Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Polypodiaceæ, Bräkenfamiljen, bot. - Polypodium, bot. - Polyporaceæ, Polyporéer, Porsvampar, bot. - Polyporer, bot. Se Polyporaceæ - Polyporus, Ticka, bot. - Polyprion, zool. Se Vrakfisken - Polyprisma, fys.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1311
Polypodium-Polyprisma
växter, bl. a. arter af Adiantum,
Nephrolepis, Pteris, Davallia m. fl.
G. L-m.
Polypo’dium L., bot., ett ormbunksläkte
af fam. Polypodiaceæ, som har alla
stambladen, både sterila och sporbärande,
likformiga. Sporplättarna, rundade, utan
täckande svepefjäll, sitta radvis, vanligen
något aflägsnade från bladkanten och sinsemellan
åtskilda (eller sammanflytande). Hithörande
växter ha oftast långskaftade, hela, flikade
eller parbladigt delade stamblad, som äro ledade
mot rhizomet. Hos den vanliga, på stenar och
berghällar ofta liksom i stora mattor växande
Stensöta (Polypodium vulgäre}.
Stensöta n, P. vulgäre L. (se fig.), äro de
15- 25 cm. höga, upprätta, smalt aflångt
lansettlika, glatta, läderartade, enkelt
pardelade och öfvervint-rande gröna. Den
brunfjälliga rotstocken har svart epidermis och
visar färsk ett ljusgrönt brott. Dess smak är
sötaktig, något bitter. Den kan användas som
bröstmedel i st. f. lakritsrot, men bibehåller
sig icke länge. Kötterna af stensöta användas
mycket, blandade med hvitmossa, till odling
af epify-tiska orkidéer. Af släktets mer än
200 arter förekomma de flesta i tropikerna,
där de mycket ofta äro epifyter. Flera af
dessa odlas ofta som prydnadsväxter i växthus,
t. ex. P. aureum.
O. T. S. (G. L-m.)
Polyporäceæ, Polyporéer, Porsvampar, bot.,
svampfamilj inom Hymenomycetes, utmärkt däraf,
att hymeniet bekläder porer eller gropar i
fruktkroppens fertila del. Fruktkroppen är
skorplik, konsolformad eller differentierad
i hatt och fot, köttig, läderartad eller
vedartad, i senare fallet försedd med zoner och
flerårig. De flesta hithörande svamparna äro
saprofyter, växande på marken och gammal ved,
flera äro skadliga parasiter på träd (se P o l y
p o r u s), och några förstöra ar-betadt virke
(se Hussvamp och Polyporus). Af de köttiga
formerna äro många ätliga, några
giftiga (se B o l e t u s, Fistulina hepatica och
Polyporus). Ett par Potyponts-arter ha medicinsk
användning. G. L-m.
Polyporéer, bot. Se Polyporäceæ.
Poly’porus, Ticka, bot., svampsläkte af
familjen Polyporäceæ. Hymeniet bekläder
insidan af rör, som äro tätt och fast
förenade med hvarandra. Släktet delas nu i
flera släkten, skilda genom fruktkroppens och
porernas beskaffenhet, t. ex. Porta med utbredd
fruktkropp (ej differentierad i hatt och fot),
Fomes med vedartad och Polyporus med köttig
fruktkropp. Flera af de köttiga arterna äro
ätliga, men föga smakliga; bäst är P. ovinus,
f å r-t i c k a n. Af de på trädstammar
växande arterna äro flera skadliga parasiter,
förorsakande kärnröta, t. ex. fnösksvamparna
på bok, björk och andra löfträd, Fomes annosus
(Heterobasidion annosum, Trametes radiciperda),
rötticka, som förorsakar "rödröta" i gran och
tall, P. betulinus, björkticka, på björkstammar,
Fomes Pini på äldre tallar, m. fl. På träväggar
och trägolf kan Poria vaporaria, mögelticka,
verka förstörande på samma sätt som hussvampen
(se d. o.).
fomes igniarius, två fruktkroppar på stammen
af hvit-
poppel, den öfversta fruktkroppen lodrätt
genomskuren,
så att man ser alla porlagren. (Omkr. a/4
nat. storl.)
Af Fomes fomentarius och Fomes igniarius
(se fig.) beredes fnöske, som hade användning
vid eldslagning och som blodstillande medel
(se Fnöske). Äfven P. officinalis, lärksvamp,
som innehåller ett giftigt ämne, agaricin,
och i stor mängd insamlas i Sibirien, har
medicinsk användning. P. betulinus användes af
lapparna till nåldyna, och af fruktkroppens
inre, korkartade väfnad beredes kolstift.
G. L-m.
Poly’prion, zool. Se Vrakfiske n.
Polypri’sma (af grek. poly’s, mången),
fys., ett instrument, som tjänar till
att vid den fysikaliska undervisningen
åskådliggöra olika ämnens olika brytnings- och
dispersionsförhållanden. Det består af en mängd
bredvid hvarandra fästa prismor af samma form
och storlek, men af olika ämnen. Låter man ett
strålknippe samtidigt träffa alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
