Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Permiska formationen. Se Permiska systemet - Permisk kultur. Se Ryssland (Förhistoria) - Permission - Permittera. Se Permission - Permucken, zool. Se Skärlångsläktet - Permutation, mat. Se Kombination 2 - Pernahyba. Se Paranahyba 3 - Pernaja. Se Perno - Pernambuco - Pernau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
småningom skeende öfvergång från den rena
bergkalksfaunan till den äkta permiska. Äfven
till de öfverliggande triasbildningarna synes
en småningom skeende öfvergång ega rum.
Zechstenens fauna visar sig öfverallt, där
den hittills iakttagits, som jämförelsevis
mycket fattig och kan, ehuru den länge var
den enda kända, svårligen betraktas som den
typiskt marina permiska faunan. I nyaste
tider ha några andra bildningar med marin
fauna anträffats, som troligen geologiskt
motsvara zechstenen, men ha en vida rikare marin
fauna. Bellerofonkalken i Alperna får troligen
betraktas som en dylik, sannolikt ock den vid
Djulfa i Armenien anträffade. Märkligast är
dock den s. k. Productus-kalkstenen i nordvästra
Indien, hvars undre del otvifvelaktigt motsvarar
stenkolssystemet, men hvars mellersta och
öfre delar med sin utomordentligt rika fauna,
särskildt utmärkt genom sina ammoniter, med
all sannolikhet tillhöra permiska systemet
och väl närmast zechstenen samt då framvisa
den typiskt marina permiska faunan. –
Det bör ej lämnas oanmärkt, att i permiska
konglomerat såväl i Tyskland och England som
i Australien stundom finnas repade block och
att man på grund däraf antagit transport
genom glaciärer, i hvilket fall då äfven
under permiska tiden en istid skulle härskat.
B. L-n.*
Permisk kultur. Se Ryssland (Förhistoria).
Permission (af lat. permi’ttere, eg. släppa fram;
tillstädja), tjänstledighet. - Permissioner,
skämtsam benämning på byxor. - Permittëra,
bevilja tjänstledighet; ge fritid; hemförlofva.
Permittera. Se Permission.
Permucken, zool. Se Skärlångsläktet.
Permutation (lat. permutätio, förändring,
omkastning), mat. Se Kombination 2.
Pernahyba [-i’ba]. Se Paranahyba 3.
Pe’rnaja, fi. Se P e r n o.
Pernambuco [pernãmbo’ko]. 1. Stat i östra
Brasilien, begränsad i n. af Parahyba och Ceara,
i v. af Piauhy, i s. af Bahia (mot hvilken
Rio S. Francisco en lång sträcka bildar
gräns) och Alagoas samt i ö. af Atlantiska
hafvet. 128,395 kvkm. med en beräknad folkmängd
(1913) af omkr. 1,650,000 pers. Det inre, som
genomskäres af flera bergskedjor, består till
större delen af gräsplatåer, som ofta lida af
torka. Den jämna, 50–70 km. breda kustregionen
(Matá) eger mycket bördig alluvialjord, som
är bevuxen med yppig urskog och bär rika
skördar af sockerrör och bomull. Skogarna
lämna det efter statens namn uppkallade
färgämnet färnbock samt flera andra färgämnen
och droger. De viktigaste industrialstren
äro socker och rom. – 2. Hufvudstad i nämnda
stat, af brasilianerna kallad Cidade do Recife
l. blott Recife, ligger vid kusten under 8°
3’ 27" s. br. Omkr. 250,000 inv. (1913). Längs
kusten och omkr. 1,5 km. från denna löper ett
fullkomligt rakt, 5,2 km. långt sandstensref
(port. recife) af 30–60 m. bredd, hvilket bildar
en säker, men tämligen grund hamn. Fartyg, som
ligga mer än 6 m. djupt, ankra på redden. Staden
består af tre delar: São José do Recife, på en ö,
som bildar södra ändan af en sandbank, hvilken
sträcker sig till den 4 km. norrut belägna staden
Olinda, Santo Antonio, på ön Antonio Vaz, samt
Boa Vista, den moderna staden på
fastlandet midt emot Santo Antonio. Den
förstnämnda är den äldsta (från 1530-talet)
och utgör handelskvarteret, med tull, börs,
banker och varuhus; S. Antonio härstammar
från holländska tiden (1630–54) och kallades
då Mauritia l. Mauritsstad. Bland offentliga
byggnader må nämnas guvernörens palats,
biskopspalatset, Pedro II:s hospital,
hittebarnshuset, det nya dårhuset och det
1827 inrättade universitetet (blott juridisk
fakultet). Jämte detta finnas en ingenjörsskola
(1892), normalskola och statsbibliotek. P. är
en af Brasiliens viktigaste hamnstäder med
stor utförsel af bomull, socker och färgträ
(i medeltal 1,3 mill. ton i import och
export). Staden ligger lågt och omges af en
sumpig landsträcka. Den plägade förr anses för
den osundaste af alla brasilianska hamnar,
men sundhetsförhållandena äro nu betydligt
bättre, till en del beroende på verkställda
torrläggningsarbeten. Med Olinda och Caxangá
är P. förenadt genom spårvägslinjer, och
flera järnvägslinjer i olika riktningar
utgå från P., som likaledes är utgångspunkt
för två transatlantiska och en kustkabel.
1–2. (J. F. N.)
Pernau. 1. Flod i Livland,
uppstår genom förening af floderna Fellin och
Fennern samt faller nedanför staden P. ut i
Pernaubukten, som bildar nordöstra delen af
Riga-viken. Fellin är västra afloppet för
Virzjärv, som åt ö. utsänder Embach till
Peipus. – 2. (Ry. Pernov, estn. Pernu) Hamnstad
i ryska guv. Livland, vid vänstra stranden
af floden P., strax ofvanför dess mynning,
250 km. n. om Riga. 12,857 inv. (1897). Staden
är regelbundet anlagd samt har två offentliga
parker och ett hafsbad. På högra sidan om floden
ligger förstaden Bremerseite. Hamnen är liten
och föga djup. Exporten består hufvudsakligen
af lin, linfrö och spannmål. – Staden jämteett
slott anlades på högra sidan af floden 1255
af en af Ösels biskopar samt befästes med
tornprydd ringmur och våt graf. P. intogs af
svenskarna under Klas Kristersson Horn 1562,
och dess försvarsverk förstärktes sedan genom
Anders målares försorg. I juli 1575 föll staden
i ryssarnas händer, men återtogs senare af
polackerna, som 1599 flyttade den till flodens
vänstra strand. 1600 intogs det nya P. af hertig
Karl och försågs 1601 med jordvall och palissader
i grafven. 1606 förlades det finska krigsfolket
i en skans "under Pernau", och 1607 förstärktes
stadsbefästningen, men i febr. 1609 förlorades
P. till ryssarna. 8 aug. 1617 återeröfrades
staden af Stiernsköld, hvarefter Gustaf Adolf här
landsteg. 1655 raserades den gamla befästningen,
och en ny påbörjades, som dock var blott
halffärdig, då staden i slutet af 1657 och böljan
af 1658 i 8 1/2 veckor lyckligt motstod Gosiewskis
blockad. Befästningsarbetena fortsattes därefter,
men afbrötos 1663 för att 1667 återupptagas i
enlighet med en ny af Jakob Staël v. Holstein
utarbetad dessein och öfvertogos 1671 på
entreprenad af själfva generalguvernören grefve
Klas Tott. 1677 underskref K. M:t en ny af P.
v. Essen utarbetad dessein, och kort därefter
voro 6 bastioner och 1 ravelin mot land samt en
enkel sjölinje färdiga. Sedermera utfördes äfven
dels betäckt väg, dels under 1690-talet en del
förstärkningsarbeten. 5 okt. 1700 landsteg Karl
XII i P., som han sedan lämnade 1 nov. s. å.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
