Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kellgren - Kellgren 2. Jonas Henrik K. - Kellgren, Abraham Herman August - Kellia - Kellinghusen - Kellna - Kellner, kypare - Kellner, David - Kellner, Lorenz - Kellner, Oskar Johann - Kellog, Clara Louise - Kellog, John Harvey - Kells
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mindre bemedlade ge fördelarna att behandlas
enligt K:s metod samt att utbilda lärare och
sjuksköterskor. - Äfven K:s broder Arvid Ludvig
K. (f. 25 april 1856 i Alingsås, med. doktor i
Edinburgh 1889) anses som mycket framstående på
den manuella behandlingens område.
1. E. F–t.* 2. (R. T–dt.)
Kellgren, Abraham Herman August, finsk
universitetslärare, f. 21 jan. 1822 i Kuopio,
d. 25 sept. 1856 i Helsingfors, blef student
1838, filos. kandidat och filos. magister 1844
samt filos. doktor 1850. K. tog verksam del i
den litterära rörelse, som under 1840-talet
utgick från yngre kretsar vid Helsingfors’
universitet, men egnade sig sedermera åt studium
af de orientaliska språken. Han utnämndes 1849
till docent i sanskrit och 1854 till professor i
den österländska litteraturen vid Helsingfors’
universitet. På detta område utgaf han, utom
smärre uppsatser, Om affix-pronomen i arabiskan,
persiskan och turkiskan samt Ibn-Máliks Allámíja
(1854) och Grammatik der osmanischen sprache
von Fuad-Efendi und Gávdát-Efendi (1855).
M. G. S.
Kellia [kelli′a], grek., eremitplats. Se
Grekisk-katolska kyrkan, sp. 229.
Kellinghusen [ke′ll-], stad i preussiska
reg.-omr. Schleswig, vid Stör. 4,951
inv. (1905). Tillverkning af trätofflor,
margarin, cigarrer och maskiner. Sjöfart.
J. F. N.
Kellna, socken. Se Källna.
Kellner [ke′ll-], ty., uppassare, kypare,
servitör.
Kellner [ke′ll-], David, tysk-svensk tonsättare,
d. 1748, var från 1711 klockspelare i Tyska
kyrkan i Stockholm och sedermera äfven organist
i Jakobs kyrka. Han utgaf 1732 en lärobok,
Treulicher unterricht im generalbass, som
upplefde 8 uppl. och öfversattes på svenska
1739. Däri är musikteorien f. f. g. helt byggd
på dur- och molltonarterna. K. komponerade
bl. a. kantaten Der frohlockende Parnassus
(1720), fantasier, rondon m. m. för luta. Han
utarbetade en svensk koralbok för organister.
A. L.*
Kellner [ke’11-], Lorenz, tysk skolman,
f. 1811, d. 1892 i Trier som regerings-
och skolråd, inlade stora förtjänster
om undervisningen i tyska språket genom
sina läroböcker, hvilka i motsats mot den
Beckerska riktningens verk tillämpade en
analytisk grammatisk metod. Bland hans öfriga
arbeten kunna nämnas Aphorismen zur pädagogik
(1850, många uppl.), Volksschulkunde (1855,
6:e uppl. 1886) och Kurze geschichte der
erziehung und des unterrichts (1877, ll:e
uppl. 1899). Pedagogiska föreningar med hans
namn finnas i Trier och Wien. Se biogr. af Beck
(1893) och af Leineweber och Görgen (1897).
Kellner [ke’ll-], Oskar Johann, tysk
agrikulturkemist, f. 1851 vid Falkenberg
i Schlesien, var assistent vid det
djurfysiologiska laboratoriet i Proskau och vid
landtbruksiorsöksstationen i Hohen-heim, där han
arbetade under E. \Volff, och kallades 1881 till
professor i agrikulturkemi vid universitetet i
Tokyo, där han tillika tjänstgjorde som teknisk
rådgifvare vid ministeriet för jordbruk och
handel. Under sin 12-åriga verksamhet i Japan
egnade han sig företrädesvis åt gödslingsförsök
med ris och lyckades därigenom väcka lifligt
intresse för jordbruksförsök, hvilket
visat sig genom upprättandet af ett antal
försöksanstalter i landets olika delar samt en
inhemsk tillverkning af konstgödsel. Sedan
1893 har han som föreståndare för
försöksanstalten vid Möckern utöfvat en mycket
betydande vetenskaplig verksamhet. Först
gjorde han sig bekant genom den till sina
praktiska följder viktiga utredningen rörande
benmjöls gödselvärde, hvilket sedan en tid var
mycket omtvistadt. Men framför allt ha hans
undersökningar rört sig om husdjurens näring
och utfodring. Han fortsatte här sin företrädare
G. Kuhns mycket lefvande uppslag och har genom
en mängd undersökningar rörande ämnes- och
energiomsättningen i kroppen, förhållandet mellan
näringsupptagandet och produktion af kroppsmassa
och fett blifvit den främste reformatorn af läran
om husdjurens rationella utfodring. Jämte Kuhn
samt L. Grandeau (se d. o.) är det främst han,
som undanröjt den förut rådande uppfattningen
om ägghvite-ämnenas öfvervägande värde framför
fett och kolhydrat för produktion af kraft och
fett; han har därjämte verksamt bidragit till
att påvisa de icke ägghviteartade kväfvehaltiga
organiska ämnenas (amidernas) mindre värde för
djurens näring. Framför allt har han vunnit
ett allmänt kändt namn genom uppställande
af rationellt grundade fodernormer och tal,
uttryckta i s. k. stärkelseenheter, för de
olika fodermedlens fodervärde, hvilka tal i
synnerhet i Tyskland vunnit allmän användning
vid foderberäkningar. Af hans arbeten må
f. ö. nämnas: undersökningar rörande bitterämnets
aflägsnande ur lupiner samt om odling och
gödsling af sumpris. Hans Lehrbuch uber die
ernährung der landwirtschaftlichen nutztiere
(1905, 5:e uppl. 1909) och Grundzüge der
fütterungslehre (1907, 3:e uppl. 1909, öfv. till
svenskan 1908) äro de allmännast använda
läroböckerna rörande husdjurens utfodring. Sedan
1905 är han utgifvare af den redan förut
ledande agrikulturkemiska tidskriften ”Die
landwirtschaftlichen versuchsstationen”. Sedan
1903 är K. ordf. i Verband landwirtschaftlicher
versuchsstationen im Deutschen reiche. Han
blef 1903 led. af svenska Landt-bruksakad.
H. J. Dft.
Kellogg [ke′ləg], Clara Louise, amerikansk
sångerska, f. 1842 i Sumterville (Syd-Carolina),
debuterade i New York som Gilda, 1861, och i London
som Margareta i ”Faust”, 1867. Hon organiserade
1874 i New York en engelsk operatrupp. 1887 gifte
hon sig med impresarion Karl Strakosch och
lämnade scenen. Hon berömdes för sitt utförande af
lyriska och subrettpartier.
A. L.*
Kellogg [ke′ləg], John Harvey, amerikansk
läkare, f. 1852 i Tyrone, staten Michigan, är
praktiserande läkare i Battle Creek, Michigan, samt har
1883 och 1889 gjort studier i Europa. Han är en
föregångsman på kallvattenbehandlingens område
och har skrifvit bl. a. Rational hydrotherapy.
Kells [ke′lṡ], en ålderdomlig stad i irländska
grefsk. Meath, vid Blackwater. 2,428 inv. (1901).
Det var ärkebiskopssäte från 807, tills detta i 13:e
årh. förenades med Meath.
J. F. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
