Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lutherska kyrkan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1501
Lutherska kyrkan-Lutti
1502
när som en officiell representation för de rent
lutherska tyska landskyrkorna, upptogos 1903
representanter för de tyska lutherska frikyrkorna och
1907, efter långvariga meningsutbyten, representanter
för dem, som inom de unerade kyrkorna ville hålla fast
vid lutherdomens egenart. Lutherska kyrkan fattades
som en ideell storhet. Konferensen sammanträdde i
Kostock 1904, i Hannover 1908 och i Uppsala 1911.
E. M. R.
Lutherska kyrkan, en vedertagen, fast historiskt föga
träffande enhetsbeteckning för de kyrkobildningar,
hvilka bäras af luthersk åskådning.
Lutherska läran. Se Protestantism.
Lutherske indremissionsselskab, Det norske, är
sedan 1891 namn på den i juni 1868 stiftade Den
norske Lutherstiftelse och har till uppgift att
på grundval af den lutherska kyrkans bekännelse
främja kristligt lif i Norge. I detta syfte verkar
sällskapet genom religiös förkunnelse, spridning af
kristlig litteratur (mest små traktater) och genom
utöfvande af kristlig kärleksverksamhet. Sedan 1881
består sällskapet af lokala föreningar, hvaraf ett
antal utgör en "krets" med egen kretsstyrelse till
förmedling af samarbetet mellan lokalföreningarna
och af en centralstyrelse af 12 medlemmar med säte
i Kristiania. Sällskapet omfattade jan. 1912 21
kretsar och omkr. 950 enskilda föreningar. Dess
inkomster utgjorde de sista åren omkr. 24,000
kr.; det har förut arbetat med betydligt större
budget. Dess organ är veckotidningen "For fattig
og rig" (64:e arg. 1912). Indremissionsselskabet
har under tidernas lopp förgrenat sig i följande
institutioner: 1) Studenter-hjemmet, som ger
studerande god och billig bostad under studietiden
i Kristiania, 2) Lutherstiftelsens bokhandel, som
därjämte drifver förlagsverksamhet i Kristiania,
3) Diakonhjemmet, ett större sjukhus i Yestre Åker
nära Kristiania, 4) Hjemmet for döve (på Nordstrand
vid Kristiania), där (1912) 30 sjuka eller eljest
hjälplösa döfva mottagas, och 5) "Kristeligt ugeblad"
(18:e arg. 1912), som i likhet med sällskapets
öfriga företag har särskild budget och styrelse.
K. V. II.
Lutherstiftelse, Den norsk e. Se Lutherske
indremissionsselskab, Det norske.
Lutherstiftung [lo-]. Se Luther, sp. 1497-98.
Luth & Roséns elektriska aktiebolag. Se E l e
k-troteknisk industri.
Luthmer [löt-], Ferdinand, tysk konstförfattare,
f. 1842 i Krln, sedan 1879 professor och direktör
för konstindustriella skolan och museet i Frankfurt
a. M., är författare till många arbeten, som behandla
ornamental och dekorativ konst, rums-inredning,
guldsmedskonst och dithörande från medeltiden intill
vår egen tid. G-g N.
Lutma, Jan, d. ä., holländsk guldsmed och
kopparstickare, f. 1588 i Emden, d. 1669 i Amsterdam,
är mest känd genom berömda, af Kem-brandt 1656
raderade porträtt. O. G-g.
Lutningsanlag. Se Anlag, väg- o. vattenb.
Lutningsstreck. Se Kartbeteckningar.
Lutningsstrecksmetoden. Se Lehmannska metoden.
Lutningsvinkel, mat., kallas den vinkel, som en rät
linje eller ett plan gör med någon linje eller något
plan, som vid en viss undersökning är af
hufvudsaklig betydelse, t. ex. horisontallinje eller
horisontalplan. Stundom begagnas dock lutningsvinkel
i alldeles samma betydelse som vinkel. Så talar man
t. ex. om lutningsvinkeln emellan två godtyckliga
linjer eller plan. Jfr Inklination 1.
(I. F.)
Lutningsvisare, järnv., utgöres vanligen af en
kort mast anbringad vid sidan om spåret, midt för
banprofilens brytningspunkt, och försedd med en
vinge på hvardera sidan om masten. På ena vingen,
som genom sättet för sin infästning i masten anger
lutning (resp. stigning eller horisontalbana)
för ena riktningens tåg, är lutningsförhållandet
med siffror angifvet och på den andra vingen
längden af lutningen (resp. stigningen eller
horisontalbanan). För den andra riktningens tåg
äro på vingarnas andra sidor motsvarande siffror
anbragta. Lutningsvisare tjäna till ledning för
lokomotivföraren vid tågens framförande och för
banpersonalen vid spårets underhåll och riktning.
H. L.
Luton [lō’tn], stad i engelska grefsk. Bedford,
i en vacker dal nära Leas (en biflod till
Thames) källa. 36,404 inv. (1901). Gammal kyrka
(hufvudsakligen i decorated style, men med partier
i early english och perpendicular style). L. är
hufvudsätet i England för tillverkning af halmflätor
och halmhattar, men har äfven gjuterier och
fabrikation af automobiler.
J. F. N.
Lu’tra, zool. ’Se Uttersläkte t.
Lutre’ola, zool. Se F l o d i 11 r a r.
Lutrinse, zool. Se Utterdjur.
Lutrön, grek., badrum. Se Gymnasium, sp. 780.
Lutsalt, kem.j föråldrad beteckning för alkali (se
d. o.).
Lu-tschu-öarna (Lu-chu). Se Riu-kiu-öarna.
Lutsk. Se L u c k.
Lutter am Barenberge [lo-], köping i Braunschweig,
halfvägs emellan Nordheim och staden Braunschweig
(omkr. 1,800 inv.), har gett namn åt det slag, i
hvilket Tilly 27 aug. (n. st.) 1626 besegrade konung
Kristian IV af Danmark och därigenom gjorde slut
på dennes ingripande till de tyske protestanternas
förmån.
(J. F. N.)
Lutterstall, en sjukdom hos hästen, som ger
sig till känna genom ymnig afsöndring af tunn,
fullkomligt luktlös, ljusgul urin och stark törst,
hvarjämte patienten afmagrar, blir olustig och
matt samt får glanslös hårrem. Orsaken är vanligen
utfodring med unket hö och möglig hafre. Det första
man har att göra är att aflägsna det fördärfvade
fodret. Hästen bör ej få dricka för mycket vatten,
och vattnet bör tillsättas med sammandragande
medel, såsom järnvitriol eller blysocker.
B. C-m.
Lutterworth [la’təωəth], köping i engelska
grefsk. Leicester, 22 km. s. s. v. om staden
Leicester, vid Swift, ett tillflöde till Avon. 1,734
inv. (1901). Reformatorn Wycliffe var kyrkoherde där
från 1374 till sin död (1384), och till hans minne
har en obelisk rests i staden.
(J. F. N.)
Lutti [lo’tti], Francesca, italiensk författarinna,
f. 1831 i Campo, i prov. Trient, d. 1878 i Brescia,
hör jämte Giannina Milli och Erminia Fuå-Fusinato
till Italiens mest betydande förfat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
