Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 161-162 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preklusion - Prekär - Prel, Karl du - Prelat - Preliminär. Se Examinand - Prell, Hermann - Preller, Friedrich

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vare af banksedel att inom två år förete den till
infriande. Sådana kungörelser, något oegentligt
rubricerade som afseende preskriptionstid för
banksedlarnas inlösning, blefvo i enlighet med
angifna stadgande utfärdade, bl. a. 22 april 1904
för 22 sedelutgifvande banker, hvilkas sedlar alltså
upphörde att gälla 22 april 1906.

^{C. G. Bj.}

Prekär [-ek-; lat. precarius, af preces, böner],
eg. erhållen (genom böner) af nåd; som innehas eller
njutes af gunst och nåd; beroende af slumpen eller
andras godtycke; osäker, otrygg, bekymmersam.

Prel, Karl du, friherre, tysk filosofisk
skriftställare, f. 1839 i Landshut, d. 1899,
studerade vid Münchens universitet och ingick 1859
i bajerska armén, men tog afsked som kapten 1872. Han

författade bl. a.
Der gesunde menschen verstand vor den problemen der wissenschaft (1872),
Psychologie der lyrik (1880),
Die planetenbewohner und die nebularhypothese (s. å.),
Entwicklungsgeschichte des weltalls (1882),
Das gedankenlesen (1885),
Die philosophie der mystik (1885, 2:a uppl. 1910; "Det dolda själslifvet", 1890),
Justinus Kerner und die seherin von Prevorst (1886),
Die monistische seelenlehre (1888; "Själsläran", 1890),
Die mystik der alten griechen (s. å.) och
Die entdeckung der seele durch die geheimwissenschaften (2 bd, 1893–94; 2:a uppl. 1910).
Ausgewählte schriften utkommo 1900–01 i 19 bd.
I sv. öfv. ha utgetts äfven
"Själslifvets gåtor" (2 uppl. 1889) och
"Den mänskliga tillvarons gåta" (1894).
Han är påverkad af Kant, Schopenhauer och Hartmann
och söker förena en evolutionistisk naturuppfattning
med ockultismen och spiritismen. Vid sidan af det
vanliga medvetandet antog han ett undermedvetande, som
sätter oss i förbindelse med en högre värld, dit vårt
transcendentala subjekt, som öfverlefver döden, hör.

^S–e.

Prelat (af lat. prælatus, föredragen, satt framför),
präst med högre rang och myndighet (såsom ärkebiskop,
biskop, domprost); högtställd och härsklysten präst. –
Prelatensisk, som är utmärkande för prelater, starkt
högkyrklig. – Prelatur, en prelats värdighet.

Preliminär (fr. préliminaire, af lat. præ,
före, och limen, tröskel, gräns), inlednings-,
förutgående, förberedande. Mots. definitiv. –
Preliminärer, förberedande förhandlingar eller
öfverenskommelser, allmänna punkter, som t. ex. vid
ett fredsslut fastställas och undertecknas af
de intresserade makternas fullmäktige, innan
man skrider till den definitiva och detaljerade
öfverenskommelsen. Vapenhvila ingår alltid som en
viktig punkt i fredspreliminärer. – Preliminärexamen,
förberedande pröfning, som berättigar till afläggande
af en fackexamen. Uttrycket nyttjades vid de
svenska universiteten särskildt om den juridiska
preliminärexamen ("prillan"), som föregick

examen till rättegångsverken (hofrättsexamen) och kansliexamen.
Jfr Hofrättsexamen. – Preliminarist. Se Examinand.

Prell, Hermann, tysk målare och skulptör, f. 1854
i Leipzig, studerade i Dresden, i Berlin (för Gussow)
och två år i Italien och är sedan 1891 professor vid
akademien i Dresden. P. har genom sina väggmålningar
vunnit ett stort, om också ej obestridt namn och
rykte i Tyskland. Hans första större verk var en
följd af 11 väggmålningar, skildrande
Byggnadskonstens epoker,
utförda efter täflan, där P. blef pristagare,
i Berlins Architektenhaus 1881–82. Sedan följde 1886
Ars victrix, plafond i rådhuset i Worms
m. fl. bilder därstädes, 1888–91 bilder ur
Hildesheims historia i stadens rådhus,
1893–94 väggbilder i Breslaus museum, 1894 i
tronsalen i Palazzo Caffarelli – preussiska
ambassadhotellet i Rom – med germanskt
mytologiska motiv och 1895 historiska bilder i
Danzigs rådhus. Bland P:s stafflitaflor från
samma tid märkas
Judas (1886, Dresdengalleriet),
Flykten till Egypten (1888, Breslaus museum)
samt porträtt af
konung Albert af Sachsen (1888, rådhuset i Dresden) och
kejsar Vilhelm II på kommandobryggan (1889).
Ett enhetligt verk fick P. utföra i Albertinum i
Dresden, där trapphusets såväl arkitektur som
måleriska och plastiska utsmyckning är af honom.
Målningarna behandla mytologiska motiv,
Titanerna storma Olympen,
den fängslade Tartaros,
Parcerna,
Gracerna m. m.;
i skulptur utförde P. statyer af
Venus och
Prometeus
i marmor samt dekorativa figurer och reliefer i
brons. Trapphuset fullbordades 1902. Till P:s
senaste arbeten hör utsmyckandet af festsalen
i Dresdens nya rådhus, likaledes med målning och
skulptur (en serie allegorier öfver Dresden och Elbe
1908 ff.). P:s målningar äro skickligt anordnade
och effektfullt och virtuosmässigt utförda. Någon
framträdande konstnärlig individualitet söker man där
förgäfves, lika litet som det man menar med monumental
stil. De göra intryck af förstorade illustrationer
eller stafflimålningar. Flera af P:s arbeten äro
utgifna i reproduktionsverk, målningarna i Palazzo
Caffarelli 1900, "Fresken, skulpturen und tafelbilder"
med text af G. Galland 1904. Jfr monografier af
F. H. Meissner (1898) och
A. Rosenberg (1901).

^{G–g N.}

Preller, Friedrich, tysk målare, f. 1804 i
Eisenach, d. 1878, studerade, uppmuntrad af Goethe
och storhertig Karl August, i Weimar, Dresden,

Antwerpen, Milano, kom i Rom 1828 under Kochs
inflytande, återvände till Weimar 1831 och blef
professor där. Han upptog det heroiska landskapet,
än idylliskt, än storslaget, med uppslag från
stränderna omkring Neapels golf, befolkade det med
gudar och heroer och lyckades nå enhet mellan naturen
och staffaget. Sitt rykte vann han först och främst
genom sina
Odyssékompositioner,
7 temperamålningar i "romerska huset" i Leipzig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>