Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pallantia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1339
Palma
1340
hans konst sin höjdpunkt i klarhet och styrka; i den
tredje, hans "blonda" maner, sträfva form och färg att
upplösa sig i ljusa toner. - P. målade altartaflor,
religiösa bilder utan kyrklig bestämmelse, till
hvilka särskildt höra s. k. "sante con-versazioni"
(heliga personer i lugn samvaro), och porträtt
eller porträttartade bilder. Bland hans altartaflor
märkas Petrus tronande mellan sex helgon (i Venezias
akademi), som ännu påminner om Bellini, men dock
är ett af P:s hufvudarbeten, S. Barbara (i S Maria
Formosa, Venezia), i form och färg en af måleriets
härligaste gestalter, från mästarens bästa tid,
och Konungarnas tillbedjan (i Brera, Milano), från
hans sista period. Af öfriga religiösa bilder må
påminnas om Kristus och äk-tenskapsbryterskan (Rom,
Capitolium), förr tillskrifven Tizian, Adam och Eva
(i Braunschweigs galleri), förr tillerkänd Giorgione,
bägge utförda före 1512, Herdarnas tillbedjan (i
Louvre), från hans blomstringstid, och Jakobs möte
med Rakel vid
Jakobs möte med Eakel vid brunnen, målning af Palma
vecchio. (Dresden.)
brunnen (Dresden; se fig. 2), förr tillskrifven
Giorgione, enligt Morelli ett verk af P. från
hans sista stilperiod. - Som exempel på en "santa
conversa-zione", i bredt format med figurer,
grupperade i rikt landskap, må framhållas en af de
skönaste, Madonnan under ett träd med fyra knäfallande
helgon (i Wiens Hofmuseum); för öfrigt finnas sådana
i Dresden, i Rom (Palazzo Colonna), i Neapel och
München, de flesta från den högsta blomstringen,
några från sista epoken. - Af hans porträtt och
likartade framställningar återstå få manliga bilder,
nämligen en i München, där kallad själfporträtt (jfr
fig. 1; förr tillskrifven Giorgione), och en i Berlin,
men så många flera utmärkta kvinnobilder. Några af
dem äro framställda under mytologiska eller historiska
namn, såsom Yenus, Lucrezia, Judit; men de förnämsta
äro de, som framställas i tidsdräkt, af hvilka två
i Rom (Palazzo Barberini och Palazzo Sciarra) varit
tillskrifna Tizian, och ej mindre än sex finnas i Wien
(den skönaste af dem är den s. k. Violante). Till
de berömdaste hör ock den välkända bilden i Dresden
af tre yppiga, blonda skönheter, i katalogen kallad
Tre systrar. En sådan bild från hans sista tid är en
ung flicka i Berlins galleri. - 2. JacopoP., vanligen
kallad Palma giovane (giovine), d. v. s. P. den yngre,
till skillnad från den förre, som var hans farfars
broder, italiensk målare af den senare venezianska
skolan, f. 1544, d. 1628, var den egentlige målsmannen
för den eklekticism, som äf-
ven i Venezia betecknar konstens förfall. P., som var
utmärkt begåfvad, kom i sin ungdom till Rom, där han
studerade Rafael och Michelangelo, och sträfvade sedan
att förena deras form med vene-ziansk kolorit. Men då
hans arbeten efter hemkomsten väckte stort uppseende
och föranledde massor af uppdrag, blef han tyvärr
snabbmålare. Hans bästa verk i Venezia torde vara
Lazarus’ uppväckande (i Abbazia); de öfriga (många
i akademien) äro nästan idel improvisationer. Dock
finner man här och där en god tanke, ett vackert
färgparti. Äfven norr om Alperna finnas många af
hans arbeten (i Wien, München, Kassel och Dresden).
1-2. C. R. N.*
Pa’lma, R i c a r d o, spansk-amerikansk författare,
f. 1833 i Lima, af politiska skäl förvisad 1861,
blef redaktör af "La revista de Sud-America" i
Valparaiso, men återkom snart till sitt land och
blef direktör för nationalbiblioteket i Lima. P. har
fört en seg kamp mot jesuitinflytandet och kraftigt
verkat för ungdomens uppfostran. P. debuterade med
två dramatiska stycken, La hermana del verdugo och
La muerte 6 la libertad (1850), hvarefter följde en
del öfversättningar från Victor Hugo. Hans poetiska
produktion, som Armonias (1865), Pasionarias (1870,
fick mycket lof-ord af Juan Valera, men sitt rykte
i Spanien vann han genom Tradiciones peruanas
(4 bd, 1893-96), där han skildrar sitt lands
kultur i historiskromantiska berättelser af mycket
behag och stort intresse. En litteraturhistorisk
studie af värde är äfven La Bohemia Limana
(1848, och Las anales de la inquisicion de
Lima (1863) anses historiskt tillförlitliga.
Ad. H-n.
Palma, Tomas Estrada, republiken Cubas förste
president, f. 15 juli 1835 i Bayamo på Cuba, d. 4
nov. 1908, afbröt 1868 sina juridiska studier i
Sevilla för att deltaga i den s. å. utbrutna kubanska
resningen mot det spanska väldet, fungerade åren
1875-77 som den af insurgenterna utropade republikens
president, tillfångatogs 1877, men återfick 1878
friheten. Han vägrade erkänna Spaniens välde på
Cuba, ehuru man för sådant fall ställde i utsikt
återlämnandet af hans konfiskerade arfvegods. P. begaf
sig i stället till Honduras, där han först verkade som
lärare och sedan blef chef för postverket. Sedermera
förestod han en tid i staten New York ett läroverk
för spansk-amerikanska familjers barn, samverkade
under tiden med José Marti (se Cu b a, sp. 937
ff.) vid förberedelserna till en ny kubansk resning,
var under denna resning insurgenternas diplomatiska
ombud i utlandet. Då regeringsmyndigheten öfver Cuba
20 maj 1902 af Förenta staterna öfverlämnades åt
kubanerna själfva, blef P. enhälligt vald till den
nya republikens förste president. P. var en patriotisk
och välmenande man, ådagalade ganska mycken takt vid
ordnandet af det ömtåliga förhållandet till Förenta
staterna, men blef i den inre politiken till följd
af svaghet och vankelmod småningom ett redskap för
maktlystna partimän. Då han våren 1906 omvalts till
president, föranledde regeringens påtryckningsmetoder
vid valet häftig opposition, en resning utbröt, och
P. måste (13 sept.) begära amerikansk intervention för
att hindra allmän anarki. Han nedlade kort därefter
presidentvärdigheten, hvarvid amerikanske krigsmi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
