Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Primitiva ord - Primklocka - Primo, lat., för det första - Primo, it. - Primogenitur - Primordialblad - Primordialcell - Primordialfaunan - Primordialsäcken - Primorskaja oblastj - Primrose, Archibald Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
263
Primklocka-Primrose
264
kommer (böjdt) härledda. Ofta fattas primitiva ord
lika med primära ord: så är t. ex. barnslig primärt
i förhållande till det därur härledda (eller däraf
bildade) barnslighet. I synnerhet gäller denna
terminologi bland verben: så menar man med primitiva
verb sådana, som icke synbart äro afledda af något
i språket befintligt nomen: gå, ligga, stå i motsats
mot afledda, för hvilka i språket befintliga nomina
ligga till grund: gestalta (af gestalt), hvitna
(af hvit). Historiskt taget, kunna de flesta ord
anses ha uppkommit genom sammansättning, således
äfven de enkla orden, hvilka sålunda genomlupit flera
stadier, tills delarna ej äro möjliga att urskilja.
K. F. J.
Primklocka. Den katolska mässans högtidligaste
ögonblick, då prästen lyfter oblaten, som enligt
transubstantiationsläran verkligen förvandlas till
Kristi lekamen, anges af en i koret anbragt klocka,
primklockan (af lat. prima hora, första timmen, första
gryningsgudstjänsten). Åtminstone i Sverige anbragtes
primklockan i en träställning, antagligen fäst vid
korväggen. J-
C.
Primo, lat., för det första. Jfr Pro p r i m o.
Primo [-å], it. 1. Hand., på den första dagen i
månaden. Jfr M e d i o och U 11 i m o. - 2. Mus.,
först. - Tempo p., första tidmåttet; violino
p., l:a violinen. - P. (i fyrhändig pianomusik),
förste spelaren, diskanten (förkort. Imo). Jfr S e
c ondo. - Primo amoroso [amåråså], "förste älskaren"
vid en teater. 2. A. L.*
Primogenitur (af lat. primogefnitus, förstfödd),
förstfödslorätt (se M a j o r a t och Tronföljd).
Primordiälblad (af lat. primo’rdium,
ursprung), Primärblad, bot., de blad, som
följa omedelbart efter hjärtbladen och som
ofta ha ett utseende, som betydligt afviker
från de följande bladens. Vegetationsspetsens
bladanlag kallas äfven ofta för primordialblad.
G. L-m.
Primordiälcell, bot., detsamma som naken cell.
Primordiälfaunan (af lat. primo’rdium, första början,
ursprung) kallade Barrande ursprungligen de äldsta
fossilförande bildningarna i Böhmen (etage C),
hufvudsakligen utmärkta genom trilobiter (af släktena
Agnostus, Paradoxides, Conocephalites m. fl.) och
brachiopoder samt saknaden af cefalo-poder, således
ungefär motsvarande Paradoxides-skiffern. Numera
anses vanligen primordialfaunan omfatta äfven
OZewws-skiffern, som saknas i Böhmen. JfrKambrium.
B. L-n.*
Primordiälsäcken (af lat. primofrdium, ursprung),
bot., en numera ej bruklig benämning på det tunna
protoplasmaskikt, som täcker väggen i äldre celler.
G- L-m.
Primo’rskaja oblastj (af ry. primofrskij, belägen
vid hafvet, kust-). Se Sibiriska kustprovinsen.
Primrose [pri’mråuṡ], Archibald Philip, 5:e earl af
Rosebery, brittisk statsman, f. 7 maj 1847 i London,
tillhör en skotsk adelssläkt, som på 1600-talet
förvärfvade familjegodset Dalmeny nära Edinburgh
och i politiken först framträdde med sir Archibald
P., sedan 1661 lord Carrington, f. 1616,
d. 1679, en trogen anhängare af Stuartarnas sak,
och dennes son, Archibald P., f. 1661, d. 1723,
hvilken var en af kommissarierna vid förhandlingarna
om den engelsk-skotska unionen 1706–07 samt 1701 inom
Skottlands peerage upphöjdes till viscount Rosebery och 1703 erhöll
earlvärdighet. P:s farfar, Archibald P., 4:e earl af
Rosebery, f. 1783, d. 1868, en ansedd whigmagnat, fick
1828 med den brittiska titeln baron Rosebery säte i
öfverhuset. Som arftagare till earltiteln bar P. från
sin faders död (1851) till farfaderns (1868) titeln
lord Dalmeny. Han deltog från 1871 i öfverhusets
förhandlingar, förvärfvade 1878 stor förmögenhet genom
sitt äktenskap med Hannah de Rothschild (f. 1852,
d. 1890) och gjorde sig första gången politiskt
bemärkt som organisatör af Gladstones båda stora
valkampanjer i Midlothian 1879 och 1880, under hvilka
Gladstone bodde på P:s gods Dalmeny. I Gladstones
2:a ministär inträdde P. som understatssekreterare
i inrikesministeriet i aug. 1881 (med de skotska
ärendena som särskildt verksamhetsområde), men afgick
redan i juni 1883 till följd af inom partiet yppadt
missnöje öfver, att detta ämbete ej innehades af en
underhusmedlem. Han företog nu en lång resa till
Förenta staterna, Australien och Indien samt vann
därunder liflig öfvertygelse om behofvet af energiska
åtgärder för närmare sammanslutning mellan rikets
skilda delar på federativ grundval. Trots den ringa
anklang dessa hans "liberal-imperialistiska" idéer
vunno bland radikalerna återinträdde P. i febr. 1885
i Gladstones ministär, denna gång som sigillbevarare
och minister för offentliga arbeten samt med
säte i kabinettet. Där hade han väsentlig andel
i den energiska politik regeringen förde gentemot
Ryssland i den afganska gränstvisten. P. afgick med
Gladstone i juni s. å. och var i dennes kortvariga
3:e ministär (mars–juli 1886) utrikesminister. Sitt
tidigt visade intresse för social reformpolitik
fick P. tillfälle att praktiskt ådagalägga som
ordf. i Londons nyupprättade grefskapsråd 1889–90
och en kort tid 1892. I aug. sistnämnda år blef
han utrikesminister i Gladstones 4:e ministär och
vann som sådan äfven oppositionens erkännande för
fasthet och målmedvetenhet. Han gaf energiskt stöd
åt lord Cromer i Egypten mot den nye kediven Abbas
Hilmis försök att oberoende af brittiska regeringens
"auktoritativa råd" själf välja sina ministrar (jan.
1893) och afvisade alla franska inblandningsförsök
i denna fråga. En förut påtänkt utrymning
af Uganda inhiberades, och detta rike ställdes (april
1894) under brittiskt protektorat. Franska försök
(fr. 1893) att faktiskt slå under sig Siam bekämpades
af P. med bestämdhet och framgång, och klarsynt
vägrade han (1895) att låna Englands medverkan
till den rysk-fransk-tyska koalition, som beröfvade
Japan en del af segerns frukter i dess krig
med Kina. Genom annektering af kustområdet öster om
Swazieland afvärjdes presidenten Krügers försök att
utvidga Transvaals område till hafvet. 1893 hade P.
genom sin personliga medling lyckats bilägga en
vidtutseende kolgrufarbetarstrejk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
