Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 19. Mykenai - Norrpada / 145-146 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Myteri - Mütesarryflyk, arab. Se Mutesarriflik - Mytho - Mytilene - Mytilini - Mytilotoxin. Se Likgift och Musselförgiftning - Mytilus - Mytisk - Mytografer - Mytologi

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

krigslagarnas särskilda stadganden om uppror, upplopp
och brott mot krigslydnaden. Ang. myteri af, sjöfolk
förekomma stadganden i Sjölagen. J- H-r.*

Mütesarryflyk, arab. Se Mutesarriflik.

Mytho (Mitho), stad i franska Kochinkina,
på norra sidan af Mekongs delta, 47 km. från
hafvet. Omkr. 15,000 irv. M. är hufvudort i den
liknämnda, 1862 af Annam till Frankrike afträdda
provinsen, järnvägs- och ångbåtsstation, har fort,
högre läroverk och är en viktig hamnplats.


Silfvermynt från det forntida Mytiléne, med
Apollonshufvud och lyra.

Mytilene (oriktigt Mitylene, grek. Mvrdtfvrj -
nygrek, uttal Mytilini, Mitilini - nygrek, äfven
Kastro, turk. Metelin), hufvudstad på ön Lesbos (se
d. o.), ligger i en härlig nejd på öns östra kust
och egde fordom två hamnar, förenade medelst en genom
staden löpande kanal. Efter långvariga partistrider
valdes Pittakos till
lagstiftare och styrde staden i 10 år (omkr. 590-
580 f. Kr.). Vid denna tid, M:s lyckligaste, lefde
där skalden Alkaios och skaldinnan Sapfo. Senare
kom M. under persiskt välde och anslöt sig därefter
till Atens sjöförbund. Ett försök till affall
(428 f. Kr.) bestraffades med stor stränghet. Trots
alla omhvälfningar bibehöll M. länge sitt välstånd
och var ännu under den romerska kejsartiden en
åtminstone till namnet fri stad. Det föll jämte
ön Lesbos 1462 i turkarnas händer, men besattes
i dec. 1912 af grekerna. Det nuv. Mytilene
är en tämligen betydande stad med omkr. 25,000
inv. (hufvudsakligen greker), ortodox biskop, katolsk
kyrka, flera undervisningsanstalter, tre hospital,
stark sjöfart (1908: 4,901 fartyg om 901,785 ton)
och ett stort antal konsulära representanter
för främmande makter. Hafsbad. Af fornlämningar
finnas några befästningar och spår af en teater.
A. M. A.

Mytilini, Mitilini, en efter det nygrek, uttalet af
Mvxdrivt] förekommande namnform i st. f. Mytilene
(se d. o.).

Mytilotoxin. Se Likgift och Musselförgiftning.

Mytilus, Blåmusslesläktet, zool., ett släkte
bland musslorna (se Blötdjur), som utmärkes
därigenom, att skalens högsta hvälfning ligger
nära spetsen och att det har ett långt inre låsband;
skalens lås utan eller med små tänder. På foten finnes
en körtel, "byssuskörteln", som afsöndrar ett ämne,
som stelnar till gulbruna, silkesglänsande trådar;
dessa använder musslan att fästa sig med vid något
föremål i vattnet (se å fig.). Flertalet arter lefver
i hafvet, somliga i bräckt eller sött vatten. Den mest
bekanta arten är vanliga blåmusslan, M. edulis (se
fig.), hvars äggformigt utdragna, nästan kilformiga
skal är på utsidan
brunaktigt, på insidan blåaktigt; den blir omkr. 8
cm. lång. Denna art lefver vid nästan alla Europas
kuster. Vid Sveriges västkust uppnår den mycket
betydligare dimensioner, äfvenså har den tjockare
skal, än i Östersjön.


Vanliga blåmusslan (Mytilus edulis}.

Vid våra kuster nyttjas blåmusslan
blott som agn, men flerstädes i utlandet
användes den ock som människoföda. Man har därför
på sina ställen (Kielbukten) anlagt fullständiga
kulturer: pålar nedsättas i vattnet, på hvilka de unga
musslorna kunna fästa sig; om vintern, då musslornas
smak är bäst, tagas pålarna upp, och musslorna
insamlas. Blåmusslan fortäres aldrig i rått tillstånd,
utan blott kokt, stekt eller marinerad; hos somliga
personer förorsakar dess förtärande s. k. nässelfeber;
fall af förgiftningar efter njutningen af blåmusslor
ha också iakttagits. Litt.: H. A. Meyer och K. Möbius,
"Die fauna der Kieler bucht" (d. 2, 1872).
L-e.

Mytisk (jfr Mytologi), som har egenskapen af myt
eller tillhör myten; sagolik.

Mytografer (grek. mythografoi, lat. mythographi),
"sagoskrifvare", kallas inom den fornklassiska
litteraturen de författare, hvilka i prosaisk
form omarbetade, sammanställde och förklarade
äldre poetiska sagor. Det viktigaste mytografiska
arbete, som kommit till vår tid, är det Apollodoros
tillskrifna "Bibliotheke" (se Apollodoros
3). Samlingar af grekiska och romerska mytografer äro
utgifna af Westermann ("Scriptores poeticæ historiæ
græci", 1843), Muncker ("Mythographi latini", 1681)
och van Staveren ("Auctores mythographi latini",
1742). A. M. A.

Mytologi (grek. mythologia), kunskapen om myterna;
sammanfattningen af t. ex. en folkstams myter. -
Inledning och grekisk mytologi. Det grekiska ordet
mythos betyder blott ord, berättelse, men med myt
förstår man i moderna språk blott en sådan berättelse,
i hvilken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>