Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 55-56 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potamogale - Potamogeton - Potamogetonaceae - Potamogetonineae. Se Helobiae - Potamoplankton. Se Plankton, sp. 1011 - Potapenko, Ignatij Nikolajevitj - Potassium - Potatis

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är afpassadt till lifvet i vatten; det har
nedtryckt hufvud, bred nos med starka morrhår och
hoptryckt simsvans. Liksom andra borstigelkottar
saknar P. okbågar; kindtänderna likna de
sistnämndas. P. skiljer sig från alla andra
insektätarsläkten genom saknaden af nyckelben och
därigenom, att andra och tredje tån på bakbenen
äro förenade. En enda art, P. velox (kroppslängd 60
cm.; se fig.), är känd från Syd-Nigeria, Kamerun,
Gabun, Kongo och Angola; den lifnär sig af fisk.
L-e.

Potamogeton Tourn., Nate, bot., ett artrikt örtsläkte,
lefvande i vatten och bildande typen för en egen
familj, Potamogetonaceæ. Blommorna sitta antingen
i ax eller ensamma. Hylle saknas vanligen, och
blommorna äro antingen tvåkönade eller sambyggare. Hos
Potamogeton äro de små, brungröna blommorna samkönade,
skenbart försedda med 4-bladigt hylle, som utgöres
af bihang till de 4 ståndarna. Frukten utgöres i
regel af 4 små stenfrukter. Dessa nateväxter ha
växlande storlek och glatta, hela blad, antingen
alla hinnaktiga och under vattenytan eller ock
dessutom läderartade, simmande, ofta större och
bredare blad. Släktet omfattar 87 arter, af hvilka
19 finnas i Sverige. I folkspråket skiljer man
mellan följande mera allmänna arter. "Gäddnate",
P. natans L., som har alla bladen skaftade, de
flytande läderartade. "Borstnate", P. pectinata L.,
har alla bladen under vattnet, trådlika. "Gräsnate",
P. graminea L., har stjälken grenig, de nedsänkta
bladen smala, oskaftade, gräslika, de öfre simmande


Potamogeton perfoliata (ålnate). l växten med
blommor och frukter, 2 blomma, 3 frukt, 4 småfrukt
i längdsnitt.

bladen läderartade. "Ålnate", P. perfoliata L., har alla
bladen under vattnet hjärtlika och stjälkomfattande.
O. T. S. (G. L-m).

Potamogetonaceæ, Natefamiljen, bot., en växtfamilj,
som omfattar släktena Posidonia,
Potamogeton, Ruppia, Zannichellia och Zostera m. fl.,
alla växande i sött eller salt vatten. Familjen
tillhör serien Helobiæ l. Fluviales, Jfr Potamogeton.
G. L-m.

Potamogetonineæ, bot. Se Helobiæ.

Potamoplankton (af grek. potamo’s, flod),
bot. zool. Se Plankton, sp. 1011.

Potapenko, Ignatij Nikolajevitj, rysk
författare, f. 1856, son till en ulanofficer, som
sedan blef präst, uppfostrades i prästseminariet
och studerade vid Petersburgs universitet. Sin
litterära verksamhet började han 1881 och vann stor
framgång med berättelsen Na djejstvitelnoj sluzjbje
(I aktiv tjänst) 1890. Synnerligen produktiv, lyckas
han särskildt i de berättelser, där han skildrar
poplifvet. Sina personliga minnen från studietiden
har han nedlagt i den förträffliga berättelsen
Prokljataja slava (Förbannad ära). Åtskilliga af
hans dramer stå alltjämt på den ryska repertoaren,
däribland Zjizn (Lifvet) och Tjuzjie (Främlingar). På
Dramatiska teatern i Stockholm spelades 1906 hans
skådespel Iskuplenije (Uppgörelse). P:s samlade
skrifter utkommo 1895-97 i 12 dlr. A-d J.

Potassium, kem., nu bortlagdt namn på kalium.

Potatis, Potates, Potat, Jordpäron (sp. patata,
batata, eng. potato, fr. pomme de terre, ty. och
da. kartoffel, se d. o.), Solanum tuberosum L.,
bot., är en välbekant, ytterst viktig kulturväxt,
ursprungligen inhemsk i västra Syd-Amerikas högland,
hvarifrån den först utbreddes i Amerika och i senare
hälften af 1500-talet öfverfördes till Europa af
spanjorerna, hvilka genom en förväxling med den i
Europa redan förut kända bataten (Ipomæa Batatas)
gåfvo den namnet batata. I Europa spreds potatisen
till en början endast långsamt, men är numera en där
i största skala odlad s. k. "jordfrukt". I Sverige
fanns den i Uppsala botaniska trädgård 1658, men
först på 1720-talet odlades den i större skala på
Nolhaga vid Alingsås af Jonas Alströmer, och dess
odling tilltog småningom, ehuru Linné uttalade sin
misstro till potatisens gagnelighet, enär den hörde
till den växtfamilj, som han, för de ofta smutsigt
och dunkelt färgade blommornas skull, kallade
Luridæ ("smutsblomstriga") och som innehåller en
mängd giftväxter, såsom belladonna, spikklubba,
bolmört o. s. v. (se Solanaceæ). Misstron bland
allmänheten mot det nya födoämnet var länge allmän;
"man skulle ej få en af tjänstfolket att smaka
den, om man ock ville gifva dem penningar därför"
säger Linné 1756. Först på 1760-talet fick den
större spridning i Sverige, förnämligast genom
de från Pommerska kriget återvändande soldaterna,
som i Tyskland lärt sig värdera den och hemförde
sättpotatis. Upptäckten, att den kunde användas
till bränvinsbränning, bidrog äfven till dess ökade
odling. Ätbara knölar lämna äfven S. Maglia (inhemsk
i Chiles och Perus kusttrakter) och S. Commersonii
(inhemsk i Argentina, Mexico och Arizona), men någon
större utbredning har odlandet af dessa arter ännu ej
uppnått. - Potatisväxten är en ört, som genom de under
jorden lefvande stjälkknölarna egentligen är mångårig,
men som i vårt klimat förekommer som ettårig, emedan
dess knölar upptagas om hösten och nya utplanteras
nästa vår. Dessa potatisknölar äro försedda med en
mängd i gropar insänkta knoppar ("ögon"), från hvilka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>