Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Olaus Petri ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inbördeskrigen, och kämpade 1165-66 i spetsen för
hättesvennernas flock mot Erling Skakke, men måste
fly till Danmark, där han dog våren 1169, Danskarna
betraktade honom som helgon. Y. N.
Olavus, en äldre form för Olaus.
Olba [å’l-], landskap och stad i Bergiga Cilicien, som
styrdes af prästkonungar, föregifna afkomlingar af den
homeriske Teukros. O. blef romerskt 64 f. Kr. Ruiner
af staden bestå af en del hus i dalen och en
akropol uppåt berget med en borg i fyra våningar,
ett Zeus- och ett Tychetempel, två teatrar m. m.
J. C.
Olbernhau [å’l-], stad i konungariket
Sachsen, kretsen Chemnitz, 9,681
inv. (1910). Mångsidig industri.
J. F. N.
Olbers [å’l-]. 1. Karl O., teolog, universitetslärare,
f. 18 nov. 1819 på Solberga, i Fors socken i Älfsborgs
län, d. 5 april 1892 i Lund, blef student i Lund 1840,
prästvigd 1844 och filos, doktor 1847. 1848 blef
han docent i pastoralteologi vid Lunds universitet
och 1853 teol. adjunkt samt befordrades 1863 till
professor i praktisk teologi. 1865 erhöll han
förflyttning till professuren i kyrkohistoria och
symbolik samt blef 1879 domprost. 1868 utnämndes
O. till teol. doktor. Vid 1873 års kyrkomöte var han
teol. fakultetens i Lund ombud. Förutom akademiska
afhandlingar, däribland Confirmandsjälavården
(1862), utgaf O. I bibelöfversättningsfrågan (3 hftn,
Anmärkningar vid 1873 års prof öfversättning af
Nya testamentet, 1874-75; ett 4:e h., Underdånigt
utlåtande afgifvet af theologiska fakulteten
i Lund öfver 1877 års proföfversättning af Nya
testamentet, med ett förord, 1878). Efter hans död
utgåfvos Föreläsningar öfver kyrkans förhistoria och
kyrkobegreppet såsom inledning till kyrkans historia
(1895). -2. Ernst Gustaf Ferdinand O., den föregåendes
brorson, f. 8 nov. 1837 i Skara, blef lektor i
pedagogik och metodik vid Högre lärarinneseminariet
1864 och var rektor där 1870-79. Han utnämndes
till kyrkoherde 1883 i Husaby, Skara stift, 1892
i Landskrona och 1902 i Trelleborg samt är sedan
1883 k. hofpredikant. O. har tagit en bemärkt del i
våra dagars sedlighetssträfvanden. 1871-80 var han
medredaktör af "Pedagogisk tidskrift".
Olbers [å’l-], Heinrich Wilhelm Matthäus, tysk
astronom, f. 1758 i Arbergen vid Bremen, d. 1840
i Bremen, var, ehuru egentligen praktiserande
läkare, som astronom jämbördig med sin tids mera
framstående fackmän. Hans viktigaste och klassiskt
vordna astronomiska arbete är Abhandlung über die
leichteste und bequemste methode die bahn eines
cometen aus einigen beobachtungen zu berechnen (1797;
3:e uppl. 1864). Genom användning af Lamberts eleganta
teorem om rörelsen i en parabolisk bana lyckades
han i denna afhandling enkelt lösa en uppgift, som
dittills erbjudit de största svårigheter. O. var
äfven en ifrig observatör. (Om O:s metod se Kometer,
sp. 623.) Han upptäckte tre kometer, bland dem den
sedermera s. k. olbersska 1815 med en omloppstid
af 74 år. Äfvenledes återfann han 1802 efter Gauss’
beräkningar den första småplaneten Ceres, som hade
förlorats ur sikte, samt upptäckte ytterligare två
småplaneter, Pallas (1802) och Vesta (1807). Från
0. stamma flera vetenskapliga hypoteser, såsom den
om tillvaron af ett resisterande medium,
om kometsvansarnas elektriska ursprung. Slutligen må
nämnas, hvad han själf velat beteckna som sin största
förtjänst, att han framdragit och för astronomien
vunnit F. W. Bessel. Briefwechsel zwischen Olbers
und Bessel utgafs 1852 af A. Erman. Se C. Schilling,
W. Olbers, sein leben und seine werke. I. Gesammelte
werke, II. Briefwechsel zwischen Olbers und Gauss
(1894, 1900). K. B.
Olbersska kometen, en af de 6 kända långperiodiska
kometerna (se Kometer), upptäcktes af W. Olbers
(se denne) 6 mars 1815, och af de observationer,
som utfördes å densamma t. o. m. 26 aug., beräknade
Bessel dess omloppstid till 74 år. Kometen upptäcktes
för andra gången 24 aug. 1887 af Brooks i Amerika,
var därefter synlig i två månader och passerade
perihelium 8 okt. 1887. Af samtliga iakttagelser
har F. K. Ginzel beräknat dess definitiva bana. K. B.
Olbia. 1. (Olbiopolis) Milesisk koloni (därför
i början kallad Miletopolis), kallades allmänt af
grekerna Borysthenes, ehuru det låg på högra stranden
af Hypanis (Bug) ofvanför dess utlopp i Borysthenes’
(Dnjeprs) liman. Det anlades omkr. 650 f. Kr. och blef
tidigt en rik handelsstad, hvars grekiska befolkning
länge bevarade sitt oberoende gentemot de kringboende
barbarerna. Omkr. år 50 f. Kr. förstördes staden
fullständigt af geterna och låg öde i många år. Dio
Chrysostomos, som besökte platsen omkr. 83 e. Kr.,
omtalar dess eländiga tillstånd. Senare lefde den
åter upp med romerskt understöd och blomstrade från
Septimius Severus (193-211), då den inkorporerades
i Nedre Mesien, till 248, då dess myntning upphör,
sannolikt förstörd af goterna. Dess ruiner ligga vid
Kudak, 25 km. s. om Nikolajev. De ha undersökts af
ryske arkeologen B. V. Farmakovskij, som bragt i
dagen (1900 ff.) den antika stadsmuren och en mängd
guldpjäser. Man har i den nedre staden vid floden
kunnat urskilja fem olika kulturlager, af hvilka
det hittills undersökta nedersta går blott till 2:a
årh. f. Kr. Äfven en nekropol har upptäckts. De äldsta
mynten, som gå tillbaka till 6:e årh., voro stora,
runda kopparstycken; senare slogos både silfver-
och guldmynt. - 2. Stad på Sardiniens östra kust,
vid den nuv. staden Terranova Pausania. Det var
en grekisk koloni (af grek. olbi’a, den lyckliga),
grundlagd af beotier och tespier, enl. andra af fokier
från Mas-silia från 300-talet f. Kr. Cornelius Scipio
försökte 259 f. Kr. förgäfves att intaga staden,
men dess område härjades 210 f. Kr. af en kartagisk
flotta. Gräfningar på 1880-talet ha bragt i dagen de
romerska stadsmurarna och flera inskrifter, bland
dem en, som jämte många tegelstämplar visar, att
Acte, Neros i döden trogna älskarinna (se Nero),
här måste ha haft stora besittningar. Jfr "Corpus
inscriptionum latinarum", X, och "Notizie degli scavi"
(1888 o. följ.). 1. Wbg. 2. J. C.
Olbiopolis. Se Olbia.
Olbrich [å’l-], Joseph, österrikisk arkitekt,
f. 1867 i Troppau i Schlesien, d. 1908, studerade
vid akademien i Wien och på resor. Efter återkomsten
till Wien arbetade han på O. Wagners ateljé. Hans
första själfständiga verk var Secessionens
utställningsbyggnad (1898), alltigenom i ny stil,
genomgående originell. 1899 blef 0. professor i
Darmstadt. Där utförde han till en början de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
