Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nubb ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
101
Nubb-Nubien
denna post arbetade X. med framgång för Egyptens
största möjliga själfständighet i förhållande
till Turkiet, åvägabragte konsularjurisdiktionens
ersättande med de nuv. blandade domstolarna (se
Internationella domstolar) samt sökte civilisera
Egypten efter europeiskt mönster. I maj 1874
störtades han, men var juni 1875-jan. 1876 åter
utrikesminister, denna gång äfven handelsminister, och
blef 23 aug. 1878 president i den halft europeiska
ministär, som Ismail nödgades antaga för att
tillmötesgå Englands och Frankrikes starka intresse
af att få Egyptens finanser bättre ordnade. Redan
i febr. 1879 afgick dock N. till följd af ett mot
ministären riktadt militärupplopp i Kairo. Han
var sedermera jan. 1884-juni 1888 kediven Tevfiks
främste rådgifvare, på en gång ministerpresident
samt utrikes- och justitieminister, men förmådde
trots all smidighet ej utan ständiga slitningar
samarbeta med landets verklige styresman efter
den brittiska ockupationen, Englands generalkonsul
och diplomatiske agent i Kairo, sir Evelyn Bäring
(sedermera lord Cromer; se B a r i n g 10 och Egypten,
sp. 1492-94). Bättre utföll samarbetet dem emellan
under N:s sista premiärministertid, från april
1894 till nov. 1895, då han drog sig tillbaka till
privatlifvet. Jfr Colvin, "The making of modern Egypt"
(1906). (V. S-g.)
Nubb, de minsta sorterna järnspik från 6 till 18
mm. långa. Den mest förekommande, s. k. folknubben,
har 12 mm. längd. Nubben har i allmänhet kvadratisk
genomskärning och hufvudet antingen formadt
som på gröfre spik med fyra från midten utåt
sluttande triangulära ytor, eller också platt och
cirkelformadt. Tillverkningen af nubb sker numera
fabriksmässigt vid vissa järnbruk i Bergslagen,
där den pressas, men lär förr i en del trakter
ha bedrifvits som folknäring, t. ex. i Godegårds
socken i Östergötland. Äfven en gröfre sort, från
18 till 25 mm. längd, förekommer och användes för
spikiiing af mjuka mattor o. d., s. k. mattspik. Af
tråd tillverkad småspik i samma längder som nubb
kallas vanligen stift, vare sig den är gjord af järn-
eller mässingstråd. J- G- S.
Nubbe, ett, framför allt genom skämttidningen "Strix"
(sedan 1897), mycket spridt namn på en sup, möjligen
uppkommet som diminutiv till slanguttrycket "spik"
i samma bemärkelse.
Nubécula dat., eg. "litet moln"). 1. Astron. N. major
och N. minor. Se K a p m o l n e n. -. 2. Med.,
en halft genomskinlig fläck i hornhinnan,
utgörande ett tunt ärr efter sår efter genomgången
inflammation. Äldre, nu ej använda beteckningar
äro nebula och nephelium. - 3. Den lätta,
flockiga, ofärgade grumling, som i regel uppstår
i människans urin, då densamma fått stå någon tid
efter uttömmandet, och som utgöres af slem-artade
ämnen med inblandade celler samt urin-syrade salter.
2. G-d. 3. S. J-n.
Nubien (om namnets härledning se Nuba) är den
något sväfvande benämningen på ett vidsträckt område
i nordöstra Afrika (se karta till art. Egypten), som
enligt allmännast gängse betydelse omfattar Nildalen
från 1:a katarakten (vid Assuan) söderut till Kartum
vid Blå och Hvita Nilens förening samt det omgifvande
öken- och stäpplandet till Röda hafvet i ö. och till
ungefär 25° ö. lgd i v. Denna landsträcka – som anses
innehålla omkr. 800,000 kvkm. och af några geografer
delas i Nedre N., n. om linjen Debba-Ambukol,
och <s>Öfre N.</sp>, s. därom, medan andra räkna större
delen af Öfre N. till egyptiska Sudan – har
dock hvarken något inhemskt, ej heller i Egypten
officiellt gällande gemensamt namn. Den dithörande
delen af Nildalen mellan 1:a och 4:e katarakten
(vid Barkalberget) heter där Bilad-el-berabra,
"nubiernas (eg. "berbernas") land"; norra och
större delen af hvad vi kalla nubiska öknen heter
på arab. Bilad-el-bischarije, "bischari-landet",
inhemskt Etbai, och det öfriga området är fördeladt
på flera partiella benämningar. Med den omfattning,
som ofvan getts åt N., utgör dess norra del, till 22°
n. br., Öfre Egyptens sydligaste mudirije (län), och
det öfriga är indeladt i tre mudirijer, Halfa i n.,
Dongola i v., med Nya Dongola l. El-urdu, och Berber
i ö., med Berber (stundom kalladt El-mucherif) till
residensstad. Under hela sitt lopp genom N. mottager
Nilen inga tillflöden från vänstra sidan och från
den högra endast Atbara. Följaktligen är N. v. om
Nilen och större delen af trakten ö. om denna flod
hufvudsakligen torr öken, sandig, med små oaser i
v., och bergig, med större grässtäpper i ö. Nubiska
öknen, ö. om Nilen, består väsentligen af nakna
sandstensslätter, afbrutna af låga granitkullar
och åsar samt af många små "chor" l. åbäddar, som
löpa i olika riktningar genom platån. De brunnar
och oaser, som förekomma längs dessa depressioner,
inneburo länge enda möjligheten till samfärdsel i
denna trakt äfvensom i den mera sandiga Bajudaöknen
på Nilens motsatta sida, innan de under de senaste
årtiondena anlagda järnvägarna (se därom Egypten,
sp. 1466) underlättade trafiken genom öknarna. Sålunda
bildades alla de stora karavanvägarna, af hvilka de
viktigaste ha varit: från Korosko på högra Nilstranden
till Abu Hammed (370 km.); genom Bajudaöknen från
Debba (Ed-Dabbe) på vänstra Nilstranden dels till
El-Obeid i Kordofan, dels till Kartum; från Ambukol
till Kartum; vidare från Berber österut till Sauakin
vid Röda hafvet (numera går i denna riktning järnvägen
Berber–Sauakin), af stor kommersiell och strategisk
vikt, emedan den för direkt från kusten till det inre;
samt en annan, mer vattenrik, men mycket längre väg
från Tokar nedanför Sauakin söderut till Kassala
vid Atbaras biflod Mareb och därifrån västerut till
Kartum. Sistnämnda väg skär Taka, den fruktbaraste
trakten i hela N., väl försedd med vatten, ett
verkligt tropiskt land, mångenstädes bevuxet med
tät skog, på andra ställen försedt med rika beten
och odlingsbara trakter. Utom Taka är Nildalen den
enda bördiga och ständigt beboeliga trakten i N. Men
denna dal, som ofvanför Kartum utbreder sig till
öppna alluvialslätter, är inom N. mycket smal, enligt
Burckhardt inskränkt till en medelbredd af knappt
mer än 800 m. Floden är nämligen nästan öfverallt
innesluten mellan granit- och sandstenskullar,
som på några ställen nå själfva flodstranden, på
andra ställen skära den transversellt, därigenom
gifvande anledning till flodens krokiga lopp och
många forsar. De enda mineralen af ekonomisk vikt
äro salt och alun, som förekomma på flera ställen
af platåerna. Graniten och syeniten lämna präktigt
byggnadsmaterial, som nyttjades i stor skala af de
gamle egypterna. De
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
