Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kierkegaard. 2. Sören Aabye K. - Kierman, Gustaf - Kierulf, Otto Richard - Kiesel, Konrad - Kieserit Reichardt, miner. - Kiesewetter, Raphael Georg - Kietz, Gustav von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1499
Kierman-Kietz
1500
svarande uppl. af hans anteckningar är
börjad af P. A. Heiberg och V. Kuhr (I,
1909). 1904 utgafs af H. Lund på grundval af
K:s efterlämnade papper "Mit forhold til hende"
och af K. Meyer "Kierkegaardske papirer". -
Af den mycket omfattande litteraturen om
K. må framhållas G. Brändes, "S. K." (1877),
V. Eudin, "S. K:s person och författarskap"
(1880), H. S. Vod-skov i "Spredte studier"
(1884), H. Höffding, "S. K. som filosof" (1892),
Chr. Jensen, "S. K:s religiöse udvikling"
(1898), och Carl Koch, "S. K." (s. å.).
1. E. Ebg. 2. K. M.
Kierman [tjä’r-], Gustaf, politiker,
grosshandlare, f. 1702 i Askersund, bragte sig
upp genom drift, företagsamhet och ett skickligt
begagnande af de nya förvärfsmöjligheter, som den
ekonomiska politiken från midten ’af 1720-talet
öppnade. Han vann tidigt anseende som en af
Stockholms främsta grossörer och valdes 1738
af Stockholms borgerskap till riksdagsman. I
förening med sin kollega T. Plomgren ingick
K. med Frankrikes ambassadör det "pactum
tur-pe" att mot en viss penningsumma hålla
borgarståndets röst till hans disposition och
lyckades äfven trygga det franska partiets,
hattarnas, öfvervikt i ståndet. Från denna tid
är K. en af hattpartiets främsta förkämpar
och en af borgarståndets inflytelserikaste
ledamöter, hvars namn är nära knutet vid
hattpartiets öden, framför allt dess ekonomiska
politik. K. invaldes redan 1738 i se-kreta
utskottet, af hvilket han förblef medlem hela
sin riksdagsmannatid (1738-62), insattes som
fullmäktig i Manufakturkontoret och banken,
tillhörde hattpartiets förtroenderåd och var en
af dess främsta penningutdelare. Efter Plomgrens
död valdes K. till talman i borgarståndet 1755
och 1760. Han var sedan 1757 handelsborgmästare
i Stockholm och blef kort därefter direktör vid
Ostindiska kompaniet. Hänsynslös och egoistisk,
tvekade K. ej att begagna sin ställning till egen
fördel. Han gjorde en mängd fördelaktiga köp af
staten, afslöt förmånliga leveranskontrakt,
öfvertog indragningen af statens franska
subsidier och var, ehuru bankofullmäktig, en af
bankens största låntagare, som själf hade fördel
af pappersmyntets värdefall och nedsättningarna
i räntan på banklån. Han var äfven en af de
främste deltagarna i de beryktade växelkontoren
(se d. o.) och riktade sig otvifvelaktigt
äfven härvid på kronans bekostnad. Som en af
hattpartiets mest framskjutna män fick han äfven
dela dess fall. Han blef icke återvald till
riksdagen 1765, och det segrande mösspartiets
räfst drabbade K. tyngst af alla. Växelkontorens
räkenskaper underkastades trots de-charge af
föregående riksdag en ny och hätsk granskning,
som föranledde sekreta utskottet att sätta
K. i mars 1765 i husarrest och i maj i allmänt
fängelse. Vid K:s afförande dit måste soldater
skydda honom mot massans raseri. Den allmänna
förbittringen mot Växelkontoret vände sig hufvud-
sakligen mot K., den öfvermodige och med sin
rikedom prålande uppkomlingen. Växelkontoret
dömdes att ersätta den skada, som staten genom
dess förvållande lidit, och som säkerhet belades
bolagsmännens egendom med kvarstad. K. dömdes
dessutom (19 nov. 1765) för tjufnad till l
månads fängelse vid vatten och bröd samt
till lifstids-fängelse på Marstrand. Den
gamle nedbrutne mannen öfverlefde icke länge
sin ekonomiska och moraliska ruin. Han dog
i fängelset 15 nov. 1766 och begrofs 1767
i Riddarholmskyrkan i en graf, som han 1761
låtit upptaga åt sig. - Hans barn och styfbarn
adlades 1770 "för faderns förtjänster"
och antogo namnet K jer r m an-sköld.
G. E. A. (L. S.)
Kierulf [tjä’r-; om släkten K. se Kjerrulf],
Otto Kichard, norsk officer och statsman, f. 29
jan. 1825 i Kristiania, d. där 7 jan. 1897,
blef 1842 sekundlöjtnant uti infanteriet och
1847 i artilleribrigaden samt utnämndes 1860
till öfverstelöjtnant och fälttygmästare. l
nov. 1871 kallades han till statsminister
och ordf. i norska statsråds-afdelningen i
Stockholm; detta ämbete nedlade han, sedan
den riksrätt, som stortinget tillsatt för
att bedöma ministären Selmers ämbetsåtgärder
och dess enskilda medlemmar, 17 mars 1884
afkunnat fällande dom. I maj s. å. blef
han öfverste och fälttygmästare samt 1890
generalmajor och general-fälttygmästare,
men måste l jan. 1897 på grund af sin ålder
taga af sked. Som lärare vid Den mili-tsere
höjskole (1851-60) utgaf K. i öfvertryck
Föreläsning er över artillerividenskabens
theoretiske del. Från 1854 var han under en
längre tid en af redaktörerna af "Militoert
tidsskrift" och skref där flera artiklar.
O. A. ö.
Kiesel [klå-], Konrad, tysk målare, f. 1846 i
Dusseldorf, bosatt i Berlin, målar salongsgenrer
och porträtt af sköna damer, utpensladt
och sockersött, och har stort anseende.
G-g N.
Kieserit [kis-] Eeichardt, miner., vattenhaltigt
magnesiumsulfat, Mg S04, H2 O, vanligtvis i form
af finkorniga hvita massor eller ock som stora
mono-klina kristaller i form af pyramider. Den
förekommer vid Hallstatt samt i stora mängder
vid Stassfurt, i saltlagrens öfre delar,
ofta växella^rande med stensaltet. Af’
kieseriten framställes bittersalt.
A. Hng.
Kiesewetter [kise-], Eaphael Georg
(adlad Edler von Wiesenbrunn), österrikisk
musikskriftställare, f. 1773 i Mähren, d. 1850
nära Wien, var tjänsteman i österrikiska
hofkrigsrådet och blef 1845 pensionerad som
kejserl. hofråd. Redan från barndomen begifven på
musikaliska forskningar, studerade han ännu 1803
generalbas och kontrapunkt för Albrechtsberger
och Hartmann samt blef slutligen en auktoritet
på musikhistoriens område, liksom senare Ambros,
hvars morbror han var. Bland K:s många arbeten må
nämnas Die ver-dienste der niederländer um die
tonkunst (1828; prisbelönt skrift), Geschichte
der europäisch-abend-ländischen musik (1834;
2:a uppl. 1846), Ueber die musik der neueren
griechen (3 bd, 1838), Guida von Arezzo (1840),
Die musik der araber (1842) och Galerie altcr
contrapunktisten (1847). A. L.*
Kietz [klts], Gustav von, tysk skulptör, f. 1826
i Leipzig, d. 1898 i Leschwitz vid Dresden,
blef 1841 lärjunge vid akademien i Dresden, var
Ord, som saknas under K, torde sökas under C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
