Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Liberalium artium magister ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och bomull odlas endast föga, och den inhemska
kaffeodlingen skötes så illa, att produkten blir ringa
och underhaltig. De förnämsta exportartiklarna äro
kautschuk (90 ton 1909), palmolja, palmkärnor,
piassavafiber samt något kakao, kaffe, elfenben,
ingefära och annatto, med ett sammanlagdt värde af
900,000 doll. 1908. Befolkningen uppges till mellan
1,<small>5</<small>>–2,1 mill. Den utgöres dels af de s. k.
americo-liberianer (omkr. 12,000), hvilkas förfäder öfverflyttats
från Nord-Amerika, samt omkr. 40,000 civiliserade
och kristna negrer, hvilka tillsammans bilda
det härskande elementet, dels af flera infödda stammar,
bl. a. mandenga (muhammedaner), kisi, gola
och kru. De sista äro de talrikaste, mestadels
hedningar (blott få äro kristna); de äro f. ö.
Guineakustens arbetsammaste invånare. Det finns en
brittisk negerkoloni (omkr. 3,000) på L:s område.
Européerna äro endast omkr. 100. Det officiella språket
är engelska. Endast öfver kustområdet, som är
deladt i fyra förvaltningsdistrikt, sträcker sig
regeringens makt, under det att det inre landets befolkning
lefver oafhängig. Där framtränger äfven islam
alltmer, medan de civiliserade invånarna äro
protestanter af olika sekter. Flera amerikanska missioner
samt en fransk-katolsk arbeta i landet (omkr. 90
skolor, som undervisa äfven i handtverk). Folkskolor
finnas i kustområdet (1903: 110 skolor med 4,100
lärjungar). Metodisterna ha ett college i Monrovia,
episkopalerna en högskola i Cape Palmas och 3
andra viktiga skolor. Äfven finnes ett statscollege
med 12 lärare och 120 lärjungar. En strafflag utgafs
1900, och en tullstadga kodifierades 1907. Hvarje
medborgare är värnpliktig från 16 till 50 års ålder.
L. eger en kanonbåt och en flodångare.
Statsinkomsterna, till största delen tullmedel och exportskatt
på kautschuk, uppgå till omkr. 300,000 doll. De
obetalda räntorna å ett 1871 upplagdt lån å 100,000
pd st. stego 1910 till 185,100 pd. Under de sista
åren ha underhandlingar förts mellan L. och Förenta
staterna om möjligheten att ordna statens finanser,
och i jan. 1911 godkändes ett förslag att upptaga
ett internationellt lån å 500,000 pd st. mot säkerhet
i tullar, som skola förvaltas af en amerikansk
kontrollant (som således blir regeringens finansielle
rådgifvare) samt engelska, franska och tyska
underkontrollanter. I Frankrike visade sig på åtskilliga
håll stark ovilja öfver det protektorat, som
därigenom lämnades åt Förenta staterna, och föreslogs,
att protektoratet skulle öfverlämnas åt en neutral makt,
t. ex. Sverige eller Danmark. Monrovia
anlöpes regelbundet af 7 ångbåtslinjer. Någon järnväg
finnes icke och knappast andra vägar än en
nyligen anlagd, med motorvagn farbar väg (omkr.
30 km.). Vikt, mått och mynt äro lika med
Englands och Förenta staternas. L. har en orden. Om
flaggans utseende se Flaggkartan i bd VIII.
Hufvudstad är Monrovia.
Författningen är bildad efter Förenta staternas.
Den verkställande makten är uppdragen åt en för
4 år utsedd president, en vice president och ett
kabinett af 6 ministrar: den lagstiftande är en
kongress på två kamrar, senaten (8 medl. valda för
6 år) och representanternas hus (13 medl. valda
för 4 år). Valrätt och valbarhet ha endast negrer,
som äro jordegare och fyllt 21 år. – Republiken
grundlades af ett sällskap i Nord-Amerika, American
colonisation society, som bildades 31 dec. 1816 med
ändamål att grundlägga en koloni af frigifna
negerslafvar, som önskade återvända till sitt fädernesland,
och bereda dem tillfälle att komma i åtnjutande af
de politiska och sociala rättigheter, som voro dem
förvägrade i Förenta staterna. I dec. 1821 ingicks
fördrag med negerhöfdingar i Väst-Afrika,
hvarigenom ett för ändamålet lämpligt landområde
förvärfvades. Sällskapet gaf hvarje neger 30 acres (12
har) land jämte nödiga redskap. Monrovia
(uppkalladt efter presidenten Monroe) anlades 1824, och
området utvidgades genom nya köp och genom
upptagande af infödda höfdingar. Till 1847 stod
kolonien under nordamerikanska unionens skydd, men
förklarades då själfständig, antog sin nuv. författning
och erkändes af de europeiska makterna samt
1861 äfven af Förenta staterna. De stora förhoppningar
man gjorde sig om den nya staten ha
ingalunda förverkligats. Negrerna i Amerika röja föga
åstundan att förena sina öden med densamma, nu
då de ega sin frihet att gå hvart de vilja, och på
de kringboende vilda stammarna utöfvar republiken
ej det förädlande inflytande man väntat; tvärtom
visar L:s civilisation benägenhet för försämring, och
utflyttningen är ej obetydlig, ehuru belagd med skatt.
Den dåliga finansförvaltningen har gjort, att landet
kommit under ett slags utländskt protektorat (se
ofvan). – Litt.: Wauvermans, ”L., histoire de la
fondation d’un état négre libre” (1885), Büttikofer,
”Reisebilder aus L.” (2 bd, 1890), Harry Johnston,
”L., the negro republic in West-Africa” (2
bd, 1906; med fullständig bibliografi).
J. F. N.
Liberiakaffe. Se Coffea.
Liberiska flodhästen, zool. Se Flodhästsläktet.
Liberius, påfve 352–366, infödd romare, blef
355 af kejsar Konstantius förvisad till Beroea i
Tracien, enär han ståndaktigt vägrade att ansluta sig
till de på kyrkomöten i Arles och Milano i enlighet
med kejsarens vilja genomdrifna förkastelsedomarna
öfver Athanasius. Efter ett par års förvisning fogade
sig emellertid L. efter kejsarens vilja och
underskref en halfariansk kompromissformel; försåvidt
de honom tillskrifna brefven äro äkta, skall L. ock
ha uppsagt kyrkogemenskapen med Athanasius och
i stället anslutit sig till dennes orientaliske
motståndare. L. fick nu återvända till Rom (358), där
han skulle föra styrelsen gemensamt med motpåfven
Felix II (se d. o.), hvilken dock blef fördrifven.
Traditionen har förlänat Felix helgonglorian, men
skildrar L. som tyrann och kättare. Se Döllinger,
”Die papst-fabeln des mittelalters” (2:a uppl. 1890),
samt Duchesne, ”Histoire ancienne de l’église”, II
(4:e uppl. 1910).
T. H–r.
Liber Leviticus. Se Leviticus.
Liber plenarius l. Plenarium, lat., kallades
under medeltiden dels fullständiga handskrifter af
hela nya testamentet eller de fyra evangelierna, dels
ock den fullständiga katolska mässboken (missale
plenarium), till skillnad från bönboken (breviarium,
jfr d. o.).
B. L.
Liber pontificalis (i äldre handskrifter äfven
kallad Gesta pontificum romanorum) lat.,
”påfveboken”, är en samling biografier öfver påfvarna
i Rom från aposteln Petrus’ tid till slutet af
800-talet. Med orätt har Anastasius, påflig bibliotekarie
i Rom (d. 886), varit ansedd som författare till
”Liber pontificalis”, hvilken, enligt hvad nyaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
