Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otumba ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1113
Oudh-Oudry
1114
Stadshuset i Oudenaarde. (Se sp. 1112.)
Oudh [åu’d], eng. Se Audh. Oudinot [odinå]. 1. Charles
Nicolas 0., hertig af Reggio, marskalk af Frankrike,
f. 1767, d. 1847, utmärkte sig under revolutionskrigen
och blef 1799 divisionsgeneral. I spetsen för en
grenad j ärdi vision af Lannes’ kår utmärkte han
sig vid Friedland 1807. I slaget vid Wagram (1809)
förde han 2:a armékåren med synnerlig tapperhet
mot [ fiendens front, hvarför han belönades med
mar-skalksstafven och her-tiglig värdighet. På 1812
års tåg mot Ryssland anförde 0. 2:a och i början
af 1813 års krig i Tyskland 12:e kåren. Efter
stil-leståndets utgång fick han befälet öfver de
tre armékårer, som skulle rycka fram mot Berlin,
men misslyckades häri genom förlusten af slaget vid
Gross-Beeren (23 aug. 1813). Han var äfven, i spetsen
för 12:e kåren, med i nederlaget vid Dennewitz
(6 sept.). I slaget vid Wachau (16 okt.) förde
han med ära två divisioner af "unga gardet". Efter
Napoleons fall (1814) slöt 0. sig till Ludvig XVIII
och fick befälet öfver en division. Under "hundra
dagarna" (1815) förblef han i overksamhet. Som chef
för l:a armékåren deltog 0. i 1823 års fälttåg i
Spanien. Efter julirevolutionen (1830) drog han
sig tillbaka och var intill sin död guvernör för
Invalidhotellet. 0. var en tapper truppförare, men
visade sig städse oförmögen att föra själfständigt
befäl.
2. Yictor 0., hertig af Reggio, den före-
gåendes son, fransk general, f. 1791, d. 1863, var som
gosse page hos Napoleon I, blef 1809 husarlöjtnant och
avancerade under fälttågen 1813-14 på grund af visad
tapperhet till skvadronschef. Han blef 1822 maréchal
de camp och 1824 chef för ridskolan i Saumur, tog
afsked efter julirevolutionen (1830), men återinträdde
1835 i armén och blef snart generallöjtnant. 0. slöt
sig 1848 till februarirevolutionen, erhöll i april
s. å. kommandot öfver alparmén och ledde 1849
den franska militärexpeditionen till Rom, hvilken
återställde Pius IX:s myndighet i Kyrkostaten. I
nationalförsamlingen of ver gick han 1851 från det
bonapartistiska till det orleanska partiet. Han
häktades vid statskuppen 2 dec. s. å., men frigafs
efter några dagar och lefde därefter på sina gods. Han
skref bl. a. Precis historique et militaire de V
expedition fran-caise en Italie (1849). - Släktens
ende manlige medlem är nu hans sonsons son Henri 0.,
5:e hertig af Reggio, f. 1883, ogift.
1. C. O. N. 2. (V. S-g.)
Oudinot [odinå], Hermine. SeLecomte du N o u y.
Oudnederfrankisch [äu’d-], höll. Se Frankiska.
Oudney [£u’dni], Walter, engelsk marinläkare och
Afrikaforskare, f. 1790 i Edinburgh, utnämndes 1821
till engelsk representant i Bornu och for jämte
Denham och Clapperton från Tri-polis i okt. 1821, kom
i april 1822 till Mursuk, där de tillbragte resten
af året med utflykter i grannskapet, samt anlände i
mars 1823 till Bor-nus hufvudstad Kuka. I slutet af
året begafvo sig 0. och Clapperton till västra Bornu
i afsikt att undersöka Nigers källor, men 0. sjuknade
till följd af ovanligt stark köld och afled i Katagum
12 jan. 1824. Ett par af hans anteckningar ingår i
Den-hams och Glappertons "Narrative".
Oudry [odri], Jean B ap t is te, fransk målare,
f. 1686 i Paris, d. 1755 i Beauvais, utbildades under
Largilliére, egnade sig först åt det s. k. högre
måleriet, blef 1719 medlem af akademien i Paris
och utförde bl. a. ett stort porträtt af tsar Peter
7. Med stöd af Ludvig XV fick 0. ändtligen fritt följa
sin böjelse att måla djur, blommor, frukter o. d.,
och konungen gaf honom i uppdrag att framställa
djur och jakter, hvarvid han följde sin beskyddare
och gjorde studier efter naturen i skogarna. Det
0. 1734 anförtrodda värf-vet att söka upphjälpa de
förfallna tapetmanufakturerna i Beauvais utförde
han nitiskt och energiskt. Länge gjorde han ensam
mönstren till väf-naderna, såsom jakter, landskap,
landtfester, scener ur Moliéres komedier och La
Fontaines fabler m. m.; sedan kallade han till
sin hjälp Boucher och Na-toire. Slutligen blef han
direktör för k. gobelängfabriken, och de konstverk,
som utfördes under hans ledning, beteckna i sin art
höjdpunkten af rokokons
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
