Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lot ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1131
Lot-Lothar
1132
nison, som skulle undertrycka slafhandeln, men de
öfvergåfvos på grund af sitt osunda klimat, ehuru de
faktiskt blefvo engelsk besittning 1818. Genom den
engelsk-franska konventionen 8 april 1904 afträddes
de till Frankrike (Franska Guinea). (J. F. N.)
Lot l. L o t h [låt], ty., lod, i tyska guld-,
silfver-och myntvikten 1/16 af den kölniska marken
(se Kölnisk vikt, sp. 621).
Lot [lå 1. lått]. 1. (Lat. Oltis) Flod i sydvästra
Frankrike, en af Garonnes största bifloder, upprinner
på Montagne de Goulet (1,499 m.) i dep. Lozére,
flyter, till en början under namnet O l t, i
västlig riktning genom dep. Lozére, Aveyron, Lot
och Lot-et-Garonne samt mynnar ut fr. h. i Garonne
vid Aiguillon. Längd 481 km., hvaraf omkr. 300
km. segelbara. Nederbördsområde 11,500 kvkm. -
2 Departement i sydvästra Frankrike, motsvarande
landskapet Quercy i den forna prov. Guienne. 5,226
kvkm. 216,611 inv. (1906). Dep. sluttar mot
s. v. från en maximihöjd af 780 m. till 65 m. De
viktigaste vattendragen äro Lot och dess biflod
Célé samt Dordogne. Af Dordogne och Lot delas
landet i ett antal kalkstensplatåer, bekanta under
namnet causses. Dessa causses se i allmänhet torra
ut, och deras bäckar sakna vanligen vatten. De
frambringa emellertid vin samt något spannmål. De
djupa mellanliggande dalarna äro däremot rika på
grönska och mycket fruktbara. Hufvudprodukten är vin,
hvaraf det bästa kommer från Cahors. Dep. lämnar
ock mycket frukt (kastanjer, valnötter, äpplen
och plommon). Det indelas i 3 arrondissemang:
Cahors, Figeac och Gourdon. Hufvudstad är C a h o r s.
1 o. 2. (J. F. N.)
Lot. Abrahams brorson (l Mos. 11 . 27), tågade med
Abraham ifrån Aram till Kanaan, skilde sig sedan
ifrån honom samt bosatte sig i trakten af Sodom
och Gomorra. Bägge dessa städer förstördes, men
L. och hans familj räddades. På flykten från Sodom
skådade L:s hustru tillbaka och "förvandlades till en
saltstod". Berättelsen, att L. öfvat blodskam med
sina döttrar, härrör uppenbarligen af israeliternas
nationalhat mot ammoniterna och moabiterna (5 Mos. 23:
4-8). L. L.*
Lota, zool. Se L a k e.
Lota [lå’ta], hamnstad i chilenska
prov. Concepción, vid Araucoviken, med smältugnar
för kopparmalm, som ditföres norrifrån,
och stora kolgrufvor. Omkr. 10,000 inv.
J. F. N.
Lotario [låtäriå], italiensk namnform för Lothar.
Lot-et-Garonne [lått-e-garå’n], dep. i sydvästra
Frankrike, v. om dep. Lot, bildadt af delar
af de forna prov. Guienne och Gascogne. 5,385
kvkm. 274,610 inv. (1906). Garonne delar
dep. i två olika stora delar. Omkr. 650 kvkm. i
s. v. tillhöra de ofruktbara landes; däremot äro
Garonnes och dess biflod Lots dalar ryktbara för sin
bördighet. På gränsen mot dep. Dordogne ligga vilda
skogstrakter. Dep. producerar vin och spannmål,
i synnerhet hvete, vida öfver behofvet. Vin,
tobak, kastanjer, plommon, aprikoser och andra
fruktsorter lämna ock rika skördar. Industrien är
ganska liflig. Dep. indelas i 4 arrondissemang: Agen,
Marmande, Nérac och Villeneuve. Hufvudstad A g e n.
(J. F. N.)
Loth [låt], ty., lod. Se L o t.
Lothaire [låtar], fransk namnform för Lothar.
Lothar (fr. Lothaire), fransk konung, d. 2 mars 986,
var son till Ludvig IV d’0utre-mer och Gerberga,
Henrik Fågelfängarens dotter. 13 år gammal,
efterträdde han 954 sin fader i ett rike, där den
verkliga makten öfvergått till de store länsherrarna
och konungen själf var i omedelbar besittning nästan
endast af Laon. Mot Hugo Capet (se H u g o, franska
furstar 2) stödde sig L. på Otto I i Tyskland och
dennes broder, ärkebiskop Bruno af Köln (d. 965),
som af Otto fått styrelsen öfver Lothringen. L:s
broder Karl mottog 977 hertigdömet Nedre Lothringen
som län af tyska kronan, men detta ådrog honom
förebråelsen att ha blifvit tysk låntagare för
förut franskt land, och 978 gjorde L. ett försök att
återtaga detta, som åtföljdes af ett tåg mot Paris
af Otto II s. å. Förlikning ingicks 980, och landet
stannade i Ottos händer. Efter dennes död gjorde dock
L. ett nytt angrepp, som afbröts af hans död. Ännu
mindre framgång hade hans försök att bemäktiga sig
Normandie. - L. egde goda egenskaper som regent och
krigare, men hämmades af ogynnsamma förhållanden. Han
var förmäld med Emma, dotter till konung Lothar II af
Italien, och efterträddes af sin son med henne, Ludvig
V Fainéant. En oäkta son, Arnulf, blef ärkebiskop
i Reims. - Jfr Lot, "Les derniers Carolingiens"
(1891). G. W-k.
Lothar (II), it. Lotario, konung af Italien, d. 950,
var dottersons son till kejsar Lothar I och son till
konung Hugo af Italien (se H u g o, sp. 1250). Han antogs
till faderns medregent 931 och innehade efter hans
död 947 ensam konungavärdigheten, men fick redan
949 en medtäflare om kronan i Berengar II. Om hans
änka, Adelaide l. Adelheid, se A d e l h e i d.
S. F. H.*
Lothar (II), konung af Lothringen, d. 8 aug. 869,
var andre son till kejsar Lothar I (se d. o.) och
erhöll vid faderns död 855 norra och större delen
af Mellanfranken (se L o t h r i n g e n). Då hans
yngste broder, Karl, dog 863, ärfde han norra delen
af dennes rike, medan dess sydliga del, Provence,
tillföll den äldste brodern, kejsar Ludvig II. Då
L. ville förskjuta sin gemål Theutberga för att
äkta sin frilla Waldrada och ärkebiskoparna af
Trier och Köln gåfvo sin medverkan, kom han i
strid med påfven Nikolaus I (se d. o.), som med
stöd af de "pseudoisidoriska dekretalen" upphäfde
skilsmässodomen, afsatte ärkebiskoparna och tvang
L. att återtaga Theutberga. L. efterlämnade ingen
äkta son. Hans broder kejsar Ludvig bemäktigade sig
efter hans död hans rikes södra del (Burgund). Den
norra delen (Lothringen m. m.), som Karl den skallige
i Frankrike sökt inkräkta, delades (870) emellan
denne och Ludvig den tyske så, att Karl fick västra
(romanska) och Ludvig den östra (tyska) hälften af
landet. - Litt.: Mühlbacher, "Deutsche geschichte
unter den Karolingern" (1896), Parisot, "Le royaume
de Lorraine sous les Carolingiens 843-923" (1899),
och Calmette, "La diplomatie carolingienne 843-877"
(1901). S. F. H.*
Lothar (Luther), romerska kejsare.
1. L. I, kejsar Ludvig den frommes och Irmengards
äldste son, f. 796, d. 855, antogs 817 till faderns
medregent och kröntes 823 till kejsare. Om L:s och
hans bröders uppror mot fadern se Ludvig, romerska
kejsare 1. Efter faderns död, 840,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
