Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kierkegaard. 2. Sören Aabye K.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
eller") är valet mellan en estetisk och en
etisk lifsåskådning samt motsvarande sätt
att lefva. Boken inledes med "Diapsalmata",
strötankar eller rättare prosadikter, som än
med bitande hån vända sig mot hvardaglighet
och medelmåtta, än med vemodig ironi förkunna
tillvarons värdelöshet och meningslöshet
absolute sedt; det hela har till bakgrund K:s
egen sönderslitenhet - hvilken vi kunna följa i
hans efterlämnade noggranna dagboksanteckningar
-, men förbereder samtidigt med medveten och
glänsande konst de följande afhandlingarna,
som skola åskådliggöra den konstnärligt
skönhetsbestämda lifsåskådningen, den sinnliga
genialitet, som blott kan uttryckas i musik
och når sin höjdpunkt i Mozarts "Don Juan",
som kräfver omväxling, emedan den icke tål att
bindas i ett enskildt lifsförhållande (intet
får binda eller förplikta); en följande af
handling skildrar den estetiska lifsåskådningens
pessimism, hvarpå första delen kulminerar med
novellen "Forförerens dagbog", där den blott
skönhetsbestämda, medvetna och genomtänkta
njutningsegoismen framställes med nästan
djäfvulsk styrka i ett bländande språk, som
suveränt öfvervinner alla hinder. Detta är "A:s
papirer". I andra delen följa "B:s papirer",
d. v. s. assessor Vilhelms af handlingar
och bref om det etiska lefvernets företräde,
enär det tager verkligheten som en uppgift
efter frivilligt val och därigenom skapar
innehåll och värde i stället för tomhet och
lifsleda. Äktenskapet förhärligas som det
velade bandet, från hvilket oändliga etiska
värden utgå. I bokens slut antydes en tredje
lifsåskådning, den religiösa, i en predikan "Om
det opbyggelige i, ät for Gud have vi alle uret"
med slutorden: "blott den sanning, som uppbygger,
är sanning för dig", där vi ånyo möta K:s
religiösa individualism. "Stadier paa livets vej"
fördjupar samma problem: estetisk-etisk-religiös,
med större mogenhet, med en kraft i tanken
och en stilens skönhet, som ej öfverträffats
i den danska litteraturen. Från de besjälade
afhandlingarna i "Symposiet", som ge afrundade
bilder af den estetiska lifsuppfatt-ningen,
tvingas vi genom undersökningen "Skyldig -
ikke skyldig, en lidelseshistorie", byggd öfver
skalden-författarens egen tragiska kärlek,
fram mot det religiösas absoluta kraf, mot den
religiösa paradoxen. Därpå följer den mäktiga,
djuptänkta "Efterskrift", där grundtesen
uttryckligen framställes: uppgiften är ej
att dryfta, bevisa eller försvara kristendomen,
uppgiften är den enkla och oafvisliga i hur blir
jag en kristen? I slutet af boken vidkännes
K. alla pseudonymerna och betraktar därmed sitt
författarskap som afslutadt; den gamla planen
om ett prästgäll på landet hade åter trängt fram
i hans sinne.
Men då åstadkom en andra af görande händelse
i hans yttre lif författarskapets senare
skede, en våldsam sammanstötning med det
satiriska verkobladet "Corsaren", som utgaf s
af författaren Goldschmidt (se d. o.). Denna
tidning utöfvade en i hög grad berättigad kritik
af samtidens fördomar och enväldets trångsynthet,
men var på grund af sina angrepp både fruktad
och föraktad i hufvudstaden. K:s pseudonymer
hade dittills varit fredlysta i tidningen,
men nu angrep K. plötsligt bladet på ett, som
han trodde, dräpande sätt: han kräfde att också
bli utskälld i bladets spalter, det var hans
rättighet att icke bli undantagen från landets
öfriga betydande män, hvilkas namn smutskastades
där. "Corsaren" mottog utmaningen och
genomhäcklade K:s väsen och privatlif
hänsynslöst, men till stor glädje för den
skandalhungriga allmänheten. Fast K. sökte
bibehålla sin yttre oåtkomlighet, visa hans
dagboksanteckningar, att angreppet pinade honom
i åratal. Världen var icke blott lättsinnig,
den var ond; sanningen kunde blott leda till
martyrskap; mängdens åsikter äro värdelösa
tillfällighets- eller vaneprodukter, och så är
äfven deras förhållande till det religiösa, till
kristendomen. Under denna tid sökte han lindring
för sin sjukligt upphetsade sinnesstämning i ett
religiöst författarskap och frambragte, medan
kvalen söndersleto honom, "det mest upphöjda,
hvartill han någonsin nådde" (K. Kroman). Det
är skrifterna Opbyggelige tåler, Kærlighedens
gerninger, Sygdommen til döden, Indövelse
i kristendom (från 1847-51). Från samma tid
härrör Synspunktet for min forfattervirksomhed
(utg. efter K:s död), där han skärskådar sitt
dubbelförfattarskap från en samlande religiös
hufvudsynpunkt: det estetiska är handpenningarna,
klingande mynt, hvarmed han tilltvungit sig
uppmärksamhet för sina egentliga tankar och sin
förkunnelse: kristendomen är den stora paradoxen,
är det 50,000 famnars vatten, som du måste kasta
dig ned i, kristendomen är det enda, men också
det förfärligaste genom sitt kraf på allt och
obetingad underkastelse. Mot detta obetingade
stå så vanekristendomens slappa medelmåttighet
och förgyllda elände.
I några år teg K. därpå, men i hans inre
glödde en eld, som snart skulle blossa upp med
flammande, fanatisk våldsamhet. Anledningen var
ett minnestal af Martensen öfver den nyss aflidne
biskop Mynster, där denne bl. a. kallades
ett led i den heliga kedja af sanningsvittnen,
som sträcker sig genom tiderna från apostlarnas
dagar. I flammande tidningsartiklar och i de
9 numren af flygbladet "Öjeblikket" riktade
K. under sitt lifs sista år ständigt våldsammare
angrepp på "den officiella kristendomen", än
fullt berättigade, än skjutande långt öfver
målet i sin lidelsefulla ensidighet. För den
sista resten af sitt fädernearf köpte han sig
vård på ett sjukhus, där han inom kort afled,
ej 43 år gammal.
Man har med rätta kallat K:s lif "oändligt
tragiskt". Samtiden uppfattade blott föga af det
djupaste och bästa hos honom - hans uppslitande
strid för personlig själffördjupning och
religiös innerlighet - och förstod icke heller
riktigt värdet af hans estetiska alstring. Om
den sistnämnda äro nu alla ense: han är en
af de originellaste och mest glänsande danske
prosaförfattarna. Hans fantasistyrka och lyriska
förmåga göra mycket af hans verk till dikter på
prosa. Hans anseende som religiös tänkare är
i ständigt stigande både i Norden och utanför
denna. Räckvidden af hans betydelse är säkerligen
ännu ej öfverskådlig. Folklig eller lättläst är
han gifvetvis icke. Lättast tillgängliga äro hans
estetiska skrifter ("Enten - eller", delar af
"Stadier"). En viktig källa för begripandet af
hans lif och gärning äro hans Efterladte papirer
(8 bd). K:s namnteckning meddelas å pl. IV till
art. Autograf.
En utmärkt kritisk upplaga af K:s Samlede
skrifter, utg. af A. B. Drachmann, J. L. Heiberg
och H. O. Lange, utkom i 14 bd 1901-06. En mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
