Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lif ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
421
Lif
Lif. 1. Fysiol. Hvad vi kalla lif eller
lifsföre-teelsen antog man ännu fram emot midten
af 1800-talet vara yttringar af en egendomlig, mer
eller mindre mystisk kraft, som man kc.llade l i f
s-kraft. Närvaron af denna kraft i en kropp betingade
dennas egenskap af att vara "lefvande". Detta
åskådningssätt var fullkomligt konsekvent på en
tid, då man antog en mängd olika naturkrafter som
orsak till de särskilda naturföreteelserna. Ljuset,
värmet, elektriciteten, magnetismen, lifskraf-ten
voro samtliga så att säga fristående krafter verkande
inom kropparna.
Den moderna naturvetenskapen har emellertid lämnat
detta åskådningssätt. Hvarje naturföreteelse har
sina bestämda betingelser, är ett led i en kedja af
företeelser. Man söker utreda sammanhanget mellan
de särskilda företeelserna, men man letar ej efter
några i tingen inneboende naturkrafter, som mer eller
mindre oberoende af hvarandra drifva sitt nyckfulla
spel. Lifsföreteelserna ordnas in i kedjan af öfriga
naturföreteelser, och antagandet af en särskild
lifskraft har blifvit öfverflödigt. Det moderna
åskädningssättet har utvecklat sig småningom under
loppet af 1800-talet. Det förbereddes, kan nian säga,
genom Lavoisiers utredning angående kroppsvärmets
natur (se Kroppsvärme). Lifs-värmen, som man betraktat
som en särskild yttring af "lifskraften", kunde
uppfattas som härledande sig från kemiska processer,
förbränningsprocesser inom djurorganismen. 1828 visade
W ö hl er, att urinämne kan medelst vanliga kemiska
metoder framställas ur ammoniumcyanat. Denna första
organiska syntes åtföljdes af flera. Man fann, att de
s. k. organiska substanserna ej nödvändigtvis erfordra
medverkan af en "lifskraft" för sin uppkomst. Vid
midten af 1800-talet hade den mekaniska värmeteorien
utvecklat sig (Mayer, Joule, Helmholtz), medförande
en betydande förenkling i det naturvetenskapliga
tänkandet. Genom införandet af energibegreppet
blef det möjligt att betrakta de särskilda
naturföreteelserna inklusive lifsföretcel-serna från
en enhetlig synpunkt. Mekaniskt arbete, värme, ljus,
elektricitet betraktas som olika former af energi,
och allt hvad som sker i naturen kan uppfattas som
en omsättning af en energiform i en annan. Mängderna
af de omsatta energiformerna äro mätbara, och mot en
viss mängd af en energiform, t. ex. värme, svarar
en viss mängd af en annan form, t. ex. mekaniskt
arbete. Liksom vid de kemiska omsättningarna materiens
mängd förblir oförändrad (principen om materiens
oförstörbarhet), förlöper också energiomsättningen
utan någon förändring af energiens mängd (principen om
energiens oförstörbarhet}. Den riktning, i hvilken
energiomsättningen vid ett visst tillfälle går,
bestämmes af sådana faktorer som tryck, temperatur,
koncentration o. s. v. Tillståndet i ett visst
tidsmoment bestämmer tillståndet i nästa. -
De lefvande varelserna stå i ett karakteristiskt
ämnesutbyte med sin omgifning. De upptaga vissa ämnen,
införlifva (assimilera) dem med sig. Samtidigt afge de
andra substanser, som bildats inom organismen. Inom
densamma försiggår sålunda en serie af kemiska
processer, som man sammanfattat under benämningen
ämnesomsättning (se d. o.). De enskilda processerna
äro visserligen ännu långt ifrån utredda, men man
lyckades under senare hälften af 1800-talet uppvisa,
att de två ofvan anförda principerna om materiens
och energiens oförstörbarhet äro tillämpliga
på ämnesomsättningen i dess helhet. Man kunde
t. ex. hålla ett djur under längre tid i ett
jämviktstillstånd, hvarvid kroppens inkomster
och utgifter i afseende på kväfve, kol, svafvel
o. s. v. fullkomligt balansera hvarandra. Man
kunde också visa, att den energimängd, som kroppen
af ger i form af värme och mekaniskt arbete,
fullkomligt motsvarar den kemiska (potentiella)
energien i den samtidigt omsatta födan och
kroppsmaterialet. (Jfr Kroppsvärme.) Det lider
sålunda intet tvifvel, att lifs-processerna äro
att betrakta som kemiska och fysikaliska processer,
och de låta utan svårighet inordna sig jämte andra
naturprocesser som led i "världsprocessen". Från
solen utstrålande energi inmagasineras af växterna
vid den i de gröna växtdelarna försiggående
stärkelsebildningen. Växtern? tjäna djuren till
löda, och i djurkroppen omsattes den nyssnämnda
potentiella energien i värme och mekaniskt
arbete. - Vid försöken att i detalj till-lämpa ett
fysikalisk-kemiskt åskådningssätt på processerna
i den lefvande organismen stötte man emellertid
på svårigheter. Mången föranleddes häraf till den
uppfattningen, att lifsprocesserna, äfven om de
principiellt ej skilja sig från andra naturprocesser,
likväl äro af så invecklad natur, att man ej har
någon utsikt att bland kända fysikalisk-kemiska
processer finna en motsvarighet. Denna uppfattning
har emellertid ej utgjort något hinder för att vid
studiet af lifsprocesserna tillämpa de metoder, som
utarbetats särskildt inom den moderna fysikaliska
kemien. Kännedomen om sådana företeelser som osmos,
kemisk jämvikt, kemisk massverkan, katalys, har
visat sig synnerligen fruktbärande, då det gällt att
utforska sambandet mellan företeelserna i den lefvande
organismen. - Tid efter annan har frågan om lifvets
ursprung upptagits till diskussion. Det materiella
substratet för de egentliga lifsproccsserna utgöres af
den s. k. lefvande substansen i de celler, af hvilka
organismen är uppbyggd. Från kemisk synpunkt utgöres
denna substans af hvarjehanda organiska ämnen, bland
hvilka ägghvitekropparna äro de intressanta ste. Vi
ha ofvan omnämnt utvecklingen af den organiska
syntesen. Efter de arbeten, som den framstående
kemisten E. F i se h er utfört, synes det blott vara
en tidsfråga, då man lyckas med vanliga kemiska
metoder framställa de ägghvitekroppar, som ingå
i cellerna. Därmed vore emellertid icke frågan om
lifvets uppkomst löst. Lifvet kännetecknas nämligen
ej enbart af ägghvitan och andra organiska ämnen,
utan af de processer, som förlöpa i cellerna. En
ägghvitekropp, den må vara framställd med konst eller
härleda sig från lefvande celler, är ej en "lefvande
substans". De elementära processerna i cellerna kunna
vi f. n. betrakta som kemiska processer, försiggående
under medverkan af vissa enzym. Motsvarighet till
dessa s. k. enzymatiska processer ha vi i hvarjehanda
katalytiska processer (se Katalys), och vi känna
en hel del oorganiska katalysatorer, som äro att
jämställa med enzymen i cellerna. Kunde man med konst
framställa ett organiskt enzym, så vore visserligen ej
frågan om det organiska lifvets uppkomst löst, men man
hade uppvisat betingelserna för en viss lifsprocess
utan sammanhang med förutgående lifsprocesser. Man har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
