Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lind ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Yarbcrgs
kontrakt.
Lindberg, William, industriidkare, f. 28 mars
1818 i Helsingör, där fadern var svensk konsul,
d. 13 jan. 1877 i Stockholm. Genom grefve
A. E. v. Rosen sattes den obemedlade gossen i
tillfälle att genomgå Teknologiska institutet och
fick genom O. E. Carlsunds förord anställning vid
Morsings mekaniska verkstad i Nyköping, hvarefter
han antogs till l förste maskinist på det l där
(1836-37) byggda ångf. "Norrland", hvilket till
en början fördes af Carlsund. Sedan L. några år
varit verkmästare på Långholmsverkstaden vid
Stockholm, fick han 1845 anställning vid Stadens
stora skeppsvarf vid Tegelviken på Södermalm. 1853
öfvertog han denna anläggning, som han utvidgade
med en mekanisk verkstad. Utan att själf vara
uppfinnare eller konstruktör egde L. i aktningsvärd
grad de egenskaper, som utmärka den framstående
arbetschefen och affärsmannen. Också utvecklade
sig etablissemanget under hans energiska ledning
till den betydenhet, att vid L:s död (1877) den
138:e under hans tid där byggda ångbåten stod på
stapeln och varfvets årliga tillverkningsvärde
belöpte sig till 1,200,000 kr. (Se vidare Lindbergs
verkstads- och varfsaktiebolag.) Alltifrån de
nya kommunallagarnas tillkomst (1862) var L. en af
hufvudstadens stadsfullmäktige. 1869–72 var han ett
af dess ombud i riksdagens Andra kammare.
Lindberg, Sextus Otto, botanist, f. 29 mars 1835
i Stockholm, d. 20 febr. 1889 i Helsingfors, "blef
student i Uppsala 1855 och egnade sig åt botaniken,
särskildt åt insamling och undersökning af mossor,
men idkade samtidigt medicinska studier vid Karolinska
institutet i Stockholm, där han blef kir. kandidat
1859 och med. licentiat 1863. Genom sina samlingsresor
i Skandinaviens olika delar vorden Sveriges
förnämste mosskännare, utsträckte han efter hand sina
undersökningar äfven till de utländska formerna. Många
smärre uppsatser af honom från denna tid ingå
i Vet. akad:s öfversikt samt i in- och utländska
tidskrifter (äfven 2:a delen af Hartmans flora, 9:e
uppl., är till stor del ett verk af L.). 1864 utgaf
L. i Uppsala för med. doktorsgrad den på gränsen till
botaniken stående farmakologiska afh. Om de officinela
barkarne samt speciminerade s. å. för professuren i
botanik vid Helsingfors universitet med en afh. Om de europeiska
Trich?tomeæ. Han utnämndes till professor i botanik
vid Helsingfors universitet 1865 och egnade sig
sedan dess oaflåtligt och nästan uteslutande åt
mossornas systematik, på hvilket område han var
samtidens förnämsta auktoritet. Som vetenskaplig
forskare och som ordf. i Societas pro fauna et flora
fennica verkade han mycket för botanikens studium i
Finland. L. redogjorde icke i några mera omfattande
verk i ett sammanhang för sina mer på studier i
naturen än på morfologiska teorier grundade åsikter
rörande mossornas naturliga system. Hans arbeten
utgöras af en stor mängd uppsatser, afhandlingar
och monografier, de flesta i in- och utländska
lärda sällskaps liandlingar och tidskrifter samt i
akademiska program. Här må nämnas Musci scandinavici
in systemate novo naturali dispositi (1879)
samt Utkast till en naturlig gruppering af Europas
bladmossor med loppsiltande frukt (1878). Tidigare
företrädesvis sysselsatt med studiet af bladmossorna,
egnade han sig sedermera med förkärlek åt de mer
förbisedda lefvermossorna. Af dessa utgaf han ett
exsickatverk, Hepaticce Scandinavice exsiccalce,
hvaraf dock endast l faskikel utkom. En stor
roll i alla hans arbeten spelar utredningen
af arternas synonymi, i hvilket afseende han
utvecklat en exempellös noggrannhet. L. blef
filos, hedersdoktor vid Uppsala universitets
jubelfest 1877. Hans utmärkta herbarium inlöstes
af Helsingfors universitet. Jfr "Minnesord" af
J. P. Norrlin i "Finska Vet. soc:s Acta", XVII (1891).
F. E.*
Lindberg, Karl Johan, violinist, f. 8 mars 1837
i Lemo, Finland, studerade 1856-58 för F. David
vid Leipzigs konservatorium och för J. Joachim i
Hannover, företog konsertrcsor, blef konsertmästare
vid Helsingfors’ Nya teater 1864, violinist i
hofkapellet i Stockholm 1869 och var konsertmästare
där 1882-88 samt violinläraro vid konservatoriet
1873-1903, från 1879 äfven lärare i ensemblespcl. Han
blef led. af Mus. akad. 1875 och erhöll professors
titel 1897. L. har handledt öfver 1,000 elever. Han
har utgifvit studieverk för violin. – Hans dotter
Sigrid Johanna L., f. 5 jan. 1871 i Stockholm,
studerade violin där och i Paris samt har med
framgång konserterat i vidt skilda länder.
A. L.*
Lindberg. 1. Johan Adolf L., medaljgravör, f. 4
sept. 1839 i Stockholm, sattes vid 14 års ålder i
guldsmedslära, lämnade denna efter ett år, blef då
elev vid Slöjdföreningens skola och af Lea Ahlborn
vid k. myntet, där han arbetade i 8 år ("såg mycket
pengar, men fick mycket få"). 1859–67 var han elev
af konstakademien, men vistades 1864–66 i Köpenhamn
och Paris, där han var elev af P. Tasset, för
hvilken han studerade äfven vid sin andra vistelse
i Paris, 1877. L. blef led. af konstakademien 1885
och vice professor i teckning 1892. Vid Myntverket
blef han gravör 1897, s. å. blef han led. af danska
konstakademien. Bland L:s tidigare medaljer märkas
dylika öfver Karl XV (1872), E. Lundgren (1876),
Elise Hwasser (s. å.), Uppsala universitets jubelfest
(1877), konstutställningen i Göteborg (1881),
K. teaterns jubelfest (1882) och Orientalistkongressen
(1889). Han har utfört medaljer eller plaketter bl. a.
öfver K. Snoilsky (1879), K. J. Bonde (1887), G. W. Palm
(s. å.), K. G. af Ugglas (1889), S. Lagerberg (1890),
J. Nordenfalk (s. å.), Jenny Lind (1891),
G. Wennerberg (s. å.), Pasteur (1892),
F. Dardel (s. å.), H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
