Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potentilla - Potenza - Poteriokalymma. Se Agnus Dei 4 - Poterium. Se Sanguisorba - Potern. Jfr Fästningsportar - Potestas - Potestas clavium. Se Löse- och bindenyckel - Potestas patria. Se Manus och Patria potestas - Potgieter, Andries Hendrik - Potgieter, Everhardus Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
71
Potenza-Potgieter
72
argentea, "femfingerört", "silfverfingerört", som har
upprätt stjälk och de femfingrade bladen undertill
hvitludna, samt P. verna L. med vanligen rödaktig
stjälk. P. erecta lämnar drogen
Potentilla anserina (gåsört), l växten med några
rötter och blad afskurna, 2 blomfoder och småfrukter,
3 småfrukt.
blodrot. Som prydnadsväxter i parker och trädgårdar
odlas ofta P. fruticosa (vild på Öland och
Gottland) och den rödblommiga P. atrosangui-nea från
Nepal. Släktet Comarum föres nu ofta till Potentilla.
O. T. S. (G. L-m.)
Potenza [påte’ntsa]. 1. (Före 1871 Basilicata)
Provins i södra Italien, begränsad i n. af
prov. Foggia och Bari, i ö. af Lecce och Tarantoviken,
i s. af Cosenza, i s. v. af Tyrrhenska hafvet,
i v. af Salerno och i n. v. af Avellino. 9,962
kvkm. 474,021 inv. (1911). Provinsen ligger på
östra sidan af Apenninerna, hvilkas hufvudkedja
vänder sig åt den stora västra halfön (Kalabrien),
och är därför ett bergland, med en smal kustremsa
vid Tarantoviken, där de i allmänhet jämlöpande
floderna Bradano, Basento, Cavone, Agri och Sinni
falla ut. Skogar af ek, bok och andra löfträd
upptaga ungefär 1/5 af arealen. Jordbruket, föga
utveckladt, lämnar företrädesvis majs, hvete samt
vin. Därjämte odlas tobak, lin, hampa, bomull, oliver
och sydfrukter. Hufvudnäring är boskapsskötsel;
i synnerhet uppfödas grofulliga får, svin och
mulåsnor. Här och där finnas mullbärsplanteringar
med silkesmaskar. – 2. Hufvudstad i ofvannämnda
provins, i Basentos öfre dal, vid järnvägen mellan
Salerno och Tarantoviken. 16,672 inv. (1911) i
hela kommunen. Biskopssäte; lyceum, gymnasium,
teknisk skola, präst- och lärarseminarium. P. har
flera intressanta kyrkor, ringmur och gamla
befästningsverk. Den höjd, på hvilken P. nu ligger,
bar i forntiden ett citadell, tillhörigt staden
Potentia, som låg i dalen nedanför och som, att döma
af en mängd funna inskrifter, måste ha varit ett
blomstrande municipium under romerska väldet. Staden
har flera gånger förstörts af jordskalf, af hvilka
det, som 16 och 17 dec. 1857 hemsökte hela södra
Italien och ensamt i denna
provins dödade öfver 32,000 personer, lade större
delen af staden i ruiner.
1 o. 2. (J. F. N.)
Poteriokalymma. Se Agnus Dei 4.
Poterium L.,bot. Se Sanguisorba.
Potern (fr. poterne), Porthvalf,
befästningsk., kallas visserligen hvarje af jord eller
betong täckt förbindelsehvalf inom en befästning,
men företrädesvis benämnes så den hvälfda portgång
under fästningsvallen, som leder från det inre af
fästningen eller fästningsverket ned till den utanför
liggande grafven. För att, om under belägringens
gång så erfordras, kunna tillspärra poternen, förser
man den med falsar i sidomurarna för anbringande af
ett bjälksätt. Mellan detta och de stängda portarna
fylles med jord. På ömse sidor om poternen böra invid
eskarpmuren läggas gevärsgallerier, från hvilka
grafbottnen framför portarna kan med korsande
eld bestrykas. Jfr Fästningsportar.
(O. A. B.) L. W:son M.
Potestas, lat., makt; ämbetsmyndighet (se
Magistratus, sp. 471).
Potestas clavium, lat., "makt öfver nycklarna". Se
Löse- och bindenyckel.
Potestas patria. Se Manus och Patria
potestas.
Potgieter [på’tjiter], Andries Hendrik, boerledare,
f. omkr. 1800, d. 1853, anförde 1836 vid boernas
"stora uttåg" från Kapkolonien en skara af
sina landsmän. Han förklarade 1838 det land,
som den undan boerna öfver Limpopofloden flyktade
ma-tabelehöfdingen Mosilikatse innehaft mellan Yaal
och Limpopo, förverkadt och grundlade s. å., sedan
han utan framgång kämpat mot suluerna i nuv. Natal,
staden Potchefstroom (se d. o.). Den blef ett slags
hufvudstad för boerna i nuv. Transvaal och i området
närmast söder om Vaal. P. och hans kamrater ingingo
1840 union med de boer, som slagit sig ned kring
den äfven af P. (1837) anlagda kolonien Winburg (i
nuv. Oranjefristatspro-vinsen), och P. var allmänt
erkänd ledare för boerna på båda sidor om Vaal
till 1845, då han med en skara landsmän flyttade
till östra Transvaal (först till Zoutpansberg och
sedan till Lyden-burg). Han invecklades sedermera
i tvist med en annan betydande boerledare i
Transvaal, Andries Pretorius, men försonades
1852 med denne och accepterade äfven för sin
del den af Pretorius med engelska regeringen
s. å. af slutade Sand-river-kon-ventionen
om villkoren för Transvaals själfständighet.
V. S-g.
Potgieter [på’tjiter], Everhardus Johannes,
holländsk författare, f. 27 juni 1808 i Zwolle, d. 3
febr. 1875 i Amsterdam, utbildades till köpman,
men lämnade snart detta yrke för att egna sig
åt litteraturen, kom un- , der påverkan af språk-
! forskaren Willems, den flamländska rörelsens fader,
och uppsatte tillsammans med Bak-huizen van den Brink,
Drost och Heije 1836 i Amsterdam månads-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
