Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt / 999-1000 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Plafondmålning - Plagalisk, mus. - Plage - Plagemann. 1. Karl Johan Fredrik P.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 5. Parti af plafond med måladt midtfält i Eriksbergs slott, Södermanland. (1600-talet.)

Sixtinska kapellet och i Rafaels takmålning
i Farnesina, figurernas hufvudriktning är
parallell med golfytan, bildar den i dessa senare
en mer eller mindre skarp vinkel mot denna. Ett
vanligt motiv är sålunda att i plafondens
ytterkanter måla en perspektiviskt ställd
balustrad, som tycks fortsätta väggarnas lodräta
linjer, att kring denna balustrad gruppera
människor, djur och växter samt låta det öppna
midtpartiet, som återger målad arkitektur eller
fri rymd, upptas af allegoriska, mytologiska
eller religiösa scener. Märkliga
plafondmålare voro efter Correggio bl. a. Giulio
Romano, Pietro da Cortona, Paolo Veronese,
Pozzo, Lebrun och Tiepolo. I Sverige finnas
plafondmålningar af Ehrenstrahl (i Riddarhuset),
Chauveau och Sylvius (Drottningholm), Fouquet,
Taraval, J. Pasch och E. Hallblad (Stockholms
slott), J. Kronberg (sammastädes, i Dramatiska
teatern, Adolf Fredriks kyrka m. fl. st.),
K. Larsson (Dram. teatern) och V. Andrén
(K. operan). Jfr fig. 5 till art. Plafond.
Upk.*

Plagalisk (af grek. plagios, sned, åt sidan),
mus., benämning på de fyra nya kyrkotonarter
(se d. o.), som på Gregorius I:s tid
tillades såsom under- eller sidoordnade de
fyra äldre, "autentiska" tonarterna. De hade
samma intervaller och sluttoner som dessa,
men oktavomfånget var förskjutet en kvart
lägre. Då sålunda en autentisk dorisk melodi
rörde sig inom omfånget d–d¹, så rörde sig
en motsvarande plagalisk ("hypodorisk") i
omfånget A–a, dock fortfarande med d såsom
finalton. När på 1500-talet två nya autentiska
tonarter tillades (på c och a), fingo äfven
dessa sina plagaliska motstycken (på g och e),
så att hela antalet kyrkotonarter blef 12 (jfr
Glareanus). – Om plagalisk kadens se Kadens.
A. L.*

Plage [plāʃ], fr., strandbrädd, strand (särskildt
om breda och trygga, till promenadplats och
friluftsbad använda stränder vid badorter).


Plagemann. 1. Karl Johan Fredrik P., farmaceut,
tekniker, f. 3 maj 1779 i Stockholm, d. där
3 jan. 1864, innehade 1803–12 apoteket i
Södertälje, hvarmed han förenade en fabrik för
kemiska preparat. 1812 flyttade han denna till
Bergsunds bruks egor i Stockholm samt verkade
under de närmast följande åren och sedan han i
Uppsala aflagt studentexamen dels som biträde vid
föreläsningar, som höllos af Berzelius och
Sefström, dels som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>