Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett visst yrke eller eger fonderad förmögenhet
eller betalar skatt eller som kan läsa och
skrifva. Valbar till representantkammaren är
hvarje man, som fyllt 25 år och som har en
årlig inkomst af 500 soles eller är lärare i
någon vetenskap; valbar till senaten är den, som
fyllt 35 år och har en årlig inkomst af 1,000
soles eller är lärare i någon vetenskap. – Den
verkställande makten utöfvas af en president,
hvilken jämte 2 vicepresidenter väljes för
4 år genom allmänna val af hela folket. Både
presidenten och vicepresidenterna skola vara
infödda peruaner och minst 35 år gamla; de få
ej omedelbart omväljas. Presidenten har 48,000
soles i lön och ett hvarje år fixeradt belopp för
expenser. Vicepresidenterna, som endast skola i
ordning efterträda presidenten, om han afgår,
ha intet arfvode. Presidenten utöfvar sina
funktioner genom ett kabinett af 6 ministrar
(inrikes-, krigs-, utrikes-, finans-, arbets-
och justitieministrarna, den sistnämnde chef
äfven för kyrkan och undervisningsärenden). –
Kättskipningen utöfvas af en högsta domstol i
Lima, bestående af 11 domare, valda af kongressen
inom ett af regeringen uppgjordt förslag;
dessutom finnas öfverrätter och underrätter i
hvart och ett af de 9 domstolsdistrikt, hvari
landet är deladt. Domarna i öfverrätterna och
i underrätterna utses af regeringen, de förre
inom ett förslag uppgjordt af högsta domstolen,
de senare inom ett förslag uppgjordt af
öfverrätten. – P. är deladt i 19 departement och
3 fristående provinser (Callao och Moquegua och
Tumbes). Departementen delas i provinser (inalles
110), dessa i distrikt (inalles 850). Hvarje
departement styres af en prefekt, hvarje provins
af en underprefekt, hvarje distrikt af en
guvernör. I alla dessa områden finnas dessutom
kommunala myndigheter. Hufvudstad är Lima.
Finanser. Statsinkomsterna stego 1913 till 3,54
mill. libras och utgifterna till 3,1 mill. För
att upptaga skatt på sprit, opium, tobak,
stämpelpapper, gåfvor och testamenten m. m. har
bildats ett syndikat, Compañía recaudadora
de impuestos, som började sin verksamhet
1 apr. 1913 genom att som villkor för sitt
kontrakt bevilja regeringen ett lån på 1,245,000
libras. Salt är ett statsmonopol, tillkommet
1896 för att bilda en fond för inlösen af Tacna
och Arica. Nyligen har emellertid ofvannämnda
syndikat förbundit sig att försträcka regeringen
medel till amortering och ränta på ett lån,
till inlösen af nämnda provinser. P:s utländska
skuld utgjordes af två lån i England af 1870
och 1872 på 32,7 mill. pd st., med obetalda
räntor uppgående 1889 till 55,2 mill. pd. I
jan. 1890 löstes staten från denna förbindelse
genom att till obligationsinnehafvarna för 66
år afstå förvaltningen af statsbanorna jämte
vissa rättigheter öfver guanolager, grufvor
och landområden. De bildade för detta ändamål
ett bolag, Peruvian corporation, med säte i
London, som äfven drifver plantageodling i stor
skala. Sedermera har P. gjort ny utländsk skuld
af nära 5,4 mill. pd. De inländska skulderna
utgjorde 2,7 mill. pd med 1 proc. ränta och
471,400 pd utan ränta. 1912 ansågs regeringen
vara skyldig affärsmän i Lima omkr. 2,5 mill. pd.
Försvarsväsen. Enligt lag af 1898 skall hvarje
peruan tjänstgöra 3 år vid infanteriet (4
år vid kavalleriet) af den aktiva armén,
därefter 7 (6) år i första reserven, 5 år i
andra reserven och 15 år i nationalgardet. I
fredstid finnes 1 regemente bergsartilleri
(med 36 kanoner), 1 division fältartilleri och
1 division fotartilleri, 5 bataljoner infanteri
(väpnade med mausergevär) och 7 skvadroner
rytteri samt garnisoner i Loreto och Madre de
Dios. Inalles 277 officerare och omkr. 6,000
man. – Flottan, som i början af 1870-talet var
den starkaste på Syd-Amerikas västra kust, dels
tillintetgjordes, dels togs af Chiles nybyggda
pansarbåtar och består nu endast af 4 kryssare
och några mindre fartyg.
Litt.: Paz Soldan, "Geografia del P." (1861)
och "Diccionario geográfico estadistico del
P." (1879), Cl. Markham, "Travels in P. and
India" (1862) och "Peru" (1880), E. G. Squier,
"Incidents of travels and exploration in the
land of the Incas" (1877), A. Raimondi, "El P.,
estudios mineralógicos" etc. (4 bd, 1890–1902),
E. W. Middendorf, "P.; beobachtungen und studien
über das land und seine bewohner" (1893),
C. B. Cisneros och R. E. Garcia, "Geografia
comercial de la America del sur" (3 bd,
1898), T. Haënke, "Descripcion del P." (1901),
E. Higginson, "Mines and mining in P." (1903),
A. Plane, "À travers l’Amérique équatoriale"
(1903), F. Seebee, "Travelling impressions in
and notes on P." (2:a uppl. 1905), Garcia
Calderon, "Le Perou contemporain" (1907),
A. Garland, "P. in 1906" (officiell, 1907),
Martin, "P. of the twentieth century" (1911),
Cisneros’ "Sinopsis estadistica del P." (1912)
och W. Sievers, "Die Cordillerenstaaten". I
(1913, i "Sammlung Göschen"). J. F. N.
Historia. De förste kände invånarna i
P. tillhörde ursprungligen flera olika, i
många stammar delade indianfolk som till sist
uppgingo i inkas rike. Vid européernas ankomst
härskade i dessa trakter sedan några sekler
tillbaka inka, "solens folk", som bebodde
de två mellersta delarna af sierran från
Cerro de Pascos bergsknut till Vilcanotas,
ett afstånd af omkr. 600 km. Naturen är här
storslagen. Hvarje zons alster äro samlade
i dalarna och på bergssluttningarna, men de
hinder naturen ställer mot landets uppodling
pröfva människans uppfinningsförmåga till det
yttersta och skärpa hennes krafter till deras
öfvervinnande. Jämte inka bodde där flera andra
stammar, som en gång talat olika språk, hvilka
nu, med undantag af några i inkas gemensamma
språk kvarlefvande ord, äro förlorade. I
sjön Titicacas bassäng med Tiahuanaco som sin
förnämsta kulturhärd (jfr Fornlämningar, sp. 874)
fanns en annan folkstam, nu
känd under det af spanjorerna använda namnet
aymará, men af gammalt kallad colla. Dess
språk finnes kvar och liknar i grammatiskt
afseende inkas. Inom collas område, men både
i språk och utseende olik de andre invånarna,
fanns en vild och till hudfärgen mörkare stam,
uru, som bebodde vassbäddarna och öarna i södra
delen af sjön Titicaca. Den talade ett språk,
som kallades puquina, och anses härstamma
från Titicacabassängens urinvånare, hvilka
underkufvats af söderifrån kommande, i kultur
vida högre stående stammar. I trakten n. om Nudo
de Pasco, som omfattar Marañons bassäng, lefde
många krigiska stammar, som talade ett språk,
hvilket inka kallade chinchaysuya. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
