Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljuskrona ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Los och Järfsö socknar, tax. till 4,738,700 kr.,
skogar i Ore, Mora och Orsa socknar i Kopparbergs
län, tax. till 1,467,300 kr., samt Dalfors kvarn
och kolhus i Ore socken, tax.-v. 10,000 kr. samt
skogar i ett flertal socknar i Härjedalen med ett
tax.-v. af mer än 1 mill. kr. Sammanlagda
skogsarealen uppges till omkr. 210,000 har. Bolaget
eger vidare andelar i Dannemora grufvor samt i
Grängesbergs och Norbergs m. fl. gruffält, Skedika
gruffält i Stockholms län samt Hammarin–Ramhälls
gruffält i Uppsala län. Tillverkningen vid
L. omfattar jämte järn, kätting m. m. samt trävaror
och trädestillationsprodukter, ångsprutor, pumpar,
landt- och marinfotogenmotorer, motordressiner och
motorbåtar, nedfirningsapparater för plank och
bräder, Norins patentcentralsmörjapparater, fjäderhammaren
Tor m. m. – 1671 erhöll rådman H. Kahlmeter
privilegium på anläggning af en masugn
i Ljusne by och "så många hamrar, som betarfvas".
1684 erhölls resolution ang. masugns och hammares
byggande vid Sunnäs i Skogs socken, 1692
meddelades tillstånd att få transportera två hamrar
från Ljusne till Gullgrufva i Skogs socken,
och 1807 fick Gullgrufveverkens dåv. egare anlägga
en hjälphammare vid Maråker i Söderala och
ditflytta en från Didrikshammar inköpt rättighet.
Sålunda uppstodo de gamla s. k. Ljusneverken,
bruken Söderljusne, Maråker, Gullgrufva och
Sunnäs, hvilka 1886 inköptes af Ljusne-Voxna
aktiebolag. Vid de tre sistnämnda verken är bruksrörelsen
för länge sedan nedlagd. Voxna bruk
härrör från 1726, då assessor And. Swab erhöll
privilegium på anläggning af masugn och hammare
med 2 härdar vid Selmåns förening med Voxna älf,
och 1729 följde privilegium på anläggning af ett
manufakturverk (Sparrefors). Vilh. H. Kempe i
Stockholm och Vilh. Rhöss & komp. i Göteborg blefvo
småningom egare af Voxna och dithörande rika
skogstillgångar. På 1850-talet inköptes en mindre
egovidd vid Ljusnan, utbruten ur Norrljusne by,
och anlades där ett större sågverk; därefter följde
på 1870-talet masugn och mek. verkstad, hvilka
1881 tills. med sågverket öfvergingo från Kempe,
som kort förut af firman Rhöss & komp. inköpt deras
andelar, till det nybildade Ljusne-Voxna aktiebolag.
1882–83 byggdes lancashiresmedja, vällugn och
valsverk, och 1883–84 öfverflyttades till Norrljusne
den sedan 1757 vid Furudals bruk bedrifna kättingfabriken.
Den senare utvidgades 1902–03, då för
dess behof anlades ett vattengasverk enligt Dellwiks
system. En äldre kolugnsanläggning har de senare
åren ombyggts för tillvaratagande af biprodukter, i
samband hvarmed träoljefabrik anlagts.
Wbg.
Ljusningshuggning, skogsh. Se Ljushuggning.
Ljus- och vedkassa, skolv. Hvarje allmänt
läroverk skall ega en ljus- och vedkassa, af hvilken
bestridas kostnaderna för belysning, uppvärmning och
renhållning af de för läroverkets ändamål afsedda
eller upplåtna lokalerna, äfvensom för tillfälliga
anordningar i dessa eller likartade afseenden; en del af
kassan användes till arfvode åt läroverkets läkare samt
aflöning åt dess vaktmästare, eldare och öfrig
betjäning. De dyrbara anordningarna för uppvärmning
i de nyare läroverkshusen ha gjort, att denna
afgift, hvars storlek bestämmes af läroverkskollegiet,
ofta måst ökas i oroväckande grad.
J. C.
Ljuspausförfaranden (öfv. af ty. lichtpaus-),
fot., detsamma som det vanligare ordet
ljuskopieringsförfaranden (se d. o.).
Ljuspenningar, en numera afskaffad aflöningsförmån
i de centrala ämbetsverken. På 1700-talet utvecklade
sig bruket att af verkens expensmedel upphandla och
till tjänstemännen utlämna vax- och talgljus i sådan
myckenhet, att den kunde anses motsvara behofvet af
artificiell belysning under de tider vederbörande
voro med tjänstegöromål sysselsatta. Detta bruk
erhöll stadfästelse genom ett k. bref af 15 mars
1803, som föreskref, att ersättning för ljus efter
visst, hvart 5:e år af Statskontoret bestämdt,
pris pr skålpund skulle åtnjutas af alla verkligen
tjänstgörande ämbets- och tjänstemän samt betjäning
i de centrala ämbetsverken, såväl ordinarie
som extra ordinarie efter årligen upprättade
specifika uträkningar. Ljuspenningarna voro
således ett slags tjänstgöringspenningar. I 1850
års statsverksproposition föreslog K. M:t, att till
statsmaskineriets förenkling "ljuspenningarna" måtte
upphöra. Vid de 1850–60 genomförda löneregleringarna
utbyttes ifrågavarande förmån för ord. statstjänare
i allmänhet mot förhöjning i lönen och för extra
ordinarie mot anslag till gratifikationer för flit och
skicklighet, men Statskontoret utfärdade fortfarande
hvart 5:e år de för ljuspenningarnas beräkning nödiga
prisbestämmelserna för ljus, sista gången 1883.
Kbg.
Ljusreaktion. Se Fotokemi.
Ljusreflexion, fys. Se Spegel.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
