Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturrätt - Naturrättsliga skolan. Se Naturrätt - Natursjälftryck - Naturskydd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förklaringsgrund för statslifvet förberedd än den
naturrättsliga. Fullständigt öfvervunnen blef
naturrätten först genom den historiska skolan, som,
under inverkan af Burkes stridsskrifter mot franska
revolutionen (se Burke, sp. 636) och Schellings
filosofi, i samhällslifvet såg en organisk, öfver
det individuella godtycket upphöjd utveckling och
som slog igenom, då F. K. v. Savigny (se
d. o.) 1814 utgaf sin skrift: "Vom beruf unserer
zeit für gesetzgebung und rechtswissenschaft". I
Sverige bekämpades naturrätten i den historiska
skolans anda af H. Järta (i "Odalmannen" och "Svar
på allmänna journalens anmärkningar"; se Järta l,
sp. 465) och Geijer (se d. o. 3, sp. 856-857)
och på rent filosofiska grunder af Boström
(se d. o. l, sp. 1286). - Den naturrättsliga
spekulationens grundfel var, att den i strid med
all erfarenhet uppställde hypotesen, att människan
till sin ursprungliga natur ("i naturtillståndet")
var osocial, under det att hon i verkligheten
till sin natur är en samhällsvarelse och därför,
för så vidt hon varit människa, alltid måst lefva
samhällslif. Den naturrättsliga statsteorien blef
därför atomistisk-individualistisk; individen blef
det primära, staten en mekanisk sekundär skapelse af
individernas godtycke. Häraf uppstod den olösliga
uppgiften att härleda samhällslifvets företeelser
ur ett samhällslöst tillstånd, såsom då man trodde
sig kunna göra samhällsfördraget juridiskt bindande
genom en af ingen samhällsmyndighet garanterad rätt
- den före samhället existerande naturrätten. Häraf
följde vidare den atomistisk-individualistiska, i
sina konsekvenser statsupplösande uppfattningen af
statsändamålet, att detta afser blott individernas
intressen, ej den öfver dem upphöjda statens
bästa, liksom den härmed sammanhängande ohistoriska
identifieringen af staten med folket, fattadt blott
som summan af de samtidigt lefvande medborgarna. -
Med alla sina misstag har dock den naturrättsliga
teorien gjort betydande insatser både i vetenskapen
och statslifvet. Dess om också misslyckade försök
att finna en rationell grund för statsläran verkade
i alla fall vetenskapligt befruktande. I stället för
att ha betraktats blott som ett objekt för staten
tillerkändes folket därigenom en själfständig
ställning inom staten. Härigenom blef teorien en
kraftig häfstång för politisk frihet, och sträfvandet
att ombilda den historiska verkligheten i enlighet
med en fingerad allmängiltig naturrätt gaf trots
alla därur härflytande förvillelser dock impulser
till behöfliga reformer. Franska revolutionens
idéer, så på godt som på ondt, hade sitt ursprung i
naturrätten och kunna endast i sammanhang med denna
rätt förstås. - Jfr S. J. Boëthius, "Det moderna
statsbegreppet" (i "Statsvet. tidskr.", 1912).
S. B.
Naturrättsliga skolan. Se Naturrätt.
Natursjälftryck, Fysiotypi (af grek. fysis,
natur, och typos, intryck, prägel), en af
den österrikiske typografen Aloys Auer
(d. 1869) uppfunnen, men föga använd tryckmetod,
som beror därpå, att vissa föremål i lågrelief
(t. ex. spetsar, väfnader, växtblad o. d.), hvilka
i ett satineringsverk pressas mellan en stål- eller
kopparplatta och en mycket tunn blyplatta, i den
sistnämnda kvarlämna aftryck af t. o. m. de allra
finaste detaljerna. Den mjuka blyplattan förvandlas
sedan på galvanoplastisk väg till en kopparplatta,
med hvilken aftryck kunna tagas i vanlig tryckpress.
Naturskydd, den yttre naturens skyddande mot obefogade
och fördärfliga ingrepp från människans sida. De
faror, som genom den hastigt framträngande odlingen
och industrien öfverallt hota den ursprungliga yttre
naturen, ha på senare tider i de flesta kulturländer
framkallat en mäktig och framgångsrik rörelse för
naturens skyddande. Denna rörelse går i första hand ut
på att genom fridlysning åt eftervärlden bevara dels
större områden af orörd och karakteristisk natur (se
Nationalpark), dels enstaka s. k. naturminnesmärken
1. naturminnen (ty. naturdenkmäler), d. v. s. af
kulturella inflytanden oberörda, i det fria
befintliga lefvande eller liflösa karakteristiska
naturföremål äfvensom ursprungliga karakteristiska
landskapsformer eller lifstillstånd i naturen af
påfallande allmänt eller lokalt, vetenskapligt eller
estetiskt intresse. Exempel härpå äro ytformationer,
såsom moräner och enstaka flyttblock, jättegrytor och
glacialräfflor, egendomligt formade strandklippor,
mossar, ljunghedar, flygsandsfält, sjöar och
vattenfall, ovanliga naturliga skogsbestånd eller
enstaka träd, märkliga genom storlek och ålder
eller genom någon med desamma förknippad händelse
eller sägen, vidare sällsynta ört- eller buskartade
växter samt af utrotning hotade däggdjurs- och
fågelarter äfvensom ståndorter och häckplatser
för dylika. Begreppet naturskydd har emellertid
utsträckts till att omfatta skydd jämväl för själfva
landskapsbilden (mot vanprydande reklam m. m.) samt
för naturlifvet omkring städer och andra större
samhällen. Indirekt söker man befordra naturskyddets
sak genom allmänhetens upplysande och uppfostran
till större hänsyn emot naturen. - Själfva tanken att
skydda naturen mot obefogade och fördärfliga ingrepp
har länge funnits såväl i vårt land som annorstädes,
särskildt inom vetenskapliga kretsar. Ej heller
saknas exempel på af stat och lagstiftning under äldre
tider vidtagna åtgärder i angifna syfte. Den förste
svensk, som såg naturskyddsfrågan mera i stort och
påvisade faran i dröjsmål, då det gällde att söka
lösa densamma, var A. E. Nordenskiöld. I
en uppsats i festskriften "Per Brahes minne" (1880)
påvisade han nämligen de faror, som i Sverige hota
det naturliga landskapet genom industrien och det
moderna jordbruket och skogsbruket, samt framhöll
det önskvärda i, att "några rester af vårt lands
ursprungliga natur blefvo bevarade åt senare släkten
för att utgöra en verklig bild af fosterlandet, sådant
det fordom varit, medan åkerns omfång än var ringa,
medan det än fanns ouppodlade sjöstränder och skog,
som ej berörts af yxan". Det hela utmynnade i ett
förslag att på något kronan tillhörigt område inrätta
en "rikspark" efter mönster af Yellowstone-parken i
Nord-Amerika. Idén till ett ordnadt och målmedvetet
naturskydd kom emellertid först långt senare till
oss från Tyskland, där den i slutet af 1890-talet
närmare utvecklades af H. W. Conwentz (se denne),
den moderna naturskyddsrörelsens upphofsman och
främste förkämpe. Särskildt hans "Die gefährdung der
naturdenkmäler und
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
