Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ångbåtar, om 5,2 mill. ton och är näst Storbritanniens
den största i världen. En mycket stor del af
handelsflottan användes emellertid på kustfart eller
på de inre farvattnen, och därför förmedlas unionens
handel med utlandet till väsentlig del med utländska
fartyg; sål. in- och utfördes 1910-11 endast 8,7
proc. af omsättningens värde på amerikanska fartyg,
1861 ända till 66 proc. 1911-12 stego de ingående
fartygen till 16,249 amerikanska om 11,3 mill. ton
och 20,777 utländska om 34,9 mill. ton. Af hela
ingående tonnaget kommo på atlantiska kusten
24 mill. ton, på Golfkusten 6,1 mill. ton, på
Stillahafskusten 4,s mill. ton och på de stora
sjöarna 11,5 mill. ton. De största sjöstäderna äro
New York (13,7 mill. inklarerade ton), Boston (2,9
mill. ton), Philadelphia (2,7 mill. ton), Puget sound
(2,5 mill. ton), N. Orleans (2,2 mill. ton), Baltimore
(1,2 ton) och Galveston (1 mill. ton).
Samfärdseln. 1833 öppnades den första järnvägen
(från Amboy till Bordentown i New Jersey), och 1910
hade unionen 402,315 km. samt 64,814 km. elektriska
spårvägar. Af största betydelse äro de banor,
som förena östra delen af N. med västra kusten (se
Pacifikjärnvägar). Järnvägarna egas af enskilda bolag,
som genom trustbildning kunna i ekonomiskt afseende
alldeles behärska landet och genom höga fraktsatser
draga oskälig vinst af varor, som försändas i
stora massor, såsom t. ex. spannmål. Tätast är
järnvägsnätet i nordöstra delen. Äfven på vattenvägar
är unionsområdet rikt. Dels finnas många segelbara
floder, dels äfven kanaler. Af de senare må nämnas
Erie-kanalen (öppnad 1825), som förenar Hudson med
Eriesjön, Hudson-Champlain-kanalen (öppnad 1822),
som förenar Hudson med Champlainsjön (och S:t
Lawrence) ; Potomac-Ohio-kanalen påbörjades redan
1784, men framdrogs aldrig till Ohio, utan slutar
vid Cumberland. Däremot är Ohio förenad med de
stora sjöarna genom Ohio-Cleveland-kanalen (1835),
Miami-kanalen (1835), mellan Cincinnati och Toledo,
samt Wabash-Erie-kanalen, mellan Evansville och
Toledo. Genom Michigan-kanalen (1848), mellan La
Salle vid Illinois och Chicago, står Mississippi i
förbindelse med Michigansjön, och genom Sault-S:t
Mary-kanalen (1855-95) samt S:t Clair-kanalen är
kommunikationen mellan de stora sjöarna lättad. Af
andra kanaler märkas Morris-kanalen mellan Hudson
och Delaware, Merrimac-kanalen i Massachusetts,
Willamette och Columbia-Kaskad-kanalen i Ohio
m. fl. 1909 uppgafs längden af de staterna
tillhöriga kanalerna till 2,188 km. och af de i
enskildas ego befintliga till 1,017 km., men 3,930
km., som kostat 80 mill. doll., uppgåfvos vara
öfvergifna efter anläggningen. Äfven telegrafen
är i händerna på enskilda bolag; det största
är Western-Union-telegraph company, näst detta
kommer American telephone and telegraph company
(eg. en förening af flera bolag). Det förra hade
1911 24,926 byråer och 352,792 km. i linjelängd
samt befordrade 77,8 mill. telegram. Någon allmän
telegraf statistik finnes ej. - Telefonapparaternas
antal 1912 var 10 mill. - Posten är däremot en
unionsangelägenhet. Postanstalternas antal var 1912
58,729, inkomsterna 246,7 mill. doll., utgifterna
248,5 mill.
Mått och vikt äro de engelska med undantag däraf,
att de gamla s. k. Winchester (öl- och
vin-) gallon samt bushel ännu begagnas i st. f. de
nya engelska, så att en amerikansk vingallon
är = 0,8333 eng. imperial gallon (3,785 l.), en
öl-gallon är = 1,01695 eng. gallon (4,62 l.) och
en bushel är = 0,9692 eng. bushel (35,238 l.). -
I st. f. den brittiska hundredweight (cwt à 112
eng. pounds) användes cental à 100 pounds (45,36
kg.). En short ton är = 2,000 pounds (907,18 kg.),
en long ton = 2,240 pounds (1,016 kg.).
Myntväsen. Myntfoten är sedan 1873 guld. Myntenheten
är dollar (se d. o.) à 100 cents. 1 dollar motsvarar
i svenskt mynt 3,73 kr. Enligt lag af 14 mars 1900
väger en dollar 1,6718 gr. och innehåller 1,50454
gr. rent guld (sål. 0,9 proc.). Det präglas guldmynt
cm 20 (double eagle), 10 (eagle) och 5 (half-eagle)
dollar. Af silfver präglas 1-dollarsmynt, som väga
26,730 gr. och ha 0,9 proc. finhet, mynt om 1/2
dollar, 1/4 dollar och 1/10 dollar (dime), af nickel
och koppar 5, 2 och 1 cent. Pappersmynt ha samma
värde som reellt mynt.
Bankväsen. Redan strax efter frihetskriget uppstodo
många banker i N.; den äldsta var Bank of Philadelphia
(1780), som utgaf sedlar, hvilka dock ej voro annat
än räntebärande obligationer betalbara vid viss
tid. 1791 inrättades en Bank of United states med
ett aktiekapital af 10 mill. doll. i 25,000 lika
lotter; i den deltog unionen med en femtedel af
kapitalet. Banken var alltså en riksbank och hade
rätt att utsläppa sedlar. Oktrojen utgick 1811
och blef ej förnyad i följd af partistrider. Men
1816 inrättades en ny Bank of United states med 35
mill. doll. i aktiekapital, af hvilka unionen öfvertog
en femtedel. Dess oktroj utlöpte 1836 och förnyades
ej, enär dåv. presidenten Jackson bestämdt satte sig
däremot af fruktan, att en på bankens privilegium
stödd penningaristokrati skulle bli en alltför mäktig
korporation i samhället. Därefter har unionen icke egt
någon centralbank, utan blott privata banker. Sådana
hade väl funnits förut, men blefvo hädanefter de enda
bankerna i unionen. De reglerades h. o. h. af lagar,
utfärdade af de olika staterna. I New York stod vid
denna tid bankväsendet högst, och därifrån utgick
(1838) det s. k. free banking system, enligt hvilket
det blef tillåtet för hvarje bolag att bilda bank
och utge sedlar efter vissa regler. Sedlar från
en stat kunde ej godtagas i en annan utan särskild
pröfning af den sedelutgifvande bankens soliditet,
hvarför systemet ej var vidare gynnsamt för
affärslifvet. På denna bas var likväl bankväsendet
grundadt ända in på 1860-talet. Först 1863 ordnades
det efter ännu i hufvudsak bestående grunder, som
kallas The national banking system. Man skiljer nu i
N. mellan nationalbanker och statsbanker. Båda slagen
äro privatbanker, men de förra äro ordnade efter
unionslagar och ha rätt att utge sedlar, de senare
efter en stats lagar och sakna sedelutgifningsrätt. De
förra skola som säkerhet för sedlarna i unionens
skattkammare deponera unionens statsobligationer
(bonds) till ett värde icke öfverstigande bankens
grundfond och få utsläppa sedlar urspr. till 90
proc. af de deponerade obligationernas värde mot
1 proc. ränta på sedelbeloppet. 1900 medgafs det
nationalbankerna rätt att utge sedlar till hela värdet
af deponerade bonds, och sedelskatten sänktes i vissa
fall till 1/2 proc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
