Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kauhajoki - Kauhava - Kaukas - Kaukasien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kurikka med v. Otters detachemang och framryckte
2 aug. till K., där han 10 s. m. besegrade
sin ungefär jämstarka motståndare.
O. I.* C. O. N.
Kauhava, konsistoriellt pastorat af 1:a kl.,
Lappo kontrakt, Åbo ärkestift, Finland, Vasa
län, Lappo härad, Nykarleby domsaga. Areal
506 kvkm. Befolkningen, finsktalande, 8,692
pers. (1908). A. G. F.
Kaukas, fabriker i Lappvesi socken nära
Villmanstrand, Finland, eges af ett aktiebolag
med 4,200,000 marks kapital. Trådrullfabrik
anlades 1891 och cellulosafabrik 1895, hvartill
1897 kom en trådrullfabrik i Nastola, Tavastehus
län. Tillverkningens storlek var 1909 2,015,952
gross trådrullar och 11,573,167 kg. blekt och
oblekt sulfitcellulosa. Antalet af bolagets
arbetare var 751. T. C.
Kaukasien (ry. Kavkas), ryskt
generalguvernement, omfattande Kaukasusområdet
och guvernementen på båda sidorna om bergen. Det
gränsar i ö. till Kaspiska hafvet, i v. till
Svarta hafvet och Azovska sjön; i n. skilja
floderna Jeja, Kugu-Jeja, Jegorlyk, Manytj
och Kumo det från Donska området och Astrahan,
i s. går gränsen mot Persien och Turkiet från
Astara i nordvästlig hufvudriktning till Aras,
följer denna flod till närheten af Ararat och
löper därpå först i västlig, sedan i nordvästlig
hufvudriktning, tills den 25 km. s. om Batum
träffar Svarta hafvet. Konventionellt delas
K. i Ciskaukasien, området n. om Kaukasus’
kam, omfattande guv. Kuban, Stavropol, Terek
och Dagestan med 251,521 kvkm., 4,297,272
inv. (1897), samt Transkaukasien, området s. om
kammen, hvilket innefattar guv. Baku, Tiflis,
Kutais, områdena Tjernomorskaja och Suchum-Kale
samt guv. Jelizavetpol, Erivan och Kars (hvilka
tre bilda ryska Armenien) med 217,000 kvkm. och
4,992,092 inv. (1897). Hela arealen är alltså
omkr. 470,000 kvkm., och invånarnas antal var
enligt officiell beräkning 1908 omkr. 10,9
mill. (23 pers. per kvkm.). Den nordligaste
delen af K. är i Manytjsänkan, fylld af träsk
och sumptrakter; s. därom följer ett lågland,
som omfattar större delen af guv. Stavropol
och Kuban. Mellan floderna Kubans och Tereks
mellersta delar består detta af bördig svart
jord, sydligare af Stavropols saltstäpper. Som
en hög mur delar Kaukasuskedjan landet i två
hälfter. Af passen öfver berget äro de viktigaste
(fr. ö.) Dibrarpasset (2,218 m.), Krestovoja
(2,379 m.), Kasbek- l. Darjal-(Dariel-)passet
(2,431 m.), öfver hvilket den grusinska härvägen
går (se Grusien), Nacharpasset (2,962 m.) vid
Kubans källor och Maruchpasset (3,505 m.). –
S. om bergen ligga Kuras och Rions dalar,
som i s. begränsas af det armeniska höglandet
och skiljas från hvarandra genom Meskiska
bergen. Det armeniska höglandets högsta topp,
Ararat (se d. o.), ligger på K:s gräns; flera
andra toppar nå höjder af 3,000–4,000 m. (Alagös
t. o. m. 4,095 m.). Djupa dalar genomkorsa
detsamma, och i dem flyter en mängd floder,
de flesta till Aras, Kura och Tjoroch. Alpsjön
Goktja (se d. o.) ligger där inramad af mer än
3,000 m. höga berg. K:s berg innehålla flera
värdefulla malmer, ehuru brist på kapital och
vägar mycket hämmar grufdriften. Kopparkis
(vid Kedabek, Achtala o. a. i Jelizavetpol),
järnmalm (flerstädes, men knappt tillvaratagen),
kvicksilfver, svafvel, bergsalt och manganmalm
äro de viktigaste. I främsta rummet kommer
manganmalm, af ovanlig renhet
och därför högt skattad för Europas och Amerikas
stålindustri, i Rions och Tjorochs dalar,
hvarifrån den öfver Poti och Batum i stigande
kvantitet föres till utlandet. I dessa trakter
finnes ock stenkol, som påträffats äfven i
distriktet Suchum-Kale vid Svarta hafvet. Af vida
större betydelse än alla dessa bergverksprodukter
äro dock naftafyndigheterna på halfön Absjeron
och n. därom ända till Petrovsk, hvilka 1898–1901
gåfvo mer än Förenta staternas och 1907 lämnade
8 1/4 mill. ton nafta. Bergen äro också rika
på varma och kalla mineralkällor (särskildt
svafvelkällor), af hvilka många användas till
bad, andra lämna vatten till export. Berömda
badorter äro källorna kring Pjatigorsk (från
en af dem, Kisladovsk, kommer det berömda
narsanvattnet), vid Borsjom (vid järnvägen
mellan Batum och Tiflis), vid Abas-Tuman
i samma trakt, vid Tiflis o. a. – Klimatet
är n. om Kaukasus fastlandsklimat med ganska
stränga vintrar, enär landet ligger öppet för de
kalla nordanvindarna, medan Kaukasus afspärrar
det för varma sunnanvindar. I Vladikavkas
är årstemperaturen 8°, den kallaste månaden
(jan.) har – 4,8°, juli 20,2°. Transkaukasien
har i v. kustklimat med mycket riklig nederbörd;
trakten kring Batum är det regnrikaste området
i ryska riket, 2,370 mm. Ö. om Meskiska bergen
aftager nederbörden starkt, och i nedre Aras’
och Kuras områden möta vidsträckta stäpper, såsom
Sjirinkum, Peigambar- och Muganstäpperna. Gudaut
vid Svarta hafvet har en nederbörd af 1,390 mm.,
Tiflis af 490 mm., Jelizavetpol 254 mm. och
Baku 241 mm. I Tiflis är årstemperaturen
12,7, växlande mellan 0° i jan. och 24,5°
i juli. – Vegetationen är rikast vid Svarta
hafvets kust, där stora skogar förekomma. I de
lägre trakterna, närmast stäpperna, förhärska
löfträd af mellaneuropeisk typ; där odlas
också vinstocken till omkr. 1,000 m. höjd;
högre upp träda barrträden i förgrunden,
och af de odlade växterna äro korn och
råg viktigast (till 1,800 m.), högst upp gå
björken och en del buskväxter. Därpå följa
alpväxter intill snögränsen. I Transkaukasien
odlas majs och ris samt bomull (Erivan och
Jelizavetpol), vid Svarta hafvets östkust
ha lyckade försök gjorts med odling af
tebusken, ramie (Boehmeria), kamferträdet
och andra östasiatiska monsunländers
alster. Äfven K:s fauna är närmast släkt med
Mellan-Europas. Vildsvin, vargar och björnar
finnas i mängd, likaså lodjur, räfvar, mårdar och
schakaler. Längst i s. intränga kungstigern
och pantern från Persien. Kaukasusbergen
ha en egen stenbock (Capra caucasica), där
finnes ock bezoarbocken (Capra ægagrus). I
de mest otillgängliga bergsskogarna lefver
ännu bisonoxen. På stäpperna finnas flera
gnagararter, bl. a. springharen. Fågelfaunan är
omväxlande; synnerligen rikt är bergsområdet
på roffåglar. Muganstäppen är bekant för sina
många ormar. En landsplåga utgöra gräshopporna
och stickflugorna. Af husdjur kan silkesmasken
anses för det viktigaste, i det att K. hör
till världens förnämsta silkesländer. Från
Transkaukasien exporteras årligen omkr. 400,000
kg. råsilke.
Befolkning. Redan i forntiden en tillflyktsort
för isärsprängda och tillbakaträngda folkrester,
innesluter Kaukasus’ bergland fortfarande en
mängd oroliga och krigiska bergstammar och
deras europeiska och asiatiska grannfolk. Några
af dessa folk äro i senare tid inflyttade
utlänningar, andra, de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
