Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kontrasignation - Kontraspant - Kontraspännare, skpsb. Se Diagonalförbindning. - Kontrast - Kontrasteg - Kontrastera. Se Kontrast. - Kontrastimulation. Se Contrastimilus. - Kontrastreck, sjöv. Se Kompss. - Kontrasubjekt - Kontratenor - Kontratoner, mus. Se Kontraoktav. - Kontravallationslinje, fortif. Se Cirkumvalationslinje. - Kontravisit. - Kontrektationsteori - Kontribuera - Kontribution, bidrag, skatt, utskylder. 1. K. l. Sölfskatten - Kontribution, bidrag, skatt, utskylder. 2. Krigsv., - Kontributionsdeputationen. Se Deputation. - Kontributionsränteriet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
919
Kontraspant-Kontributionsränteriet
920
Elsass-Lothringen, då ståthållaren är
kontrasignant. Formen för den med kontrasignationen
förbundna ansvarighetens utkräfvande har
dock ej här blifvit lagbestämd. I allmänhet
är regeln i andra länder liksom hos oss, att
vederbörande departementschef kon-trasignerar.
H. L. R. (S. B.)
Kontraspant, skpsb., är ett spantjärn, som å
järn-fartyg följer bottenstocksplåtens öfverkant
och sedan fortsätter längs inre delen af spantets
tvärskeppsfläns ett större eller mindre stycke uppåt
fartygssidan, beroende af den grad af styrka, som
erfordras. Då kontraspantet slutar vid slaget, göres
det i en längd; då det fortsätter upp till relingen,
göres det i två längder, hvilka i fartygets medelplan
förenas med ett skarfjärn. (Se fig. till art. Spant.)
C. K. S.
Kontraspännare, skpsb. Se Diagonalförbindning.
Kontrakt (af it. contrafsto, strid,
motstånd), motsats, påfallande olikhet, afbrott,
motsatsförhållande mellan två sammanställda ting eller
moment, som göra ett högligen skiljaktigt intryck
och därigenom sinsemellan tjäna till att förhöja
hvarandras egenart; mångfald af omväxlande detaljer i
ett konstverk (i motsats till stel symmetri). Inom de
sköna konsterna, liksom i naturen, äro kontrasterna
en källa till skönhet, vare sig de framträda i
gestalter, ställningar, gruppering, rörelser, minspel,
färger, belysning, tongångar, tonläge, ackorder och
klangfärger, sinnesstämningar, lidelser, ålder och
kön, karaktärer, handlingar eller tilldragelser. De
böra dock icke stå oförmedlade bredvid hvarandra,
utan genom lämpliga öfvergångar bringas att smälta
ihop till ett harmoniskt helintryck. Mot denna fordran
felade t. ex. det franska nyromantiska dramat, skapadt
af V. Hugo, hvilken uppställde den grundsatsen,
att "verkligheten" konstitueras af två element: det
upphöjda och det groteska. När Hugo skulle tillämpa
denna "kontrastens lag" i sin diktning, bildade han
ofta en hufvudpersons karaktär af två motstridiga
grundegenskaper. Annat slags kontrastverkan begagnar
sig t. ex. Shakspere af, då han inströr komiska
scener i sina sorgspel. Inom komikens konst spelar
den bjärta, plötsliga kontrasten en stor roll. -
Kontrastera, sticka af, göra bjärt afbrott mot,
bilda kontrast; ställa i kontrast.
Kontrasteg (fr. contre-pas), vid militärisk marsch ett
hal f steg, som göres för att byta om fot och komma
in i den riktiga takten; liknande halfsteg i dans.
Kontrastera. Se Kontrast.
Kontrastimulatiön. SeContrastimulus.
Kontrastreck (af lat. contra, emot), sjöv. Se Kompass.
Ko’ntrasubje{kt (fr. contre-sujet, "möt-tema"), mus.,
s. k. motsats 1. motharmoni i fuga (se d. o.).
Ko’ntratenör, mus., i 1400-talets
trestämmiga. vokalmusik benämning på den
harmoniutfyllande stämma, som fogades till
den melodiförande tenoren och den figurerade
"diskanten". Kontratenoren lades än högre, än
lägre än tenoren och måste med tiden, på grund af
det erforderliga stora röst-omfånget, klyfvas i
contratenor altus (altstämma) och contratenor bassus
(basstämma). E. F-t.
Kontratoner, mus. Se Kontraoktav.
Kontravallatiönslinje, fortif. Se
Cirkumval-lationslinje.
Ko’ntravisit (fr. contrevisite), svarsbesök,
åter-
Kontrektationsteori (af lat. contrectäre, vidröra),
jur., den teori, enligt hvilken ett tjufnadsbrott
är fullbordadt redan därmed, att tjufven vidrört
det föremål, som han ämnar tillgripa. Enligt hvad
numera allmänt antages, fordrar denna teori för
litet för brottets fullbordan, under det att åter
a b l a-tionsteorien (se d. o.), enligt hvilken
föremålet skall ha blifvit bortfördt, fordrar för
mycket. Den rätta lösningen af frågan innehålles
enligt den nu vanliga åsikten i en tredje teori,
apprehen-sionsteorien (af lat. apprehe’ndere, gripa),
enligt hvilken tjufnadsbrott är fullbordadt, då
gärningen fortskridit så långt, att gärningsmannen kan
anses ha satt sig i besittning af föremålet. J- H-r.*
Kontribuera (lat. contribu’ere), deltaga i ett
sammanskott, bidraga, särskildt till bestridande af
statens och kommunens utgifter, betala skatt.
Kontributiön (se K o n t r i b u e r a), bidrag,
skatt, utskylder. - 1. K. 1. S ö l f s k a 11 e n
(af da. solv, silfver), en gammal grundränta i Bohus
län från danska tiden, var urspr. en krigshjälp,
men blef sedan en ständig skatt, som, i allmänhet
betalades med 5 kr. af hvarje helt mantal. -
2. Krigsv., gärd i penningar, som i fientligt land
fordras af besatta orter för den i landet inryckta
härens behof. Kontributioner anses ännu förenliga
med folkrätten, för såvidt det genom dem åstadkomna
beloppet är behöfligt för truppernas bestånd, eller
då de påläggas som straff för förbrytelser mot de
bestämmelser, som inkräktaren proklamerat i det af
honom besatta området, eller såsom vedergällning
(repressalier) för af fienden begångna förbrytelser
mot folkrätten. Att ålägga kontributioner endast
för vinning eller för statskassans räkning, såsom
fallet vanligen var med den i förgångna tider
ålagda brandskatten, anses numera stridande mot
folkrätten. 1. Kbg. 2. C. O. N.
Kontributionsdeputationen. Se Deputation.
Kontributionsränteriet (se Kontribuera) var ett
extraordinarie ämbetsverk, som inrättades på grund af
Karl XII:s bref till rådet 4 juni 1712, hvarigenom
han förordnade, att ständernas bankofullmäktige
jämte ett k. råd som ordf. skulle under ofvannämnda
titel förvalta kontributionsmedlen, d. v. s. de
utomordentliga - de förra riksdagsbevill-ningarna
motsvarande - skatter, som konungen af egen
maktfullkomlighet alltsedan 1699 årligen ut-skrifvit
med anledning af kriget. Förut hade dessa medel
förvaltats af Statskontoret, men befattningen
därmed uppdrogs nu åt Kontributionsränteriet,
hvarigenom de sades komma under undersåtarnas
egen förvaltning. Kontributionsränteriet trädde i
verksamhet i början af 1713 och fungerade under
den återstående tiden af Karl XII:s regering,
ehuru med den inskränkningen, att Statskontoret på
det gamla viset förvaltade 1714 års kontribution,
sedan det förra förklarat sig icke kunna samtycka
till 1714 års ständers beslut om upphäfvandet
af konungens nya kon-tributionsmetod, hvilken
1713 tillämpats, och om återgång till den
gamla metoden. Den fullmakt att vara ständernas
fullmäktige, som konungen gifvit bankofullmäktige,
utvidgades genom k. br. 20 jan. 1716 därhän, att
de fingo i uppdrag att uppnegotiera statslån, för
hvilka de som säkerhet gåfvo skuldförbindelser i
ständernas namn - de s. k. ständernas obligationer
och myntsedlar. Deras officiella titel var då
"K. M:ts trogna ständers vid kontributions- och
negotiationsverket befullmäktigade". För de erhållna
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
