Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 18. Mekaniker - Mykale / 529-530 (1913) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Millerand, Alexandre - Millerit Haidinger (Hårkis, Nickelkis), miner. - Milleriter. Se Adventister - Millermedaljen. Se Miller, W. D. - Millerska kristallformler, miner. Se Kristallografi - Millerstiftung. Se Miller, W. D. - Milles - Milles 1. Vilhelm Karl Emil Anderson M., skulptör

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

främja den militära aviatikens uppsving och
förtroendefullare än tidigare radikala ministrar
samarbetat med det högre armébefälet, liksom
han äfven skickligt förstått att öka arméns
popularitet bland den stora allmänheten.
V. S–g.

Millerit Haidinger (Hårkis, Nickelkis,)
miner., en förening mellan nickel och svafvel med
sammansättningen Ni S, motsvarande 64,5 proc. Ni
och 35,5 proc. S, kristalliserar i hexagonala
prismor med romboedrisk afslutning, vanligen
bildande ytterst tunna, hårfina eller nålformiga
kristaller, som äro oredigt grupperade eller
hoptofvade. Färgen är mässingsgul till spejsgul,
ofta anlöpt till brokig eller grå. Nickelkisen är
spröd, har hårdhet = 3,5, dess eg. v. = 5,26–5,30;
den ger, löst i klorväte- eller salpetersyra, en
grön lösning. – Den förekommer vid Joachimsthal
och Pribram i Böhmen, Reichelsdorf, Dortmund och
Bochum och på flera andra ställen i Tyskland, dock
alltid sparsamt, samt är funnen äfven i Nord-Amerika
vid Gap Mine, i Pennsylvania, och Stirling Mine,
Antwerp, New York. Där nickelkisen förekommer i
tillräcklig mängd, begagnas den som nickelmalm. Den
är då vanligen åtföljd af andra svafvelmetaller,
såsom magnetkis eller svafvel- och kopparkis.
Hj. Sj.*

Milleriter. Se Adventister.

Millermedaljen. Se Miller, W. D.

Millerska kristallformler, miner. Se Kristallografi, sp. 1334.

Millerstiftung. Se Miller, W. D.

K. Milles i sin ateljé arbetande på en af sina två "Örnar" (för prins Eugen).

Milles. 1. Vilhelm Karl Emil Anderson M., skulptör,
f. 23 juni 1875 i Lagga nära Uppsala, gick i skola
i Stockholm, men slutade i 4:e klassen och kom i
lära hos en finsnickare, arbetade dels på verkstad
i Stockholm, dels vid Åtvidabergs snickerifabrik,
studerade samtidigt under 2 1/2 år modellering,
träsnideri m. m. i Tekniska skolans konstindustriella
afdelning. Med ett stipendium af 200 kr. från Svenska
slöjdföreningen for han 1897 till Paris för att
studera ornamentskulptur och möbelsnickeri. Han fick
arbete på en verkstad och började snart på lediga
stunder idka konststudier. Under en kort tid besökte
han om kvällarna Colarossis elevateljé, utbildade sig
likväl mest på egen hand under studier på museerna
och försök att modellera på sin vindskammare. Vid
École des beaux-arts studerade han under två år
uteslutande anatomi. Hans första skulpturarbeten,
fr. o. m. 1898, voro Hylas (sittande staty, i
marmor, i Västerås’ rådhus), Kampen för tillvaron
(två halffigurer sammanställda, i marmor), Under
strejken (moder och barn), en flickstaty, som blef
kallad La première frisson, brunnsgruppen Barn med
en groda, Kandelaber med figurrikt motiv ur Dantes
commedia (Paolo och Francesca m. fl.), dessutom en
del småskulptur, utförd för bronsgjutning: Salome,
Dansös m. fl. Dessa nämnda verk äro talangfulla, men
ganska opersonliga försök i olika riktningar, starkt
påverkade af sin tids smak. Det första arbete, där
M. visar sig själfständigt skapande, är skissen till
Sten Sture d. ä:s monument (1901). Vid pristäflan i
Uppsala 1902 tillerkändes denna skiss 4:e priset. Den
var komponerad utan hänsyn till täflingsprogrammet
och till den beräknade kostnaden för arbetets
utförande. Det i uppslaget
genialiska, mäktiga och tändande konstverket
– höfdingen på sin häst, tätt omsluten af krigare till
fots – väckte genast allmänt intresse, och opinionen
för, att detta och intet annat af
de inlämnade förslagen skulle antagas, blef allt
starkare. M. utförde sin skiss i större skala (den
utställdes 1903 i Stockholm, Paris och München),
och sedan de ekonomiska svårigheterna blifvit
klarerade tack vare en donators ingripande, beslöts,
att monumentet skulle uppställas på Tunåsen n. om
Uppsala. Frågan om att utbyta denna afsides belägna
plats mot en annan inuti själfva staden har sedan
blifvit väckt, men är ännu ej afgjord. (Afbildning
af monumentet följer i art. Sture, Sten, d. ä.)
1900 och följande år utförde M. en rad smärre grupper
och statyetter, parisiska gattyper (camelots) i
ett impressionistiskt måleriskt, bredt skisseradt
uttryckssätt. Under ett besök i Holland 1903 tillkommo
flera små

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>