Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pelletan. 1. Pierre Clement Eugene P. - Pelletan. 2. Charles Camille P. - Pelletier, franska farmakologer - Pelletier. 1. Bertrand P. - Pelletier. 2. Joseph. - Pelleterin, farm. med. Se Maskmedel och Punica - Pellew. 1. Edward P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
373
Pelletier-Pellew
374
vier och blef 4 sept. 1870 medlem
af nationalförsvarsregeringen. Under
Paris’ belägring tog P. hufvudsakligen
befattning med ambulanserna. Han blef
1871 dep. Bouches-du-Rhõnes representant
i nationalförsamlingen, understödde där
Thiers’ politik, invaldes 1876 af samma
dep. i senaten och blef dennas vicepresident
1879, i hvilken egenskap han ut-öfvade rätt
betydligt inflytande. - Bland P:s skrifter
må nämnas Profession de fot du XlX:me siécle
(1853; flera uppl.), i hvilket arbete han med
hänförelse förkunnar sin tids framstegs- och
fri-tänkaridéer, Heures de travail (2 saml.,
1854 och 1870), Les droits de Vhomme (1858),
Les rois philosophes (s. å.; 2:a uppl. 1867),
La tragé-die italienne (1862), La comédie
italienne (1863), tidsmålningen La nouvelle
Babylone (s. å.), La Camille (1865; "Qvinnan i
samhället och familjen under olika tidehvarf",
1869), hvilken skrift för kvinnofrigörelsens
talan genom att vädja till känslan, Ëlisée,
voyage d’un homme å la recherche de lui-méme
(1877) och Dieu est-il mört? (1883). - P:s staty
(af Aubé) restes i Koyan 1892.
2. Charles Camille P., den föregåendes
son, publicist och politiker, f. 23
juni 1846 i Paris, gjorde sig redan under
kejsardömets sista år bemärkt som lidelsefullt
oppositionell tidningsman, bekämpade från
1870-talets slut Gambettas "opportunistiska"
politik och blef 1880 hufvudredaktör för
den radikala tidningen Mustice", i hvilken
han bl a. ifrigt och med framgång påyrkade
amnesti åt kommunarderna. P. invaldes 1881
i deputeradekammaren, där han slöt sig till
yttersta vänstern. P. tog liflig andel i striden
mot boulangister och nationalister, påyrkade
energiskt Dreyfusprocessens revision och blef
en af ledarna för radikalernas koalition med
socialisterna ("blocket"). I Combes’ ministär
(juni 1902-jan. 1905) var P. marinminister
och blef som sådan föremål för ytterst skarp
kritik, hvarvid man särskildt beskyllde honom
för att ha låtit disciplinen bland matroser
och varfsarbe-tare undergräfvas samt att
genom slapp administration bidragit att vålla
betänklig minskning af flottans .stridsvärde. I
mars 1904 tillsatte deputeradekammaren
en utomparlamentarisk kommission för att
pröfva de mot P:s förvaltning framställda
anklagelserna. Kommissionens undersökningar
blottade en mängd missförhållanden, hvilket
i sin mån bidrog att påskynda ministären
Combes’ fall. P. tog sedermera framträdande
del i debatterna om kyrkans skiljande från
staten (1905) och har de senaste åren ifrigt
arbetat på ett återställande af det efter
Combes’ fall söndersprängda "blocket". Han
öfvergick 1911 från deputeradekammaren till
senaten. - P. har behandlat Pariskommunens
historia i Questions d’histoire: le
comité central et la commune (1879) och
La semaine de mai (1880; 3:e uppl. 1892).
1. (V. S-g.) 2. V. S-g.
Pelletier [pältie7], franska
farmakologer. 1.
B er t r an d P., f. 1761, d. 1797, apotekare i
Paris, medlem af franska vet. akad., blef mot
slutet af sitt lif professor i kemi vid Ëcole
poly-technique i Paris. - 2. Joseph P., den
föregåendes son, f. 1788, d. 1842, apotekare
i Paris, senare underdirektör för den högre
farmaceutiska läroanstalten, upptäckte ensam
samt i förening med läroanstalten därstädes,
upptäckte ensam samt i förening med Caventou
o. a. vetenskapsmän många alkaloider. Franska
vet. akad. belönade 1827 med ett pris af 10,000
frcs hans upptäckt af kina-alka-loiderna.
l o. 2. (G. H-r.)
Pelletierin, farm. med. Se Maskmedel och P u
n i c a.
Pellew [pe’lö]. 1. Edward P., viscount E
x-mouth, engelsk amiral, f. 19 apr. 1757 i
Dover, d. 23 jan. 1833 i Teignmouth, utmärkte
sig som ung sjöofficer under nordamerikanska
oaf-hängighetskriget för raskhet och rådighet,
särskildt 1776 vid en sjöstrid på Lake
Champ-lain, samt vann under revolutionskrigen
mot Frankrike rykte genom många djärfva
bragder. Sedan han med fregatten "Nymphe", som i
hast utrustats och till stor del var bemannad med
grufarbetare från Cornwall, efter en hårdnackad
strid eröfrat franska fregatten "La Cléopåtre"
(1793), erhöll han knightvärdighet, och för
sin rådighet vid räddandet af besättningen på
ett vrak i Portsmouths hamn (179G) blef han
baronet. 1799 undertryckte han i Bantry bay
på sitt fartyg med mycken själsnärvaro ett
myteriförsök, hvarigenom ett planeradt allmänt
myteri på den där liggande flottafdelningen
af-värjdes. Befordrad till konteramiral
1804, sändes han s. å. till Indien som högste
befälhafvare öfver den där stationerade flottan
och lyckades fullständigt trygga den engelska
handeln i dessa farvatten mot franska kryssare
och kapare. Han blef viceamiral 1808, återvände
hem 1809, kommenderade 1810 en engelsk flotta
i Nordsjön och blockerade 1811 som befälhafvare
öfver engelska Medel-hafsflottan den franska i
Toulon. 1814 upphöjdes P. till baron Exmouth,
och 1816 sändes han med en eskader af engelska
och holländska fartyg för att tukta dejen
af Alger för dennes fördragsbrott och grymma
framfart mot de kristne fångar, som där höllos i
slafveri. P. kräfde af dejen omedelbar försäkran
om slafveriets af skaffande, och vid dennes
vägran bombarderades Alger, hvarvid dejens
flotta och arsenal uppbrändes samt batterierna
och en stor del af staden förstördes (27-29
aug.). Dejen nödgades gå in på segrarens
villkor, och mer än 3,000 kristna slafvar,
mest spanjorer och italienare, befriades. För
denna bragd belönades P. med viscountvärdighet,
erhöll ett tacksägelsevotum af parlamentet,
en hedersgåfva af påfven o. s. v. Kort före
sin död blef han viceamiral. Jfr E. Osler,
"Life of admiral viscount Exmouth" (1835). -
P:s broder, sir Israel P., f. 1758, d. 1832,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
