Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Levantisk senap ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ständerna vald kommission. 20 juni 1743
dömdes ! han från lif, ära och gods, enär han
"otvungen öfvergifvit fästning, pass, land och
städer". Ständerna själfva stadfäste denna dom,
hvarefter afrättningen utsattes till 30 juli. Men
natten förut fann L. tillfälle att fly. Ett högt pris
utsattes för hans gripande, och detta förmådde någon
af de i hemligheten invigde att förråda honom. 2
aug. greps han på en jakt, som skulle ha fört honom
till Danzig, och afrättades 4 aug. 1743 på den
sedermera s. k. Generalsbacken vid Stockholm. Ehuru
L. visat sig alldeles oduglig som befälhafvare,
var hans straff alltför obilligt. Han föll som
försoningsoffer för de olyckor, hvari hans parti
störtat landet och till hvilka han visserligen icke
var utan all skuld.
4. Charles Emil L. d. y., grefve, den
föregåendes son, militär, landtmarskalk, f. 28 april
1721, d. 29 mars 1796 på Vinäs, var under ryska kriget
1741-42 sin faders öfveradjutant, men lämnade Finland
då hans fader återkallades. Sedan denne dömts till
döden, sökte sonen rädda honom och lyckades också
befria honom ur fängelset, ehuru den dömde kort
därefter ertappades och afrättades. L. deltog
med ifver i riksdagsförhandlingarna under slutet
af frihetstiden, men utan att lyckas förvärfva
någon ledande ställning. 1770 tog han afsked ur
krigstjänsten med öfverstes rang, men utnämndes
1773 till kaptenlöjtnant vid lifdrabanterna och
generalmajor. 1778 blef han, såsom hufvudman för n:o 2
bland de grefliga ätterna, en af rikets herrar. Vid
flera riksdagar hade L., såsom representant för
rikets andra grefliga ätt under den ordinarie
landtmarskalkens frånvaro, fört ordet på riddarhusct,
och vid riksdagen 1789 utnämndes han af konungen till
landtmarskalk. Denna befattning var L. icke vuxen
under dessa synnerligen stormiga tider. Redbar och
icke utan erfarenhet i det parlamentariska lifvet,
var han dock osjälfständig och föga begåfvad, därtill
gammal och svag. Då han ansåg sig böra taga konungens
parti och leddes af den sluge lagmannen af Nordin
efter konungens önskan, kom han genast i ett mycket
spändt förhållande till sitt stånd. Detta visade sig
i synnerhet 9 febr., då han enligt konungens önskan
sökte få upprifvct ett två dagar förut fattadt beslut,
enligt hvilket det förbjöds det af konungen begärda
hemliga utskottet att på egen hand af göra frågor, som
berodde på ständernas beslut. Så häftiga utlåtanden
fälldes om L:s beteende, att konungen vid ständernas
möte på rikssalen 17 febr. befallde adeln att genom
en deputation göra ursäkt hos landtmarskalken,
hvilken hos honom klagat däröfver. Adeln undandrog
sig dock till följd af "oöfvervinneliga hinder"
att efterkomma befallningen. Snart därefter uppgaf
sig L., på kunglig befallning, vara sjuk. Vid slutet
af riksdagen förmåddes han underskrifva Förenings-
och säkerhetsakten, ehuru adeln förkastat den. Detta
uppväckte en sådan förbittring inom ståndet, att det
beslöt att icke uppsätta L:s porträtt bhnd de öfriga
landtmarskalkarnas på riddarhuset. Efter riksdagen
drog L. sig tillbaka från politiken.
5. Klas Axel L., grefve, den föregåendes systerson,
brorsons son till L. 2, politiker, f. 2 dec. 1757
å Kasimirsborg i Kalmar län, d. 13 febr. 1808 i
Stockholm, lämnade af politiska skäl krigstjänsten
(han var kapten vid Lätta dragonregementet)
23 febr. 1789, två dagar efter häktningen af
riddarhusoppositionens spetsar. Trots sin nära
släktskap med landtmarskalken hade nämligen L. mot
denne intagit en ytterst aggressiv hållning. Han
framsköts nu i oppositionens främsta led och var
särskildt outtröttlig att påyrka åtgärder för
"lösgifvandet af våra fängslade medbröder", bland
hvilka befann sig svågern M. F. Brahe. Han invaldes i
bankoutskottet och talade ifrigt mot säkerhetsaktens
antagande och för bevillningens fastställande för
endast tre år. Han gaf ock frimodigt skäl för sin
uppfattning i denna fråga vid det upprörda tillfälle,
då Gustaf III genom sitt personliga uppträdande å
riddarhuset genomdref bevillningens fastställande
till nästa riksdag, på samma gång han begagnade
tillfället att lägga konungen på hjärtat de fängslades
frigifvande. L., som därefter drog sig tillbaka till
det fideikommiss, Klastorp i Södermanland, af hvilket
han genom gåfva kommit i besittning, bevistade äfven
riksdagen i Gäfle 1792, där han tillhörde hemliga
utskottet. Vid riksdagen i Norrköping 1800, då han
tillhörde bevillningsutskottet, var hans politiska
hållning fullständigt förändrad. I likhet med flera
andra af 1789 års "patrioter" slöt sig nämligen
L., väl närmast af motvilja mot de frihets- och
jämlikhetsidéer, som besjälade riddarhusets unga
vänster, till hofpartiet, inom hvilket han spelade en
betydande roll, särskildt genom sitt inflytande på sin
lättledde svåger, landtmarskalken M. F. Brahe. Med
stor ifver bekämpade han sålunda motionerna om
riksgäldskontorets publicitet och stod vid Tolls sida
vid det stormiga uppträde, som föranleddes af Brahes
förtolkning af sina egna ord i fråga om tiden för
bevillningens utgående.
6. Klas Magnus L., grefve, den föregåendes
sonson, slöjdfrämjare, f. 16 jan. 1816 på
familjefideikommisset Klastorp i Södermanland,
d. 1 april 1882 i Stockholm, var 1834-44 officer vid
Lifregementets husarkår och tillträdde efter faderns
död, 1848, Klastorp (se d. o.), där han utöfvade en
intresserad och väckande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
