Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nykterhetsrörelsen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
225
Nykterhetsrörelsen
226
Ansgarius, borde i alla svenska församlingar
en uppmaning ställas till folket i denna
riktning. Appellen väckte genklang särskildt hos
en och annan saken beh j ärtande präst, och några
föreningar kommo verkligen till stånd. Forsell
tog i Stockholm initiativet till en förening, men
lyckades bland de högt uppsatte män, till hvilka
han vände sig, icke uppnå intresse för annat än
en måttlighetsförening. En sådan stiftades vid
ett sammanträde på Landtbruksakad:s högtidssal
under ordförandeskap af dåv. pastor primarius
J. 0. Wallin. Föreningen hade dock veterligen
intet vidare sammanträde; och Samuel Owen, som var
den egentliga drifkraften, fann sig besviken. Han
stiftade 18 febr. 1831 Kungsholms nykterhetsförening,
byggd på total afhållsamhet från brännvin och efter
1832 kallad Stockholms nykterhetsförening. Under de
följande åren skred föreningsbildandet raskt framåt,
och behofvet af en ledande centralorganisation
gjorde sig gällande. Intresset hade ytterligare
sporrats genom ett besök i vårt land af Amerikanska
nykterhetssällskapets agent E. Baird (1835), hvars
historiska teckning af nykterhetsföreningarnas
uppkomst och utveckling i Amerika på Karl XIV
Johans bekostnad öfversattes och utdelades till
sockenbiblioteken, öfver hufvud taget var konungahuset
gynnsamt stämdt mot den nya rörelsen. Karl Johan,
kommen från det på den tiden ganska måttliga
Frankrike, greps af förfäran inför det svenska
superiet och lät på flera sätt förstå sin önskan,
att något måtte göras mot brännvinet. Kronprins
Oskar lät inskrifva sig som förste ledamot i det
5 maj 1837 stiftade Svenska nykterhetssällskapet,
som nu blef den anande länken mellan de olika
lokala föreningarna. Sällskapets synlige stiftare
var generallöjtnanten grefve Franc Sparre, och till
dess ordf. valdes J. J. Berzelius. Denne nedlade dock
snart presidiet, som under en följd af år innehades
af statssekreteraren A. v. Hartmansdorff. Sällskapet
höll årliga högtidssammankomster, där betydande
män talade, och utgaf årligen en berättelse, hvari
redogjordes för nykterhetsrörelsens utveckling
inom och utom Sverige. Den framgångsrikaste af de
särskilda bygdeföreningarna blef utan jämförelse
den, som 1836 bildades i Västerstads pastorat i
Skåne af dess nitiske kyrkoherde, den snillrike
och varmhjärtade P. Wiesel-gren, hvilken redan
som gymnasist i Växjö 1819 hade bildat ett slags
nykterhetsförening; den nämnda bygdeföreningen i
Västerstad väckte genom den totala uppryckningen
af en sedligt förkommen befolkning stort uppseende
och föranledde många kallelser till "Västersta
präst" att komma till andra platser för att lära
ut den nya folkuppfostringskonsten. Ett par gånger
företog Wieselgren större långfärder genom riket
som nykterhets-apostel (se Wieselgren 1). Under
1840-talet uppnådde denna äldre rörelse sin höjdpunkt,
då öfver 100,000 medlemmar voro inskrifna i de olika
lokalföreningarna. På 1850-talet började rörelsen
slappna, men afsatte ett viktigt lagstiftningsresultat
genom förordningarna af 18 jan. 1855, genom hvilka
den sedan 1810 florerande fria "husbehofsbränningen"
bland allmogen de facto afskaffades och endast en af
staten högt beskattad labriksbränning tilläts. Om
denna reform hade lidelsefulla strider förts vid
1853-54 års riksdag,
Tryckt den Via 13
och beslutet fattades af de tre högre stånden mot
bondeståndets nästan enhälliga protest. Äfven den
nykterhetsvänliga delen af allmogen var missnöjd,
emedan den önskat ett fullständigt brännvinsförbud
och i den godkända anordningen såg ett försök
från städernas borgerskap att tillskansa sig
de fortfarande rikt flödande inkomsterna af
brännvinsförsäljningen. I denna riktning utvecklade
sig också sakerna. 1855 års lagstiftning utbyggdes
vidare med det s. k. Göteborgssystemet (se d. o.),
som i praktiken ledde till ett sammanlänkande af
städernas finansiella intresse med den i städerna
monopoliserade brännvinshandeln. Om fördelningen af
brännvinsmedlen ha vid de flesta följan-de riksdagar
förts nya strider, som efter hand beröfvat städerna
den vunna ekonomiska fördelen, och slutligen här
1913 års riksdag beslutit indragning af samtliga
försäljningsafgifter till staten mot en viss
permanent ersättning till landsbygdskommuner,
landsting och hushållningssällskap, men en blott
t. o. m. 1935 utgående, successivt minskad ersättning
till städerna. Kompromissen af 1854 tillfredsställde
ingendera parten helt, och nykterhetsrörelsen tynade
nästan alldeles bort under Karl XV:s regering. Men
i början af 1870-talet väcktes den till nytt lif
under förnyad påverkan från Amerika och England. De
därifrån hit inkomna religiösa rörelserna,
särskildt metodismen och baptismen, medverkade
därvid icke obetydligt. Särskildt uppryckande
verkade den baptistiske nykterhetspredikanten Eli
Johnson, som 1876 besökte Sverige. Men äfven många
statskyrkomän medverkade kraftigt, bl. a. rektor
H. Aspling i Norrköping. 1879 infördes i vårt
land den internationella godtemplarorden (se
ofvan). Denna blef inom kort den största af de
nyuppblomstrande svenska nykterhetsföreningarna och
räknar f. n. (1913) omkr. 149,000 vuxna medlemmar
här (dessutom finnas ungdomsloger med omkr. 70,000
medlemmar). Efter mönstret af godtemplarorden och
delvis genom utbrytning ur densamma ha flera nya, nu
själfständigt verkande organisationer uppkommit: T e
m p l a r-orden (bildad i Amerika 1883, men numera
hufvudsakligen verksam i Sverige, där den räknar
omkr. 50,000 medlemmar), Nationalgod-te m p lar or
de n (se d. o.; stiftad 1888; f. n. omkr. 41,600
medl.), Nykterhetsorden V e r d a n d i (se d. o.;
st. 1896; f. n. omkr. 25,000 medl., nästan uteslutande
socialdemokratiskt organiserade arbetare). Vid sidan
af dessa efter godtemplarordens mer eller mindre
förenklade mönster arbetande organisationer verkar
Sveriges blåbandsförening (st. 1886), f. n. det
näst största af de svenska nykterhetssällskapen
(omkr. 92,000 medlemmar). I Sverige har nämligen
flertalet af blå bandets bärare sammanslutit
sig i särskilda blåbandsföreningar, som inom sig
företrädesvis samlat medlemmar ur de frireligiösa
samfunden samt ur religiöst sinnade statskyrkliga
kretsar. Förutom dessa större organisationer finnes
i vårt land en stor mängd mindre nykterhetssällskap,
som verka inom särskilda samhällsgrupper. Hit höra
Sveriges studerande ungdoms helnykterhetsförbund
("S. S. U. H.") med omkr. 9,000 medlemmar (lärjungar
vid vissa högre och lägre läroanstalter), Hvita
20 h. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
