Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kaninugglan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
renässansens konstnärer sysselsatte sig många flitigt med
studiet af detta ämne, så bl. a. Lionardo da Vinci
uti Italien, Albrecht Dürer i Tyskland
och, något senare, Jean Cousin i Frankrike. För
dessa mästare voro proportionsstudierna ett led i
deras sträfvanden efter fullständigt teoretiskt
och tekniskt behärskande af de konstnärliga
problemen. På deras och liknande undersökningar
hvila de många senare framställningarna af läran
om människokroppens normala måttförhållanden,
hvilka länge och i vidsträckt mån begagnats,
t. ex. vid teckningsundervisningen. — En viss
yttre säkerhet vid tecknandet af människofigurer
kan visserligen vinnas genom anlitande af de
medel, som dylika abstrakta regler erbjuda,
men på samma gång framträda vanligen en störande
enformighet och brist på individualitet. För ett
rent handtverksmässigt återgifvande, t. ex. då
fråga är om ett tillfälligt dekorationsarbete
o. d., kunna de möjligen ha någon betydelse,
men ur friare konstnärlig synpunkt torde man ej
böra tillmäta dem alltför stor vikt.
4. Mus. a) Ett polyfont tonstycke, hvari
temat upptages af en stämma och, medan det
där ännu pågår, noga härmas af en annan eller
undan för undan af flera andra (med vanligen
blott en half eller hel takts afstånd från
föregångaren), så att slutligen alla stämmor
samtidigt äro sysselsatta därmed, ehuru hvar
och en med en olika del däraf. Härmningen kan
ske i enklang eller i oktav, kvint, ters etc.,
alltefter som densamma börjar på samma ton som
första stämman eller på någon högre eller lägre
intervall. Vidare kan den vara trogen eller
fri, rak eller omvänd, förstorad, förminskad,
kräftgående m. m. (se Imitation); den kan sakna
afslutning (oändlig kanon), den kan äfven icke
alls vara antydd (gåtkanon, där endast första
stämman utskrifves och den föredragande får
gissa, hvar härmningen skall börja, hur den
skall utföras o. s. v.). Redan på 1200-talet
skrefs (i England) kanon, då under namnet
rota l. rondellus, och de store nederländske
kontrapunktisterna på 1400- och 1500-talen
roade sig då och då med att komponera något
kanon som ett kraftprof. Kanon var urspr. endast
namnet på vissa tecken i och för utförandet
af själfva stycket, hvilket då kallades fuga
eller conseguenza. Numera menas med fuga (se
d. o.) en helt annan form, mera komplicerad,
men äfven vida friare än kanon, ehuru den
ofta upptager den senare som en öfvergående
beståndsdel. Kanonformen har ofta äfven i nyaste
tider varit med förkärlek och framgång odlad;
vi erinra blott om den berömda kanon i Beethovens
”Fidelio”, stråkkanon i Schuberts C-dur-symfoni,
scherzot i Schumanns F-dur-trio, Kiels ”Kanons im
kammerstil”, Weitzmanns ”Musikalische räthsel”,
Jadassohns serenader och duetter samt Ludvig
Normans svit för två violiner. Jfr arbeten om
kanon af bl. a. Jadassohn (1884, 2:a uppl. 1898)
och Riemann (”Grosse kompositionslehre”,
bd II, 1903). — b) Hos de gamle grekerna var
kanon namn på monokorden, emedan medelst
densamma de matematiska intervallförhållandena
bestämdes. Därför kallades äfven pythagoréerna,
som fotade sin musikaliska teori på kanon, för
kanoniker, i motsats till harmonikerna
(Aristoxenos och hans skola), hvilka icke höllo
så mycket på matematik i musiken.
5. Boktr., ett slags stora stilar, med hvilka man fordom
tryckte mässkanon. Sådana stilar nyttjas nu
mest för boktitlar, affischer o. d.
Fin kanon innehåller 16, grof kanon
20 kvartpetit.
1. E. J. Ö.* 2. L. A.* 3. Upk. (A. L. R.) 4. A. L.*
Kanon (it. cannone, fr. canon, af lat. canna, rör),
artill., ett tungt eldvapen afsedt för skjutning
med flack kulbana (flackbanpjäs) till skillnad
från haubits l. mörsare, som helt eller delvis
använder krökt kulbana (kastpjäs). I Frankrike
användes dock benämningen ”kort kanon” för att
beteckna en haubits. Med kanon menades urspr.
endast själfva eldröret, men ordet användes
nu oftast för att beteckna eldrör och underlag
tillsammantagna äfvensom, särskildt i reglementen
och instruktioner, hela kanonfordonet med anspann
och servis. — I taktiskt afseende skiljes,
beroende på artillerislaget (jfr Artilleri),
mellan fältkanoner (fig. 5—9),
bergskanoner (fig. 11—13), positions-,
belägrings- och fästningskanoner (fig. 14)
samt kust- och fartygskanoner (fig. 10).
De två sistnämnda slagen ha förnämligast till
uppgift att genombryta pansar, d. v. s. äro
s. k. pansarbrytande kanoner. De utgöra på
grund häraf en från landartilleriets samtliga
kanoner ganska afskild kanontyp, kännetecknad
af mycket långt eldrör, stor utgångshastighet och
relativt högt tryck. Särskildt karakteristiskt
är eldrörets längd, som vid landartilleriet
uppgår till endast 30 à 35 kaliber, men
vid kust- och fartygsartilleriet till omkr.
50. Det underlag, hvarpå eldröret hvilar,
kallas lavettage eller, om det är försedt
med hjul för transport, lavett (se d. o.).
Till kanonen hör, för att den skall befinna sig
i stridbart skick, riktmedel (se d. o.),
ammunition, bestående af projektiler,
laddningar och antändningsmedel, hvilka numera
ofta genom en patronhylsa äro förenade till en
enhetspatron (se d. o.), samt betjäningsmanskap,
s. k. servis. Vid rörliga kanoner tillkomma
dessutom föreställare (se Fordon, sp. 840
o. fig. 4), hvarpå lavetten vid förflyttning
uppbröstas, samt anspann. Vid vissa gröfre
kanoner och kastpjäser fordras dessutom
bäddning (se d. o.), enär lavetten utan sådan
till följd af den våldsamma rekylen gräfver ned
sig i marken eller välter; vid dylika pjäser
erfordras äfven för rekylbegränsningen särskilda
rekylkilar (jfr fig. 14) eller ock en vid
bäddningen fäst hydraulisk bromsanordning
(se Hydraulisk broms).
Konstruktion. Kanoner tillverkas numera vanligen
af stål. Eldrörets (fig. 1) urborrning kallas
lopp (abcd); dess väggar kallas gods, dess
medellinje kärnlinje (kl) och diametern (cd)
till dess tvärsnitt kaliber. Kanonerna benämnas
vanligen efter kalibern i hela cm. samt
 |
| Fig. 1. Eldröret. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
