Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
425
Lif-Lifegenskap
426
uttryck genom sin definition däraf som
"correspon-dence of inner and outer relations", en
ständig anpassning af de inre förhållandena efter
de yttre. Närmare det äldre åskådningssättet står
Bergson, som antar en "elan origincl" hos lifvet, en
inre skapelsedrift, som i sin motsats materien danar
ständigt nya lifsformer med allt större frihet. Denna
inre lifskraft yttrar sig omedelbart i instinkter och
intuition. Wundt tillerkänner äfven det oorganiska
ett anlag till lif, liksom han å andra sidan anser,
att hvarje yttring af lif har en fysisk sida, som
bör kunna förklaras genom kemiska eller fysikaliska
principer. Ostwald fattar organismen som väsentligen
en komplex af kemiska energier och definierar lifvet
som en stationär energiström med själfreglering.
3. Bygnk. Oftast i sammansättning med namnet
på något byggnadsparti, t. ex. murlif, vägglif,
pi-lasterlif, kolonnlif, sockellif, betecknar ordet
lif det ifrågavarande partiets vertikala yta eller
ytor. En mur har i allmänhet två sidor, en yttre
och en inre, hvadan det alltså finnes ett yttre och
ett inre murlif. Vid uppförandet af en tegelvägg,
som skall putsas, skiljer man mellan tegellifvet
och putslifvet. Tegel-lifvet ligger lika långt
"innanför" putslifvet, som putsen är tjock.
Fönsterkarmar o. d. sättas ofta "innanför" eller
ock "i" murlif vet. Listverk "springa framom"
murlif vet.
4. (Lifvet). Se Lif plåt,
1. J. E. J-n. 2. L. II. Å. (S-e.) 3.
I- G- C.
Lif, nord. myt. Se Hoddmimers hult.
Lifangr. Se Levanger.
Lifassura’ns, lifförsäkring (se d. o.).
Lifbeväringsregementet. Se Drabant 1.
Lifboj. Se Lifräddningsväsende.
Lif brigaden, förkortad benämning på L i f r e g e-m
e n t s b r i g a d e n (se d. o.).
Lif båt. Se Lifräddningsväsende.
Lifbälte. Se Lifräddningsväsende.
Lifbänsel, sjöv., en förstärkningsbänsel, som pålägges
mellan hjärt- och sladdbänseln. Jfr B ä n-s e 1.
H. w-1.
Lifdrabant och Lifdrabantkårcn, krigsv. Se Drabant 1.
Lifegenskap (ty. leibeigenschaft, af leib, lif,
kropp, och eigenschaft, tillhörighetsförhållande;
fr. servage; eng. villeinage), ett ofrihetstillstånd,
hvari en stor del af Europas befolkning lefde
under medeltiden och på sina ställen ända till
midten af 1800-talet och som bestod däri, att
jordegarna höllo jordbruksarbetarna och andra
underhafvande lagligen och för lifvet fästa vid
sina personer eller vid sin jord, därvid äfven
betydligt inskränkande deras allmänna medborgerliga
rättigheter. Lifegenskapen var icke
slafvens alldeles rättslösa tillstånd, icke rå
träldom, utan utgjorde ett mellanting emellan denna
och den fria själfbestämningsrätt till person och
egendom, som en senare tid tillerkänner hvarje
samhällsindivid. Uti ett liknande ofrihetstillstånd
befunno sig västromerska kejsarrikets s. k. coloni
glebæ adscripti ("landbor bundna vid torfvan"), en
samhällsklass, hvars rättsliga ställning troligen
utbildats till följd af romarnas krigiska och fredliga
beröring med germanfolken. Hos romarrikets germanska
grannfolk uppträder äfven redan i mycket gammal tid
en halffri eller lifegen samhällsklass (liti, leti,
lati), som intar en mellanställning mellan fria och
trälar. Till denna stam af lifegna kommo tillskott
både från lägre och högre samhällslager, i
det dels den kristna civilisationen afskaffade
den rena träldomen, dels feodaltidehvarfvets
våldsamma skaplynne bragte en stor del af den fria
befolkningen att underkasta sig mäktiga herrars
eller privilegierade institutioners skyddsherreskap
(mundium). Nästan endast i Alpernas dalar samt på den
af det romerska världsväldet och feodalismen aldrig
nådda Skandinaviska halfön blef lifegenskapen en
okänd sak. (Om den först i en senare tid framträdande
lifegenskapen i Danmark se Vornedskab och
Stavnsbaandet.) I det öfriga västerländska Europa
artade den sig ganska olika för olika länder och på
olika tider samt närmade sig här och hvar gränsen för
fullständig afsaknad af all egenderätt och personlig
rätt som samhällsmedlem. Hufvudsakliga synpunkten för
bestämmelserna ang. förhållandet emellan den lifegne
och hans herre var städse den senares intresse af
att draga gagn af den förres och hans afkomlingars
arbetskrafter och egodelar. Också finner man, hurusom
den lifegne landbonden mångenstädes alldeles utpinades
af häfdvunna naturaprestationer utöfver afraden samt
hurusom husbonden t. ex. egde rätt att efter egen
fördel bestämma öfver den lifegnes och hans döttrars
giftermål och att tillegna sig den värdefullaste delen
af hans kvarlåtenskap (på vissa håll alltsammans). Men
gentemot all denna vidsträckta husbondemyndighet,
hvilken äfven innefattade rätt att aga den lifegne och
att fördrifva honom från hans brukningsdel, finner
man visserligen äfven stadganden om skyldighet för
herren att vid behof underhålla sin lifegne och att
betala en viss mansbot, om han dödat honom.
Lagstadgade former för lifegnas, liksom
trälars, frigifning och friköpning uppstodo och
användes redan tidigt. Vissa lager af de lifegne,
t. ex. ministerialerna i Tyskland, hvilka af sina
herrar användes till ryttartjänst, lyckades äfven höja
sig öfver den stora massan af lifegna och öfver deras
hufvud nå fram till friheten. Å andra sidan ökades de
lifegnes antal därigenom, att ännu under nyare tiden
bondbefolkningen i vissa delar af Europa i ganska
stor utsträckning nedsjönk i lifegenskap. Böndernas
försök att med våld afskudda sig lifegenskapen och
annat socialt betryck hade ingen varaktig framgång (se
Bondekrig). När lifegenskapen slutligen utplånades i
Europas länder, skedde detta väsentligen på två olika
sätt: antingen försvann den stegvis, nästan omärkligt,
därigenom, att det ena skiljemärket mellan lifegna
och fria efter det andra bortströks af utvecklingen,
eller också vidtogs i samhällsordningens intresse
en allmän frigifning i stor skala, en de lifegnes
emancipation.
Uti Italien aftog de lifegnes antal redan under
1000- och 1100-talen, och på 1400-talet var reformen
verkställd öfver nästan hela detta land. I England
försiggick frigörelsen från 1200-talets början,
mest på det sättet, att lifegna jordbrukare, enligt
den praxis, som utvecklade sig vid de kungliga
domstolarna, fingo vissa rättigheter sig tillerkända
gentemot jordegaren (se Copyhold) och
alltmera inför rätta behandlades som likställda med
fria. Vissa rester af lifegenskap funnos emellertid
kvar ännu under 1500-talet och i undantagsfall äfven
under det följande århundradet. Utan några stora
och genomgripande beslut af statsmakten upplöstes
och försvann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
