Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Priscillianus - Priscus - Prisdomstol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
Priscus-Prisdomstol
292
bedrifven otukt. Efter flera, af P. med framgång
tillbakavisade försök att af kyrkliga myndigheter
utverka en uttrycklig kättardom öfver P. lyckades det
slutligen Ithacius att genom synnerligen betänkliga
medel förmå kejsar Maximus att .döma P. och några
af hans anhängare till döden för kät-teri. Domen
verkställdes i Trier 385. Denna tilldragelse, dittills
utan motstycke i kyrkans historia, framkallade
protester från kyrkans främsta män, sådana som
Ambrosius i Milano och Martin af Tours, hvilka dock
båda skarpt ogillade P:s åskådning, och den väckte en
storm af förbittring, som nödgade P:s anklagare att
lämna sina ämbeten, men för priscillianismen medförde
ett nytt uppsving. Ännu så sent som 563 blef den på
synoden i Braga föremål för en ny förkastelsedom;
sedan synes den ha uppgått i de katariska
rörelserna. - Den äldre kyrkohistoriska forskningen
var i sitt omdöme öfver P. alldeles beroende af
den kyrkliga, ytterst till P:s anklagare återgående
traditionen. I ett alldeles nytt läge syntes frågan
komma genom återfinnandet 1886 af elfva af P:s egna
skrifter. De förste utgifvarna och bearbetarna ansågo
därigenom klart ådagalagdt, att P. varit fullkomligt
oskyldig till de mot honom riktade anklagelserna,
medan de samtidigt hos P. funno tankegångar uttalade,
som höjde honom vida öfver hans samtid, ja i viss mån
föregrepo reformationens åskådning. Den noggrannare
prof ningen af, materialet synes visserligen ha visat,
att förföljelserna mot P. i mycket haft sin rot i
rent personlig hätskhet; beskyllningen för sedliga
förseelser synes vara rent förtal, och många af de som
kätterska tydda satserna torde blott vara uttryck för
en, i förhållande till den dåtida teologien, äldre,
naiv lekmanna-ståndpunkt. Men å andra sidan skimrar
i P:s motivering för sin asketiska ståndpunkt en med
gnosti-ska element förbunden dualistisk åskådning
ganska tydligt igenom; i denna riktning visa redan
de af P. brukade apokryfiska skrifterna, och de
få notiserna om hans utvecklingsgång tyda på ett
samband med äldre gnostisk-sekteriska riktningar,
särskildt de s. k. enkratiterna (se d. o.). Därtill
kommer, att vissa priscillianers ifriga försvar för
nödlögnens berättigande i vissa lägen lägger det nära
att antaga tillvaron af en hemlig, esoterisk lära, som
i deras för offentligheten afsedda skrifter afsiktligt
skjutits tillbaka. - P:s skrifter äro utgifna af
G. Schepss 1889. Jfr vidare Schepss, "P." (1886),
Fr. Paret, "P. ein reformator des 4. jahr-hunderts"
(1891), E. Edling, "P. och den äldre priscillianismen,
I" (1902; jfr rec. af E. Billing i "Kyrkohistorisk
årsskrift", s. å.), och Lezius, "P." (i
"Protestantische realencyklopädie", 3:e uppl., 1905).
E.Bg.
Pri’SCUS. 1. Sofist och retor, medföljde
Maxi-minus, som af kejsar Theodosius II (408-450)
skickats som sändebud till hunnernas konung Attila
(448). Han författade ett historiskt verk i 8 böcker
(Bv£avTivi%rj ’loroQia), hvaraf ännu finnas i behåll
spridda delar, och är af vikt för kännedomen om
400-talet e. Kr. - 2. Grekisk nyplatonsk filosof,
som representerar ett nyplatonismens stadium mellan
lamblichos (se d. o. 2) och Plutarchos från Aten. Han
dog vid 90 års ålder (mellan 396 och 398). Kejsar
Julianus satte högt värde på P., som för öfrigt icke
som Maximus från Smyrna (se d. o.)
förnedrade sig till hoffilosof och därför undgick
dennes öde. 1. R. Tdh.*
2. J-C.
Prisdomstol är en sådan domstol, som under krig
har att prof va giltigheten eller ogiltigheten
af en verkställd uppbringning (se d. o.). Sedan
en pris (se d. o.) införts i hamn, öfverlämnas
en officiell berättelse om uppbringningen till
närmaste härför behöriga myndighet, hvilken tillika
verkställer besiktning och konstaterar fartygs
och lasts beskaffenhet och tillstånd. I allmänhet
är förfarandet inför prisdomstol så ordnadt,
att den officiella uppbringningsberättelsen
lägges till grund och godkännes, där ej prisens
befälhafvare, last-egare eller annan intressent
reklamationsvis framställer invändningar mot den
och yrkar fartygets eller lastens frigifning; i
detta fall åligger bevisskyldigheten reklamanten,
och om full bevisning ej kan åstadkommas, ogillas
anspråket och prisen kon-demneras. Häraf blir en
naturlig följd, på grund af bevisningens svårigheter,
att i flertalet fall uppbringningen godkännes och
kondemnation sker, hvilket alltså ingalunda får
tolkas som yttring af partiskhet från domstolens
sida, då denna tvärtom är skyldig att i dylika fall
kondemnera. Svensk rätt åter ålägger prisdomstolen
en skyldighet att oberoende af reklamation och utan
hänsyn till uppbringningsrapportens officiella natur
allsidigt och fullständigt utreda uppbringningsfrågan
och därefter döma. Enligt gäUande. leglemente a! 12
april 1808, hvilket dock i händelse Sverige skulle
råka i krig torde komma att ersättas af ett nytt,
utgör krigshofrätten prisdomstol i första instans,
ehuru rannsakning och förundersökning sker genom
krigsrätt eller rådstufvurätt i hamn, dit fartyget
införts, eller i närmast därintill belägna stad. Från
krigshof rätten kan frågan genom besvär dragas under
prftfning af den domstol, som eljest är sista instans
i krigsrättsmål.
Har prisdomstol att bedöma fråga om uppbringning
af fartyg under neutral flagga eller af neutralt
gods under fientlig flagga, uppstå lätteli-gen
förvecklingar af internationellt rättslig natur, i
det att dels förfarandet, där reklamationsprocess
förekommer, endast ger ofullständigt skydd
åt last-och fartygsegare, dels olika regler
rörande upp-bringningsrätten kunna vara gällande
i uppbringa-rens land och i vederbörande neutrala
stat, under det att prisdomstolen kan taga hänsyn
allenast till de förstnämnda. Till undvikande häraf
har föreslagits, att en internationell prisdomstol
skulle upprättas som dels öfverinstans öfver de
krigförandes nationella prisdomstolar, dels i vissa
fall själf första och enda instans. Särskildt vid
andra fredskonferensen i Haag 1907 var frågan härom
uppe och föranledde då antagandet af ett förslag till
konvention härom, ehuru konventionen icke ratificerats
och sålunda ej trädt i kraft. Enligt detta förslag
skulle den internationella prisdomstolen, med säte i
Haag, bestå af minst 9, högst 15 domare och lika många
suppleanter för dessa, utsedda för 6 år åt gången
dels med ständigt säte i domstolen l domare och l
suppleant af hvar och en af staterna Tyska riket,
Österrike-Ungern, Frankrike, Storbritannien, Italien,
Kyssland, Förenta staterna och Japan, dels med säte
i domstolen blott för viss del af sexårsperioden l
domare eller l suppleant af hvar och en af öfriga
stater. Mellan dessa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
