såsom nukleinsyror, färgämnen, kolhydrat etc.
De höra därför till de mest komplicerade
ämnen, man känner.
a) Nukleoproteider (se d. o.): föreningar af ägghvita
med nukleinsyror.
b) Hemoglobin (se d. o.): förening af ägghvita
med ett järnhaltigt ämne, hematin.
c) Glykoproteider: föreningar af ägghvita
med kolhydrat. Hit höra m u c i n e r (se d. o.)
eller slemämnen samt kondromukoider (se Glykoproteider
och Kondroitinsvafvel-syra).
IV. Albuminoider eller albumoider. Utgöra de mest
svårlösliga proteinämnena och förekomma vanligen i
djurkroppens stödjesubstanser: i ben, brosk, hud etc.
Viktigast äro: k er a ti n (hornämne) i horn,
naglar, klöfvar, fjädrar, hår och öfverhud; e l a s
t i n i bindväf samt kollagen (limgifvande substans)
i underhud, ben och brosk. (Se A l b u- . m i n o
i d e r samt där anförda ämnen.)
Reaktioner. Proteinämnena karakteriseras af ett
antal gemensamma reaktioner, af hvilka följande äro
de viktigaste.
A. Fällningsreaktioner. 1) Koagulering (se
Koagulation) vid kokning. Om en ägghvit-lösning, som
är neutral eller svagt sur, upphettas till kokning,
öfvergår ägghvitan i en olöslig modifikation,
som utfälles. Detta är orsaken till den bekanta
företeelsen, att ägg och "råmjölk" (kolo-strum) stelna
vid kokning. Alkaliska ägghvit-lösningar koagulera
icke alls och neutrala blott ofullständigt. 2)
U t s a 11 n i n g. De flesta ägghvitämnen
utfällas ur sina lösningar, om dessa mättas med
koksalt eller andra neutrala salter af lätta
metaller. Den koncentration, i hvilken ett salt
fäller ett ägghvitämne, är karakteristisk för ämnet
i fråga. Och då å andra sidan olika salter ha mycket
olika utsaltningsförmåga, har man häri ett medel att
åtskilja såväl ägghvitämnen i naturliga blandningar
som äfven de produkter (albumoser och peptoner
etc.), som uppstå genom omvandling af naturliga
ägghvitämnen (se nedan). Ammoniumsulfat verkar
kraftigast utsaltande, men äfven magnesiumsulfat och
koksalt användas ofta. Peptoner kunna ej utsaltas. 3)
U t f ä 11 n i n g med alkohol. Alla ägghvitämnen äro
olösliga i absolut, de flesta äfven i utspädd alkohol
(undantag: gliadiner, se ofvan I g). Ägghvitlös-ningen
bör vara neutral och hålla tillräcklig
mängd neutralsalt. Koncentrationsgränserna för
alkoholfällning äro karakteristiska för de enskilda
ägghvit-ämnena. 4) Utfällning med salpetersyra. Om
salpetersyra i ett prof rör försiktigt öfvergjutes
med ett minst lika högt lager af en ägg-hvitlösning,
bildas i beröringsytan mellan vätskorna ett hvitt
skikt af utfälld ägghvita (Hel l ers
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
