Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsrörelsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Nykterhetsrörelsen
228
bandet, kvinnornas speciella nykterhetssällskap
(omkr. 6,000 medl.), Järnvägstjänstemännens
helnykterhetsförbund (omkr. 5,000), Sveriges lärares
nykterhetsförbund (omkr. 2,000) m. fl. De olika
svenska helnykterhetsorganisationernas sammanlagda
medlemsantal uppgick enligt 1913 års rapporter
till 473,098. De sju största af dem ha bildat en
samorganisation för vissa gemensamma angelägenheter,
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
(med ombud, en för hvarje påbörjadt 25,000-tal
medlemmar), och samma organisationer jämte några
af de mindre ha för pedagogiska ändamål bildat
en annan samorganisation, Centralförbundet för
nykterhetsundervisning. Hvart tredje år sammanträder
på kallelse af Sveriges nykterhetssällskaps
representantförsamling den s. k. förbudskongressen,
ett allmänt opinionsmöte, bestående af valda ombud
från landets olika nykterhets-sällskap (l för hvarje
påbörjadt 2,000-tal medlemmar), för att öfverlägga
om aktuella nykterhetspolitiska frågor. - Bland
svenska märkesmän för nykterhetsrörelsen framstå utom
de ofvannämnde åtskilliga läkare och medicinska
vetenskapsmän, såsom A. H. Florman, M. Huss,
P. A. Levin, E. V. Wretlind, H. Berg och C. Wallis
m. fl., prästmän och teologer, som P. G. Ahnfelt,
A. Sandberg, Jonas Janzon, J. H. Thomander,
W. Rudin, P. Waldenström samt en stor mängd lekmän
ur skilda samhällsklasser: öfverste 0. J. Hagelstam,
brukspatron Carl Ekenstam, generalkonsul C. 0. Berg,
friherre Josef Hermelin, direktör Ernst Beckman,
generaldirektör S. Wieselgren, den mångårige
godtemplarchefen, polisuppsyningsman-inen
W. Styrlander m. fl. - Ett talande bevis på den
svenska nykterhetsopinionens styrka gaf den af
Sveriges nykterhetssällskaps representantförsamling
1909 föranstaltade folkomröstningen rörande allmänt
rusdrycksförbud, hvarvid 1,884,298 röster afgåfvos
för totalförbudet, motsvarande 55 proc. af Sveriges
vuxna befolkning och 99 proc. af de i omröstningen
deltagande. Denna starka opinion äfvensom Andra
kammarens upprepade skrifvelser ang. energiska
åtgärder mot rusdrycks-handteringen föranledde 1911
regeringen att tillsätta en större utredningskommitté
under ordförandeskap af godtemplarordens i Sverige
nuv. chef riksdagsmannen S. H. Kvarnzelius (se
denne) med uppdrag att utarbeta förslag till lag
om lokalt veto (se d. o.) samt öfriga restriktioner
äfvensom utreda, under hvilka förhållanden allmänt
rusdrycksförbud må kunna införas. - Ett försök
att ur moderat nykterhetsvänlig utgångspunkt råda
bot på det värsta alkoholeländet har gjorts af
d:r I. Bratt, som 1913 trädt i spetsen för ett
nytt brännvinsförsäljningsbolag i Stockholm,
kalladt Stockholmssystemet och afsedt att, med
konsekvent fullföljande af Göteborgssystemets
ursprungliga princip om aflägsnande af det privata
för-säljarintresset, modernisera alkoholhandeln; en
hufvudpunkt i Bratts system är vidare införande af
registrering och kontroll öfver hemköpare i afsikt
att från hemköp kunna hindra sådana personer, som på
ett notoriskt farligt sätt missbruka rusdrycker.
Äfven i de öfriga skandinaviska länderna har
nykterhetsrörelsen fattat fast fot. I Norge af
skaffades husbehofsbränningen tio år tidigare
än i Sverige, i Finland något senare. Norges
första total-afhållsamhetsförening bildades 1859
i Stavanger af Asbjörn Kloster. Den f. n. största
norska nykterhetsföreningen är Det norske totalaf
holds-selskab (grundlagdt 1859) med omkr. 135,000
medlemmar. Därnäst störst är godtemplarorden med
omkr. 70,000. I Norge är det lokala vetot genom-fördt
beträffande brännvin, men icke beträffande vin
och öl. I de flesta norska städer är därför
brännvinsförsäljningen nedvoterad; där den är
tilllåten, är den monopoliserad hos bolag, hvilkas
huf-vudsakliga vinst går till allmännyttiga ändamåL -
Danmark har bland de skandinaviska länderna länge
haft den svagaste nykterhetsrörelsen, men från
och med 1912 har ett starkt uppsving egt rum. Den
största organisationen är Danmarks afholdsforening
med omkr. 60,000 medlemmar. Den 1912 införda
s. k. bevserterloven har lagt betydande makt
i de lokala representationernas hand, och till
följd däraf har antalet försäljningsställen redan
starkt decimerats. På det till Danmark hörande,
men med vidsträckt själfstyrelse-försedda Island
råder totalt rusdrycksförbud sedan l jan. 1912
(lagen sanktionerades 1909, men trädde i kraft
1912; intill 1915 få dock före 1912 importerade
spirituösa drycker ännu försäljas, men all vidare
import är förbjuden, liksom äfven sedan lång tid
tillbaka all tillverkning). - Finlands landtdag
har två gånger voterat totalförbud, som dock icke
sanktionerats. Finland har den proportionellt
minsta alkoholförbrukningen af de nordiska
länderna. Dess båda förnämsta nykterhetssamfund äro
det finskspråkiga Nykterhetens vänner och Finlands
svenska nykterhetsförbund.
öfriga här ofvan icke nämnda länder ha ännu ingen
eller endast obetydlig nykterhetsrörelse. I Ryssland
har regeringen af finanspolitiska skäl infört
brännvinsmonopol (1893); äfven Schweiz har dylikt,
men med den bestämmelsen, att 10 proc. af inkomsterna
skola användas till vissa samhällsbehof, som anses
mer eller mindre framkallade af alkoholismen. I
afseende på innebörden af den absolutistiska
ståndpunkten råder en viss motsättning mellan de
skandinaviska folken och andra nationer, i det
här i Norden äfven de strängt prohibitionistiska
föreningarna tolerera bruket af vissa svagt
alkoholhaltiga maltdrycker (svagdricka under 21/*
proc. alkohol-halt), en praxis, som däremot ogillas
i motsvarande föreningar utom Skandinavien. Med två å
tre års-mellanrum sammanträda alternerande i de olika
nordiska länderna nordiska nykterhetsmöten (senast i
Stockholm 1913), stora upplysnings- och opinionsmöten
med anslutning från hela Skandinavien. Hvartan-nat år
sammanträda successivt i olika länder stora? under
resp. regeringars auspicier ledda kongresser mot
alkoholismen (den senaste 1913 i Milano), dit
äfven svenska regeringen och vissa större svenska
nykterhetsorganisationer pläga sända ombud. En
internationell byrå mot alkoholismen, understödd af
stater, föreningar och enskilda, utgör ett centrum för
den världsomfattande rörelsen och samlar successivt
alla dokument rörande densamma. Ordförande i denna
f. n. i Lausanne förlagda byrå, som äfven understödes
af svenska staten, är alltsedan dess grundläggande
1907 J. Bergman; sekre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
