Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Novgorod ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Noyau [nωajå], fr., kärna. 1. Fortif. Se
Enceinte och Kärna 7. – 2. Kem. Se Kärnteorien.
Noyes [nåi’s], J. H. Se Perfektionister.
Noyon [nωajå’], stad i franska dep. Oise
(Ile-de-France), vid järnvägen Paris–Bruxelles. 5,968
inv. (1906). Märklig katedral (Notre-Dame),
ombyggd i senare hälften af 1100-talet, i dels
romansk, dels gotisk stil. Sockerfabrik, handel
med boskap, spannmål, läder. – N. är de af
Cæsar 57 f. Kr. besegrade veromanduernas stad
Noviomagus. Staden antog kristendomen i slutet
af 200-talet och blef biskopssäte 531. Karl den
store kröntes där, och Hugo Capet utropades
där till konung. I N. ingicks 13 aug. 1516
ett fördrag mellan Frans I i Frankrike och
Karl I i Spanien. N. är Calvins födelseort.
(J. F. N.)
N. P., förkortning för Notarius publicus.
n. pr., gramm.y förkortning för lat. nömen pTo’prium,
egennamn (se N o m e n).
n:ro, n:ris. Se n : o.
N. S., fransk förkortning för Notre Seigneur, Var
Herre (Jesus Kristus).
N. S., amerikansk förkortning för Nova Scotia.
N. S., litterärt sällskap. Se Namnlösa (s t
u-dent)samfundet.
n. st., i tidsbestämningar förkortning för nya stilen
(se Kalender).
N-strålar. Se Blondlot.
nsv., förkortning för nys ve n sk t.
N. T., förkortning för nya testamentet (lat. Novum
testamentum).
Nto = netto.
Nu, vitter månadsskrift, som utgafs i Stockholm
af Johan Grönstedt nov. 1874-dec. 1876 och af
Edvard Bäckström under 1877. Tidskriften afsåg
att "för billigt pris gifva allmänheten en god
och underhållande läsning", bestående af poem,
novelletter, biografier samt uppsatser öfver skön
konst och sociala ämnen.
Nuance [nyä’s], fr. Se N y a n s.
Nuba (mindre riktigt nōba, nūbah) är
en etnologisk benämning, som genom Fr. Müllers,
Lepsius’ och andra forskares olika åsikter om dess
rätta betydelse och utsträckning blifvit sväfvande
och tvetydig, men som i sin vanligaste och bättre
grundade bemärkelse omfattar dels åtskilliga
negerstammar, koldadji, tumāle m. fl. i Kordofan
s. om staden El-Obeid (se pl. "Afrikanska folk" till
art. Afrika), dels ock de egentligen s. k. "nubierna",
den i Nildalen mellan 1:a och 4:e katarakten inhemska
befolkningen med nubiskt språk. Emellertid är det
blott de förre, som själfva kalla sig nūba, i Europa
oftast nuba-negrer l. berg-nūba (eng. hill-nubians)
till skillnad från Nildalens nubier. Dessa senare
däremot, som enligt all sannolikhet äro identiska
med de af Eratosthenes (i 3:e årh. f. Kr.) nämnda
noubatoi, under kejsar Diocletianus kallade nobatæ,
och som urspr. varit förenade med de förutnämnde som
ett enda folk med namnet nuba, ha sedan urminnes tid
upptagit den egyptisk-arabiska benämningen barābra
(eg. "barbarer", "berber", plur. af bérberi, "en
nubier"), hvarför också Nildalen mellan Öfre Egypten
och Sudan både hos nubier och egypter icke heter
Nubia eller något dylikt, utan Bilād-el-berābra,
"barābras land". Däremot har ordet nūba hos
nubierna i Nildalen fått den lätt förklarliga
betydelsen "negerslaf" till skillnad från abessinska
eller hvita slafvar. Den ursprungliga betydelsen
af ordet är okänd, då ett sammanhang med det
fnegypt. nōb, nūb, guld, är föga sannolikt. – Ordet
nuba har äfven en speciell geografisk betydelse, då
en liten del af Nildalen, nämligen mellan staden Derr
och Wādi-halfa, kallas Wādi-en-nūba, "Nubadalen",
hvarifrån de europeiska formerna Nubia etc. leda sitt
ursprung. Härpå beror äfven det allmänt hos nyaste
geografer förekommande misstaget att inskränka de
egentlige nubiernas och nubiska språkets område
till Nildalen mellan 1:a och 2:a katarakten, medan
faktiskt nubiernas folk och språk äro förhärskande
ända upp till 4:e katarakten, där nubierna mötas
af de arabiska scheigijje-stammarna. Till nuba
eller nubafolken höra också, enligt Fr. Müller och
delvis äfven Lepsius, flera andra i egyptiska Sudan,
hufvudsakligen mellan Blå och Hvita Nilen bosatta
stammar, såsom fundj, hammedj, berta m. fl. Men
denna åsikt stöder sig tills vidare blott på
högst obetydliga och osäkra uppgifter om dessa
stammars språk. Lika hypotetiskt är det af Müller
antagna och med termen nūba-fulah-rasen betecknade
sammanhanget mellan dessa nūbafolk och sande
(njam-njam) v. om Hvita Nilen, kwafi och masai s. om
ekvatorn samt fūlbe-folken i västra Central-Afrika
(jfr Negerspråk). – Deniker skiljer på nuba, nubier
och en sudannegerstam nuba. De förstnämnde, som han
identifierar med etiopierna l. kushito-hamiterna, ha
sitt område i nordöstra Afrika från 25° n. br. till
4° s. br., bebo sålunda nästan hela kuststräckan vid
Röda hafvet och vid Indiska oceanen från Adenviken
till Port Dunford l. Wubashi. Deras område gränsar i
v. till Nilen, Bahr-el-asrak, västkanten af abessinska
platån, Rudolfsjön och berget Kenia. Negerfolket
nuba för han däremot till nigritierna i östra Sudan
l. niloterna. Från de egentliga nuba afskiljer han ock
barabra, som äro ljusare samt ha mindre krusigt hår
och lägre kroppslängd än etiopierna. Sergi åter för
nuba till Notantropus eurafricanus (spec.) africus
(var.) samt finner, att de ej kunna skiljas från begia
(hadendoa, ababde, marea m. fl.). Dessa utmärkas
af dolikomesocefali, stor kroppslängd, choklad-
till bronsliknande hudfärg, ej spiralformigt eller
ulligt hår, horisontella ögon, ringa skäggväxt
o. s. v. (Längd ♂ 1,63–1,78 m., ♀ 1,54–1,58
m.; hufvudets index 70–77).
H. A. (G. B-n.)
Nuba-fula(h)-rasen, Nūbarasen. Se Negrer
och Nuba.
Nubar pascha, egyptisk statsman af armenisk kristen
börd, f. 1825 i Smyrna, d. 14 jan. 1899 i Paris,
blef vid unga år, efter att ha uppfostrats af
jesuiter i Frankrike, en betrodd man i de egyptiske
ståthållarnas tjänst bl. a. som privatsekreterare,
sedan 1845, åt tronföljaren Ibrahim pascha och
därefter åt Abbas pascha. Han användes sedan ofta i
diplomatiska beskickningar och äfven i ledningen af
Egyptens järnvägsväsen samt var under Said paschas
sista år dennes sekreterare. Is-mail pascha, som
1863 besteg tronen och 1867 fick titeln kediv,
anlitade N. för diplomatiska förhandlingar i Paris
om Sueskanalen, förlänade honom paschavärdighet (han
hade förut kallats N. bej) och utnämnde honom 1866
till utrikesminister. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
