Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lerchenborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grafi.af Pypin och 1891 af
Vvedenskij och af Skabitjevskij.
A-d J.
Lermärgel. Se Märgel.
Lernaea, zool. Se Lerneider.
Lernaeocera, zool. Se Lerneider.
Lerneider, zool., familj af
Copepodkräftorna, parasiterande hos fiskar och genom
parasitismen i hög grad degenererade. Honan har en
säckformig kropp med utväxter. Bland lerneidcrna
märkas Lernaa branchialis, parasit i gälarna hos
torsken och flundran, samt Lernceoccra esocina
hos gäddan. Jfr Loppkräftor och Urartande. /
Lernélska hydran. Se Herakles.
Le roi est mort, vive le roi [lə rωa’ ä mår, vi’v
lə rωa’], fr., "(den gamle) konungen är död, lefve
(den nye) konungen", ett häroldsrop, som i
det gamla monarkiska Frankrike plägade höjas inför
folkskaran, så snart en regerande konung uppgifvit
andan. Uttrycket öfvergick tidigt till en
beteckning för konungadömets oförstörbara lifskraft.
Numera betecknar det vanligen människors benägenhet
att hylla den härskande, den framgångsrike,
men öfverge den döde, den besegrade.
Le roi règne et ne gouverne pas [lə rωa’ ränj e nə
govä’rn pā], fr., "konungen regerar, men utöfvar
ingen (personlig) styrelsemakt", en politisk
grundsats, som 1830 som kännetecknande för en
konstitutionell monarki förfäktades af Ad. Thiers i
en serie artiklar i den s. å. uppsatta tidningen "Le
national". Motsvarande sats hade på latin (Rex regnat,
sed non gubernat) mot 1500-talets slut uttalats i
polska riksdagen af Jan Zamojski (se d. o.).
Lerolle [brå’l], Henri, fransk målare, f. 1848, är mest
känd genom sin vackra och poetiska stora målning På
landet (en bondflicka med sin fårahjord i en lund,
i Luxembourggalleriet). L. har på senare tid mest
målat porträtt, naket och landskap med figurer (På
berget 1910). Han har utfört dekorativa målerier i
Hotel de ville och i Sorbonne och målat kupolen i
Notre Dame i Caen. G-g N.
Leros, en af Sporaderna
i Egeiska hafvet, s. om Samos, en trädlös torr
kalkklippa, omkr. 64 kvkm., omkr. 3,500 invånare
(greker).
Leroux [lorö], Pierre, fransk filosof
och publicist, f. 1797, d. 1871, uppsatte 1824, i
förening med P. Dubois, den liberala veckoskriften
"Le globe", som 1831 blef organ för saint-simonismcn,
en lära, som L. dock s. å. öfvergaf af ovilja öfver
Enfantins idéer om "den fria kärleken". Efter att
en tid (sedan 1832) jämte H. Carnot ha redigerat
"Revue encyclopédique" utgaf han 1838 -41 i
förening med J. Reynaud den efter en stor plan
anlagda "Encyclopédie nouvelle" (8 bd; ofullbordad)
samt började 1841 utge "Revue indépcndante" (jämte
George Sand och L. Viardot). 1843 inrättade L, efter
egna teorier ett associationstryckeri i Boussac
(dep, Creusej och utsände därifrån "Revue soclale"
(sedan 1845), Han invaldes 1848 i konstituerande
och 1849 i lagstiftande
församlingen, hvarest han hörde till yttersta
vänstern. Landsförvist efter statskuppen 2
dec. 1851, bodde han en längre tid på Jersey som
jordbrukare. 1869 återvände han till Frankrike. –
L. var snarare en svärmande idealist än en
revolutionär. Hans tankebyggnad är en oredig
sammangyttring af filosofisk panteism och äldre
religiösa traditioner (från buddismen, kristendomen
o. s. v.). Inom nationalekonomien voro hans åsikter
sväfvande. Han ville visserligen ej familjens
och eganderättens upphäfvande, men ifrade för en
ny, socialistisk samhällsorganisation, som kunde
tillstädja individens ohämmade utveckling. L. ansågs
som chef för den "humanitära" skolan och räknade en
tid många lärjungar (bl. a. Lamennais och George
Sand). Bland hans arbeten må nämnas Réfutation de
Vécleclisme (1839), De V humanitet de son principe
et de son avcnir (2 bd, 1810; 2:a uppl. 1845) och det
socialfilosofiska poemet La greve de Samarez (1864).
Leroux [lero]. 1. Hector Louis L., fransk målare,
f. 1829, d. 1900, vann Rompriset 1857 och slöt sig
till Gérômes riktning, de s. k. neogrekerna inom
måleriet. Bland hans målningar äro Likbegängelse
i ett romerskt hus och Herculaneum kända från
Luxembourgmuseet, andra verk af honom äro En
improtisatör hos Salluslius, Temistokles’ begrafning
samt Perikles och Aspasia på besök i Fidias’ ateljé. -
2. Eugene L., den föregåendes broder, f. 1833,
d. 1905, målade bretagneskt bondfolk (Den nyfödde,
1868, inköptes för Luxembourgmuseet), äfven motiv
</i>som Ambulans under kriget 1871 och Nunnor på promenad.
1 o. 2. G–g N.
Leroux [lero], Frédéric Étienne, fransk skulptör,
f. 1836, d. 1906, lärjunge af Jouffroy,, är mest
känd genom bronsstatyn Blomsterhandlerska. (1866, i
Luxembourg), Demosthenes vid hafvet. Moder med sitt
barn och en berömd staty af Jeann.e d’Are (1880;
i Compiégne). G–g N.
Leroux [lero], Xavier Henry Napoleon, fransk
tonsättare, f. 1863 i Vclletri, Italien, lärjunge af
Massenet och Dubois vid Pariskonservatoriet, vann
1885 Romprisct och blef 1896 professor i harmoni vid
konservatoriet. Han har komponerat operorna Évangrline
(1895), Astnrté (1901), La reine Fiammette (1903),
William Ralcliff (1906), Thrédora (s. å.) m. fl. samt
musik till skådespel, orkester- och kyrkomusik,
sånger och pianostycken. E. F–t.
Leroy-Beaulleu [brwabåljo]. 1. Henri Jean Baptiste
Anatole L., fransk historiker, f. 12;
febr. 1842 i Lisieux, 1881 professor och 1906 direktör
vid École libre des sciences politiqucs i Paris,
medlem af Institutet 1884, stiftade jämte G. Picot
1894 en Comité de défense et de progrés social,
hvars ledamöter hållit privata föredrag om sociala
frågor. Efter en längre tids vistelse i Ryssland utgaf
L. sitt hufvudvcrk, Uempire des tsars et les Russes
(3 bd, 1881-89; 4:e uppl. 1897-98). Han har dessutom
utgifvit flera skrifter, behandlande Ryssland, samt
arbeten om Napoleon III:s politik, kyrkans och påfvens
ställning, liberalismen m. m.
2. Pierre Paul L., fransk nationalekonom, f. 2
dec. 1843 i Saumur, inträdde 1869 efter vidsträckta
utländska resor i redaktionen af "Revue des deux
mondes" och öfvergick 1821 till "Journal des débats",
där han ådrog sig särskild uppmärksamhet genom sin
kamp mot Thiers’ protektionisti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
