Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Milles - Milles 1. Vilhelm Karl Emil Anderson M., skulptör - Milles 2. Rut Anna Maria Anderson M., skulptris - Millesimo, by i italienska Genua - Millesvik, socken i Värmlands län - Millet, Jean François
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fiskar- och kvinnobilder af förträfflig hållning och
karaktär och raskt behandlingssätt (Kvinnor i
storm, Nationalmuseum). Några liffulla porträttbyster
och statyetter tillhöra samma tid. 1902 utförde
M. ett porträtt i halffigur af Julius Kronberg
(i brons i Göteborgs museum) och 1904 en sittande
porträttbild af prof. Mittag-Leffler (i brons). Under
dessa år hade M. dessutom gjort flera små djurstudier
– hästar, isbjörnar, elefanter o. a. Gruppen Lekande
elefanter utfördes 1903 i brons och något förstorad i
savonitsten 1904 (Nationalmuseum). S. å. utfördes
I djungeln, grupp af tre elefanter, som tåga fram med
uppåtsträckta snablar (i marmor 1906) och gruppen
Plesiosaurus – vattenödlor från förhistorisk tid –
afsedd att utföras i monumental storlek. M. hade nu
öfvergett sitt måleriska behandlingssätt och sökte
uteslutande fast form, linjeskärpa, monumental
karaktär. 1904 gjorde M. den första skissen till
en sittande Gustaf Vasa-staty, afsedd att, skuren
i trä och målad, placeras i Nordiska museets stora
hall midt för ingången. Den mäktigt tänkta bilden
utfördes 1907 – tills vidare endast i gips och målad
– och uppställdes på den afsedda platsen. Vintern
1905–06 hade M. tillbragt i München för att där
studera dekorativ skulptur, sommaren 1906 bosatte
han sig i Stockholm, men har äfven under de följande
åren tillbragt långa tider i utlandet, ett par gånger
drifven dit af sjuklighet. Vid denna tid utförde han
dekorativ skulptur för Dramatiska teaterns fasad
(frontonfigurer och 8 pelarpostament med grupper
af lekande barn i hög relief) samt två grupper af
lekande björnar (1906, huggna i granit och uppställda
vid ingången till Berzelii park 1909). En lekande
björnunge (1907) ses på Skansen. 1906 utfördes
en liffullt, realistiskt hållen porträttbyst af
F. Boberg (brons, Nationalmuseum). Vingarna – en
yngling med en örn – komponerades 1908 och utfördes
i större skala 1910 (i brons i Nationalmuseum). En
monumental brunn med figurer utfördes i skiss 1909
till täflingen om ett industrimonument i Stockholm och
sattes efter ny täflan 1910 af prisnämnden i främsta
rummet bland de inlämnade förslagen. 1910 utfördes
två örnar i svart granit (jfr fig. å sp. 530) för
prins Eugens bostad på Valdemarsudde, en monumental,
starkt stiliserad, nästan symboliserad byst af
O. Levertin, skuren i trä, och en porträttbyst
i granit af skriftställaren G. Stridsberg (båda
dessa sistnämnda i Nationalmuseum). 1910 aftäcktes
i Härnösand Franzénmonumentet (skaldens staty i
brons jämte sockelgrupp, Selma och Fanny, i svart
granit – gruppen finnes i liten skala i marmor
i Göteborgs museum). 1910 omarbetade M. dessutom
Sten Sturemonumentet i förenklad monumental stil,
"granitkaraktär", och har börjat utföra det i den
slutliga storleken. Hans senaste öfriga verk äro
Scheelestatyn för Köpings stad (aftäckt 1912), tre
nya porträttbyster i granit samt änglar, reliefer
och dopbäcken i trä, marmor och granit för den nya
kyrkan i Saltsjöbaden. Bland M:s arbeten äro dessutom
några grafmonument samt skisser till monumentalverk,
bland dem flera olika till ett Engelbrektsmonument.
Det är, som synes, en lika frodig som mångsidig
alstring M. redan har bakom sig. Hans bildvärld
omfattar människor och djur, han har rört sig på
det monumentala, det dekorativa, det stiliserade och
det omedelbart realistiska området. Han söker gärna
nya material – senast graniten, som han infört i
vår skulptur –, och han lämpar med god urskillning
stil och behandlingssätt efter materialet. Han
förenar idérikedom, känsla, djup läggning, skarp
karakteriseringsförmåga med dristighet, behärskning
och plastisk smak. – M. blef led. af Akademien för
de fria konsterna 1906. – Hans hustru, Olga Granner,
f. 1874 i Leibnitz, Steiermark, gift 1905, är
målarinna, har studerat i Graz, München och Paris
och har i pastell och olja utfört porträtt, som
vunnit erkännande.
– 2. Rut Anna Maria Anderson M.,
den föregåendes syster, skulptris, f. 10 febr. 1873
i Vallentuna (Uppland), studerade vid Tekniska
skolan i Stockholm 1892–93 och vid Konstakademien
1894–98. 1898–1904 vistades hon i Paris. Hon har
företrädesvis gjort sig känd genom småskulptur,
känsligt och elegant utförda statyetter, grupper,
reliefer af barn, flickor och gummor, oftast
bretagniska typer, på sista tiden svenska. Nämnas må
gruppen Rödlufvan och vargen (1902), Fiskarhustrun
(stående i blåsväder på klippan), Yvonne, Vildblomma,
Ung moder, Bukettlisa, Delsbostinta samt relieferna På
väg från kyrkan och Efter väntan (fiskarkvinnor, som
återvända från hafsstranden, 1907, Nationalmuseum).
1–2. G–g N.
Millesimo [-må], by uti italienska prov. Genua, vid
västra Bormida och vägen Savona – Mondovi. Där kämpade
en liten österrikisk skara mot fransk öfvermakt
20 sept. 1794; 13 och 14 april 1796 utkämpades där
bittra strider mellan franska divisionen Augereau
och sardinarna under Colli; de senare måste skyndsamt
vika.
C. O. N.
Millesvik, socken i Värmlands län, Näs härad. 3,471
har. 397 inv. (1911). M. bildar med Botilsäter,
Eskilsäter och Ölserud ett pastorat i Karlstads stift,
Nors kontrakt.
 |
| Fig. 1. J. F. Millet. Efter ett själfporträtt. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
