Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preisler, Joachim Daniel - Preisler, Johann Georg - Preisler, Marie Kathrine - Preissova, Gabriela - Preja - Prejbåt. Se Preja - Prejningslanterna. Se Lanterna - Prejskott. Se Preja - Prejudice - Prejudikat. Se Högsta domstolen - Prekarium. Se Länsväsen, sp. 195 - Prekativ. Se Modus, sp. 791 - Preklusion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
159
Preissovå-Preklusion
160
ve g ge (se D. 4), tog henne till äkta och
uppträdde i jan. 1779 på k. teatern. P. hade af
naturen lysande gåfvor samt egde därjämte bildning
och ett fint sätt. Både älskar- och komiska roller
utförde han med mycken framgång och intog under det
följande årtiondet en hedrad ställning vid teatern,
men förstörde genom lättsinne sitt husliga lif och
rymde 1792 med en ung skådespelerska, hvarefter han
förde ett kringflackande lif. - 3. JohannGeorgP.,
den föregåendes broder, kopparstickare, f. 1757 i
Köpenhamn, d. 1831, var först elev hos sin fader,
vann konstakademiens stora guldmedalj och arbetade
sedan under Wille i Paris. 1787 blef han medlem
af konstakademien därstädes och följande år af
akademien i Köpenhamn med samma blad efter Viens
"Dédale". Man känner endast få arbeten af denne
konstnär, som för sin tid var framstående, ehuru icke
i lika hög grad som fadern. - 4. Marie Kathrine P.,
skådespelerska, född D e-vegge, f. 1761 i Köpenhamn,
d. där 1797, debuterade sextonårig på k. teatern
där och vann publikens ynnest genom sin skönhet och
klara sångröst. Hon blef 1778 gift med Joachim Daniel
P. (se P. 2). Efter fru Walters (se Muller, Karolina
Fredrika) flykt 1780 fick fru P. själfskrifvet
öfvertaga en god del af dennas roller och spelade med
mycken skälmskhet koket-ter, kvicka världsdamer samt
andra lustspelsroller. Äktenskapet blef oroligt och
föga lyckligt; öfvergifven af mannen, försumpade hon
sedan alltmer sin talang genom oregelbundet lef-verne.
lo. 3. Ph-W.* 2 o. 4. E. Ebg.
PréTssovå, G a b r i e l a, tjechisk författarinna,
f. 1862 i Kuttenberg, dotter till en godsegare
Se-kera, gift 1880 med en tjänsteman Preiss,
debuterade 1877 under märket M a t y l d a D u m o n-t
o v å och utgaf sin första samling skisser 1886 under
titeln Obråzky ze Sloväcka (2:a uppl. 1901). Bäst
lyckade anses hennes berättelser med motiv från
det slovakiska Böhmen och Mähren samt från Kärnten
(Korutanské povidky, 1895). Stor scenisk framgång
hade hennes realistiska folkskådespel Gaz-dina roba
(Husträlinnan, 1889) och Jeji pastorkyna (Hennes
pastorsboställe, 1890). A-d J.
Preja (ty. preien), sjöv., anropa eller muntligen
kommunicera med ett främmande fartyg, som kommit
inom prejhåll, vare sig från annat fartyg eller från
s. k. prejbåt, hvarvid man vanligtvis underrättar
sig om fartygets namn och hemort, afseglings- och
destinationsorten, resans längd, besticket, vindar
m. m., som kan vara af intresse att känna. De utbytta
meddelandena inrapporteras sedan i första hamn af
båda befälhafvarna. Då örlogsman, synnerligast
under krigstid, önskar preja annat fartyg, som
trots flaggsignal ej minskar farten, afskjuter
han s. k. prejskott, först löst, sedan skarpt,
för att tvinga fartyget att invänta honom. Äfven
tullbevakningen eger att i vissa fall anpreja. I smala
farvatten kan prejning eventuellt ske äfven från land.
R. N.*
Prejbåt, sjöv. Se Preja.
Prejningslanterna, sjöv. Se Lanterna.
Prejskott, sjöv. Se Preja.
Prejudice [-dīs; fr. préjudice, af
lat. præjudicium, eg. dom i förväg], skada, orätt,
förfång. – Prejudicera, skada, göra förfång,
förnärma. – Prejudicerad kallas en växel, när regressen
på den gått förlorad.
Prejudikat (af lat. præjudicatum), jur., ett
af högsta instansen gifvet utslag, hvarigenom en
rättsgrundsats blifvit på visst sätt fattad och
tillämpad. Då ingen lag kan vara i den grad tydlig
och fullständig, att icke olika meningar kunna uppstå,
om hvad i visst fall bör anses vara gällande rätt, är
också möjligheten af olika och mot hvarandra stridande
domslut gifven, utan att sådant kan tillskrifvas
bristande förmåga eller insikt hos lagskiparen. Det
är emellertid uppenbart, att den rättsosäkerhet,
som härigenom uppkommer, är ett väsentligt ondt,
som bör, så vidt möjligt, förebyggas. För sådant
ändamål har man ifrågasatt att tillägga högsta
instansens domslut bindande kraft med afseende på däri
antagna rättsgrundsatser. Dessa prejudikat erhålla
sålunda betydelsen af lagförklaring, hvilken skall
tills vidare lända till efterrättelse i liknande
fall. Denna grundsats, som antagits i Frankrike och
åtskilliga andra länder, har i Sverige aldrig varit
gällande. Hvarje domare eger där döma efter hvad
han själf pröfvar vara lag och rätt. Emellertid
har man icke heller hos oss förbisett behofvet
att upprätthålla enhet i rättskipningen. Därtill
syftar föreskriften, att i vissa fall mål skall
hänskjutas till afgörande af Högsta domstolens
samfällda afdelningar. Se Högsta domstolen.
I. Afz.
Prekarium (af lat. precarius, som ges af nåd), ett
slags förläning. Se Länsväsen, sp. 195.
Prekativ (af lat. precari, bedja). Se Modus,
sp. 791.
Preklusion (af lat. prcecludere, i förväg stänga,
afskära, förhindra; fr. forclusion), jur., en
borgenärs uteslutande från hans fordran eller
åtminstone från möjligheten att på vanligt sätt
göra den gällande mot gäldenären som påföljd af
borgenärens underlåtande att anmäla sin fordran inom
tid, som i offentlig anmaning (proklama, årsstämning;
se d. o.) blifvit för viss gäldenärs borgenärer
utsatt. Den befrielse, som sålunda kan beredas en
gäldenär, får denne emellertid blott under särskilda
omständigheter taga i anspråk. I svensk rätt äro
dessa omständigheter en gång för alla fastställda
fi k. förordn. 4 mars 1862 §§ 9, 10); annorstädes
(som enligt dansk rätt) kan genom administrativt
förordnande för ett särskildt fall förmånen af
proklama medges. För att preklusion skall inträda,
förutsätter svensk rätt icke blott underlåtande
att anmäla fordringen, utan också ovetenhet hos
gäldenären om densamma; det är borgenären tillåtet
att affordra gäldenären ed, "att den fordran ej var
honom känd före inställelsetidens utgång". Verkan af
preklusionen är, åtminstone enligt svensk rätt, icke
att fordringen fullständigt upphäfves; den fortlefver
nämligen som en naturlig fordran (se Naturlig
förpliktelse och Obligation, sp. 413). - En alldeles
särskild preklusion, gällande betalningsrätten
för sedel, ut-gifven af enskild bank - innan denna
sedelutgif-ningsrätt i början af 1900-talet upphörde
(se E n-s k i l d b a n k, sp. 652 ff.) -, har funnits
stadgad, senast i Lag ang. solidariska bankbolag 18
sept. 1903: enskild bank, som egt sedelutgifningsrätt,
skulle få hos K. M:t utverka utfärdande af allmän
kungörelse med föreläggande för enhvar innehaf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
