Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omdaningslära ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
697
Omgangslaegd-Omloppstid
G98
Omgangslaegd, no. Se F a 11 i g v å r d, sp. 1452.
Omgående fyr. Se Blänkfyr.
Omhoit, Anton Thorkildsen, norsk politiker,
f. 7 nov. 1861 i Sandsvaer, overretssakfö-rer och
sekreterare i Kristiania vänsterförening 1893, senare
generalsekreterare för Norges vänsterförening,
var 1899-1902 redaktör af "Dagbladet", 1903-08
sakförare i Kristiania och statsrevisor samt
1908-13 amtman i Nordland. Han blef 30 jan. 1913
finansminister i G. Knudsens andra ministär.
K- v- H-
Omi 1. O me j, myt., det västkinesiska gudaberget,
beläget i prov. Sz’-tschwan. Detta kinesiska
Olympos är mellan 3,000 och 4,000 m. högt, med djupa
barrskogar. Buddha säges ha från Indien kommit dit
på en elefant och förblifvit där; småningom betäcktes
berget af en massa tempel.
Omi, japansk storman. Se bd XII, sp. 1448.
Omichi (jap., "den stora vägen"), japanskt längdmått =
l ri (3,92? km.) i motsats till komichi ("den lilla
vägen") = 655 m.
Omikro’n (o), grekisk bokstaf, kort o (å). Jfr
0 m e g a.
OminÖS (af lat. ominösus, af omen-, se d. o.), som
innebär ett varsel; betydelsefull, olycksbådande.
Omistande orter (Omistliga orter), kam. So Frälseköp,
sp. 31, och Förbudna orter, sp. 390.
Omkringsittande, löt. SePerigyn.
Omkväde (ty. kehrreim), K e f r ä n g,
ljudförbindelser, en eller flera versrader, som
återkomma
1 slutet af hvarje strof i en dikt. Stundom är
om-kvädet dubbelt, bestående af ett inuti strofen och
ett i slutet. Omkvädet förekommer i flera länders
folkpoesi, särskildt i flertalet af de skandinaviska
folkvisorna. Konstpoesien har ofta med fördel
upptagit omkvädet, och framför allt är det utmärkande
för den franska visan i nyare tider (se Gustav
Thu-rau, "Der refrain in der französischen chanson",
1901). Ofta utgöres omkvädet af ett enda ord,
en trall ("fallera", "falivilom", "-san" o. s. v.). Se
R. M. Meyer i "Euphorion", V. Starck, "Der kehrreim
in der deutschen literatur" (1886), Gam-mere, "The
beginnings of poetry" (1901), och Biicher,
"Arbeit und rhythmus" (4:e uppl. 1909). Jfr F o l k
v is or. R-n B.
O’mladina (slav., ungdom), beteckning för
politiska och litterära rörelser i syd- och
väst-slaviska världen, företrädesvis bland den
studerande ungdomen. Den serbiska omladinan
stiftades som litterär förening i Pressburg 1848
med årspublikatio-ner, omorganiserades 1866 och
flyttades till Novi Säd (Neusatz). 1867 förbjöds
föreningen i Ungern och tog sin tillflykt till
Belgrad. Efter mordet på furst Mikael utsattes
omladinan för nya förföljelser, men fortlefde till
1878 och utgaf tidskriften "Mlada Srbadija". På
den nyserbiska vitterheten har den haft stort
inflytande. Jfr J. Skerlié, "Omladina i njena
knjizevnost 1848-71" (1906). - Den lömiska omladinan
kallades en radikal-anarkistisk förening i Prag
på 1890-talet. Efter rättegång 1894 blefvo flera
deltagare i denna klubb dömda till fängelse för
högförräderi. A-d J.
Omljud (ty. umlaut), språkv., den i synnerhet inom
de germanska språken mycket vanliga företeelsen,
att en vokal förändras till större likhet
med en annan, i dess grannskap befintlig vokal (eller
half vokal). Omljudet kan vara, alltefter den verkande
orsaken, a-, i- eller w-omljud. ^4-omljudet är till
tiden äldst (redan förhistoriskt) och uppträder i
alla forngermanska språk utom gotiskan. Det inträder
hos vokalerna i och w, hvilka genom ett i nästa
stafvelse följande a förvandlas till resp. e (ÖB)
och o (å), t. ex. fsv. genit. sJcepa till slipi
(sedan äfven slcc])i genom påverkan af genitiven),
släde; isl. genit. sonar till sunr (sedan äfven sonr),
son. - 7-omljudet visar sig likaledes i alla germanska
språk utom gotiskan och dels i förhistorisk tid, då
e genom ett följande t eller j förvandlades till ij
t. ex. isl. mitija, midja (jfr lat. medius, mellerst),
dels i historisk tid (omkr. 700-1000), då a, o, u
genom följande i (j) förvandlades till resp. e (os),
ö (0), y, t. ex. fsv. vcelia, välja, af val, möti,
möte, af mot, synir, söner, af sun. - U-omljudet
däremot är inskränkt till de fornnordiska språken
(i angls, förstås emellertid med w-omljud ungefär
detsamma, som i de nordiska språken kallas "brytning";
se d. o.) och till tiden för sitt inträdande något
yngre än i-omljudet (således omkr. 800-1000). Yid
w-omljud förvandlas a, e (ce), i genom ett följande
u (w) till resp. å (i isl. skrifvet p, i fsv. o), ö
(o), y, t. ex. sv. någon (da. nogen, isl. npkkorr), af
nakvarr; da. nogen (isl. nokkritir), naken; sv. trygg,
af *triggw- (got. triggws). - Alla nu anförda omljud
äro regressiva (till-bakaverkande), d. v. s. den
vokal (eller halfvokal), som utöfvar inflytandet, står
ejter den, som mottar detsamma. Mera sällan förekommer
progressivt (framåtverkande) omljud, då ställningen
är den omvända, t. ex. då i fsv. a och o i tryckstark
stafvelse öfvergå till OK och ö omedelbart efter
j, såsom i hjärta, björn för äldre hiarta, biörn.
Ad. N-n.
Omlopp, landtbr., ordning, hvari jordegendomens åker
brukas för olika växters odling. Se Växelbruk.
Omloppsregulator, tekn. Se L y s g a s, sp. 106.
Omloppstid. 1. Astron., den tid, som en kring en
annan kretsande världskropp behöfver för att i sin
bana tillryggalägga ett helt hvarf. I egentligaste
mening afses den tid, som förflyter från ett
visst ögonblick, tills den de båda världskropparna
sammanbindande linjen åter intar samma riktning i
förhållande till en oändligt aflägsen punkt eller
fixstjärna (si de risk omloppstid). Men man räknar
i fråga om planeternas rörelse kring solen eller
månens kring jorden också tropisk omloppstid med
afseende på den i långsam rörelse på himmelssfären
stadda vårdagsjämningspunkten, d r a-k o n i t i
s k omloppstid med afseende på banans nodlinje,
anomalistisk omloppstid med afseende på dess
apsidlinje och s y n o d i s k omloppstid, som är lika
med tiden mellan på hvarandra följande oppositioner
eller konjunktioner med solen. - Ang. den sideriska
omloppstiden se Keplerska lagarna. - 2. Skogsh., den
tidrymd, som förflyter från ett skogsbestånds uppkomst
till dess med föryngring förenade afverkning. När
ett bestånd uppnått omloppstidens ålder, kallas
det "huggbart" eller "moget", och ofta bestämmes
omloppstidens längd just genom pröfnino; af trädens
användbarhet vid olika åldrar. Sålunda talar man om
en teknisk omloppstid, som bestäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
