Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nödympning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosa och Ficus. Till nötfrukten ansluter sig
klyffrukten (se d. o.). Om smånötter se Nuculiferæ
och Sammansatt frukt. Jfr Spridningsanordning.
O. T. S. G. L-m.
Nöt. 1. Mek. Se Lås, sp. 161. –
2. Sjöv. Se Ankare.
Nötborraren, zool. Se Viflar.
Nötboskap, kollektivbenämning på nötkreatur (se
d. o.).
Nötboskapspremiering har till ändamål att verka
för åstadkommande af goda och för olika trakter
inom landet fullt lämpliga nötkreatursstammar. Ett
af kapten Sigge Flach (se Flach 2) utarbetadt
system för premiering antogs 1882 af Skaraborgs
läns hushållningssällskap och har sedan antagits af
alla de öfriga. 1892, då statsanslag första gången
utanordnades som bidrag till omkostnadernas täckande,
egde premiering rum efter Skaraborgssystemet inom
25, kort därefter inom 26, men sedan 1907 åter inom
endast 25 hushållningssällskap. Fr. o. m. 1910
utgår statsanslaget med 120,000 kr., hvaraf
30,000 kr. skola användas som tilläggspris för
tjurar, tillhörande tjurförening. I sin helhet
uppgingo kostnaderna för premieringen 1912 till
sammanlagdt 333,675 kr. F. n. premieras endast
1. fjällrasen (nordsvensk boskap) i Norrland och
Dalarna, 2. rödkullorna i Dalarna och Bohus län,
3. ayrshirerasen i södra och mellersta Sverige,
4. rödbrokig svensk boskap i mellersta Sverige,
5. svartbrokig svensk låglandsboskap i södra
Sverige och 6. jerseyrasen i Kalmar läns södra
hushållningssällskaps område. Hushållningssällskapet,
hvars område utgör ett premieringsdistrikt, eller
dess förvaltningsutskott bestämmer, på hvilka ställen
inom distriktet premieringsmöten skola hållas under
året, samt det område, för hvilket premiering skall
ega rum. Hvarje del af distriktet skall dock minst
hvart tredje år beredas tillfälle att deltaga i
premieringsmöte. Premieringen verkställes af en
nämnd, bestående af en ordf. (utsedd för hvarje
distrikt af Landtbruksstyrelsen på förslag af
resp. hushållningssällskaps förvaltningsutskott) och
två led., den ene, tjänstgörande vid samtliga möten
inom distriktet, utsedd af förvaltningsutskott,
den andre, tjänstgörande vid möten inom området
för viss underafdelning, utsedd af gille,
kretsafdelning, hushållningsnämnd eller kontrakt
inom distriktet. Rätten att täfla om alla slags
pris tillkommer endast de djuregare, hvilkas
odlade jord icke öfverstiger sammanlagdt 40 har
(Landtbruksstyrelsen kan dock inskränka denna areal,
dock ej under 20 har) och som idka jordbruk som
hufvudsaklig näring eller väsentlig binäring. Andra
djuregare äro berättigade att för premieringsnämnden
till bedömande uppvisa djur af båda könen och kunna
erhålla pris för handjur, dock ej sådant pris, som
är utsatt i penningar. För hondjur utdelas numera
pris vanligen endast i form af frisedel, dubbel
eller enkel. Den dubbla skall bestå af två delar:
språngintyg, som, när hondjuret blifvit betäckt af
premierad tjur, öfverlämnas till tjurens egare, och
parningsintyg, som behålles af hondjurets egare. Bägge
intygen inlösas af hushållningssällskapet. Enkel
frisedel skall bestå endast af ett språngintyg,
som äfvenledes inlöses. För tjurar utdelas medaljer,
bägare eller penningpris af olika storlek, alltefter
djurens kvalitet. Dessutom finnas extra pris: afvelspris för
äldre tjurar, hederspris för yngre tjurar och
tilläggspris för tjurföreningstjurar. Tack
vare dessa pris och språngintygen kunna
tjurföreningarna reda sig utan afsevärdt bidrag
från sina resp. medlemmar. Till detta gynnsamma
resultat bidraga äfven s. k. flockpris, som
vid premieringen utdelas för minst 3 prisgilla
kor. Vid premieringstillfället inbrännes å
hvarje premieradt djur ett godkänningsmärke, vid
hvilket afseende plägar fästas vid handeln med
afvelsdjur. Det åligger premieringsnämnd äfven
att låta för allmänheten förklara syftemålet
med och grunderna för premieringen och att
lämna råd och upplysningar rörande skötseln af
nötkreatur och lämpligaste sättet att förbättra
stammarna. 1912 uppvisades 60,310 djur, af hvilka
52,993 premierades och godkändes. Premieringssystemet
har otvifvelaktigt i hög grad bidragit till,
att särskildt de mindre jordbrukarna kommit
till insikt om nötkreatursskötselns stora
vikt för landtbruket. Reglementet för den med
statsmedel understödda nötboskapspremieringen
förnyades 8 okt. 1910 och återfinnes i
"Svensk författningssamling", n:r 114.
H. F.
Nötboskapsskötsel. Se Nötkreatursskötsel.
Nötdjuren (isl. naut, eng. neat), Bovidæ, zool.,
bilda en familj inom ordningen Artiodactyla
(se Ungulata) och däggdjurens klass. Horn finnas
oftast äfven hos honan; de utgöras af en kvicke
och en hornslida. Klöfvarna äro stora, konvexa,
mera breda än höga. Oftast ha djuren lång, i spetsen
med hårkvast försedd svans. Hjärnskålens öfre sida
betäckes nästan alldeles af pannbenen; hjässbenen äro
flyttade längre bakåt, öfre hörntänder saknas. Håret
är vanligen kort och slätt, men hos somliga arter
förlängdt på vissa ställen eller på hela kroppen. –
Nötdjurens ursprungliga hemland äro Europa, Afrika,
mellersta och södra Asien samt Nord-Amerikas
nordligaste delar. Numera äro somliga i människans
tjänst spridda öfver hela jorden. De äro sällskapliga
och sluta sig tillsammans i stora hjordar, som
vanligen anföras af äldre, starka individer. Nötdjuren
äro i allmänhet icke stationära, utan vandra
efter årstiderna och tillgången på föda. De äro
visserligen klumpiga och i sina rörelser långsamma,
men de kunna dock trafva och galoppera med stor
snabbhet äfvensom simma, de i bergstrakter lefvande
t. o. m. klättra med stor färdighet. Deras styrka är
ovanligt stor, deras uthållighet förvånande. Bland
sinnena stå lukten och hörseln högst; synen är
däremot föga utvecklad, hvilket äfvenledes är
fallet med själsförmögenheterna. Nötdjuren äro
förtroliga mot varelser, af hvilka de icke ha något
att frukta, men bli lätt vildsinta, äro i hög grad
modiga, angripa utan tvekan äfven de starkaste
rofdjur och kämpa äfven med hvarandra (hannarna
särskildt under parningstiden). Deras föda utgöres
af allehanda växtämnen: blad och knoppar, kvistar,
gräs och örter, bark, mossa, lafvar m. m. Salt är
för dem en stor läckerhet. Många vältra sig gärna
i gyttjiga pölar eller ligga timtals i floder och
vattensamlingar. Honan föder efter 9 till 12 månaders
dräktighet en unge, sällan flera. Kalfven är vid
födelsen fullkomligt utbildad och kan inom kort
åtfölja sin moder. Åtskilliga nötdjursarter kunna
tämjas och lända då människan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
