Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Leicester ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
85
Leighton Buzzard–Leijoncrona
och 1878 blef dennas president. 1896 upphöjdes han
till baron (till knight redan 1878). L. var sin
tids främste målare inom den engelska akademiska
riktningen. Han tog till sin uppgift att framställa
formädla människor, nakna eller ädelt draperade,
i klassisk stil och i en klassisk miljö, som han
återgaf med mycken arkeologisk kunskap. Typiska
både för riktningen och för L:s egen konst äro
målningar som Gyllene timmar (med ett för denne
målare ovanligt starkt färgackord), Psy-ches bad
(Tåte gallery), Den fångna Androma-che (Liverpools
galleri), Elektra vid Ågamemnons graf, Orfens
och Eury-dike, Romeo och Julia (National gallery),
Frigi-dariiim, Musiklektion (romerska damer), Bollspel
(grekiska flickor), Sommarmåne (två slumrande
flickor). L. målade äfven fresker, bl. a. i South
Kensingtonmuseet (Konsterna i krig och i fred)
.och i Londons börs (Fenicier handla med britter]
samt porträtt (själfporträtt i Uffizigallcdet,
Florens). Han var verksam också som skulptör. Statyn
Dagdrifvaren ses i South Kensingtonmuseet, så ock
gruppen Atlet i kamp med en jätteorm (i brons, ett
exemplar i marmor finns i glyptoteket i Köpenhamn),
som är mera märklig genom det raska uppslaget än
genom den plastiska behandlingen. L:s måleri är
en förnäm och kall, förfinad, skicklig, formsaker
och temperamentslös konst. L. blef 1878 adlad (sir
L.) och 1896 lord. - Monografier af mrs A. Lang
(1885), Rhys (3:e uppl. 1900), Williamson (1902)
och mrs Russel Barrington (1906). G-g N. Leighton
Buzzard [léYtn ba’sod], gammal stad i engelska
grefsk. Bedford, vid Grand Junctionkana-len. 6,331
inv. (1901). Spannmåls- och trähandel,
gammalt rådhus och en kyrka från 1200–.talet.
J. F. N.
Leijonancker, Fredrik Vilhelm Erik Karl, ämbetsman,
ingenjör, f. 19 mars 1818 på egendomen Viken,
Skaraborgs län, d. 16 april 1883 i Stockholm,
tillhörde en adlig släkt, som härstammar från skotske
köpmannen D a-niel Young (f. 1627, d. som kommerseråd
1688), hvilken 1666 adlades med namnet L. Han blef
1836 sekundlöjtnant vid flottan samt gjorde sedan
tjänst å handelsfartyg
under resor på Nord-Amerika och Västindien. Efter sin
hemkomst genomgick L. Högre artilleriläroverket å
Marieberg och blef 1839 ingenjörofficer. Sedermera
vidgade han sina insikter i olika grenar af
ingenjörvetenskapen vid Trollhätte kanalbyggnad och
Motala verkstad. Han var 1844-64 lärare i
civil- samt väg- och vattenbyggnadskonst
vid Marieberg, 1846-54 lärare i praktisk
byggnadskonst vid Akademien för de fria konsterna
och 1858-70 lärare i byggnadskonst vid Teknologiska
institutet. Under tiden avancerade han vid Väg-
och ratten-byggnadskåren, där han 1858 utnämndes
till öfverstelöjtnant. S. å. förordnades han
till byråchef i Styrelsen för allmänna väg- och
vattenbyggnader. Bland de många arbeten L. under
denna tid ledde må nämnas Stockholms, Karlskronas
och Jönköpings vattenledningar samt nya kemiska
laboratoriebyggnaden i Uppsala, hvarjämte han
utarbetade en mängd förslag till järnvägs- och
farledsbyggnader. 1870 förordnades L. att bestrida
landshöfdingetjän-sten i Hallands län och blef
1876 ord. landshöfding där. Han verkade till länets
förkofran i många afseenden; särskildt inlade han
förtjänst om dess sam-färdsförbindelser och var den
verksammaste be-fordraren af Halmstad-Nässjö-banans
anläggning. Som själfskrifven ledamot af ridderskapet
och adeln bevistade L. ståndsriksdagarna ända från
1844, och 1868-76 hade han plats i Första kammaren,
som representant för Göteborgs och Bohus län. Under
nio riksdagar var han led. af statsutskottet. L. utgaf
(tills, med R. M. Klinckowström) "Tidskrift för
svenske ingenieurer" (1850-52). Han var led. af
Krigsvet. akad. (1850) och Landtbruksakad. (1858).
Leijonbergh, Johan, friherre, diplomat, f. i början
af 1620-talet i Stockholm, där hans fader, Jakob
Barkmann, var rådman, d. i aug. 1691 i London, var
anställd i kansliet på den stora ambassaden till
Moskva 1647 samt följde som sekreterare Palbitzki på
hans resa till Spanien (1650) och I. Lagerfelt på hans
beskickning till England (1653). 1653-54 ledsagade
han som "conduc-teur" engelske ambassadören Whitelocke
till och från Sverige samt anställdes 1655 som svensk
kommissarie i London. Han kallades emellertid 1657
till Karl X:s sida, var med vid Frederiksodde och
Köpenhamns första belägring samt gick under sommaren
1659 som underhandlare mellan konungen och den i de
danska farvattnen kryssande engelska flottan. Han
var konungen följaktig till Göteborg och vistades
efter hans död (1660) i Stockholm, tills han 1661
återvände till England, som resident. Där stannade
han, sedan 1672 med rang af envoyé extraordinaire,
till sin död. Under tiden utnämndes han till assessor
i Kommerskollegium (1664) och fick hofråds titel
(1674). 1658 erhöll han adlig värdighet (han hette
före adlandet Barkmann) och 1687 friherrlig. Hans i
Riksarkivet förvarade depescher innehålla värdefulla
upplysningar om tilldragelserna i England under de
händelserika år han dar bevakade Sveriges intressen.
Leijoncrona (skref sig äfven Leyoncrona), Kristofer,
skald, f. omkr. 1662, d. 8 apr. 1710, son till en
drottning Kristinas hofskräddare och kammartjänare
Johan Holm, som 1653 hade utnämnts till hofintendent
och adlats samt då antagit namnet L. I senare hälften
af 1680-talet vistades L. ett par år i Paris. Han blef
1688 kommissionssekreterare i London, 1697 resident
och 1703 envoyé extraordinaire vid engelska hofvet. De
dikter af L., hvilka finnas i behåll, synas härröra
från hans yngre mannaår. Han var väl förtrogen med
den samtida sydeuropeiska poesien och försökte sig,
icko utan framgång, i sonetten och sestinen. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
