Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 13. Johan - Kikare / 713-714 (1910) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kameldjuren ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bekanta stamfadern är en i Nord-Amerikas
eocenformation anträffad släkt (Protylopus),
ej större än en hare, med en ursprungligt byggd,
sluten tandrad och ett kranium, hvilket, ehuru
ursprungligare, redan
påminner om lamans. I miocenformationen
uppträda redan typiska kameldjur, ur
hvilka lamasläktet framgick. Äfven Gamla
världens kameldjur äro högst sannolikt af
nordamerikanskt ursprung; en kamel, som till
släktet ej skiljer sig från Camelus, dog ut
i Nord-Amerika först under kvartärperioden.
L—e.

Fig. 3. Alpackan.

Fig. 1. Kameleont.

Fig 2. Kranium af kameleont.

Fig. 3. Tunga af kameleont.

Kameleonterna, Chamæleontes, zool.,
bilda en underordning af ödlornas ordning och
kräldjurens klass. De ha fullständiga okbågar,
masklik, klibbig, långt utsträckbar tunga med
klubblik spets, klätterfötter och gripsvans. Kroppen är hög,
hoptryckt från sidorna, med bågformigt böjd,
tunn rygg. Hufvudet är pyramidformigt, kantigt,
ofta egendomligt utdraget i nosdelen, och halsen
knappt märkbar. Benen äro mycket smala, trinda,
alla af nästan lika längd, försedda med fem tår,
hvilka äro genom den allmänna kroppsbetäckningen
förenade (tre i en afdelning framåt och två i
en annan bakåt) till näst yttersta leden. Tårna
äro undertill klädda med en kornig hud och bilda
ett slags griptänger, hvarmed djuret kan säkert
omfatta trädens grenar; till kroppens hållande
i säker jämvikt bidrager väl äfven, att det på
framfötterna är de tre inre och de två yttre, på
bakfötterna de tre yttre och de två inre tårna,
som äro sammanvuxna. Stjärten är trind och
stark, afsmalnar mot spetsen och kan hoprullas
snäckformigt. Huden saknar fjäll, men är i
stället försedd med små, korniga upphöjningar,
mellan hvilka stundom finnas små plåtar och
släta fält; härpå beror, att den kan uttänjas
i betydlig grad. Ögonen ha en högst egendomlig
byggnad. De omslutas kapselformigt af starka
ögonlock, som lämna blott en liten, rund öppning
för pupillen öfrig. Båda ögonen äro fullkomligt
oberoende af hvarandra i sina rörelser och kunna
samtidigt riktas åt olika håll. Denna egenskap
gör det möjligt för kameleonten att öfverskåda
hela sin omgifning, utan att röra sin kropp,
och så med stor lätthet upptäcka sitt byte. —
Till sin inre byggnad äro
kameleonterna ganska
egendomliga. Ögonhålorna äro
ovanligt stora och
inneslutna af starka ben (se
fig. 2), pannbenet enkelt,
tinningbenen smala,
vingbenen ovanligt
utvecklade och lodrätt
nedstigande. Hjässbenet är
enkelt och baktill utdraget
i en benstaf, med hvars
spets de likaledes starkt
förlängda och smala fjällbenen förena sig; det är
denna bildning, som ger åt kameleonternas hufvud
den egendomliga kaskliknande formen. Tänderna äro
akrodonta. De bakre refbenen äro nedtill förenade
genom ett broskband. Tungan (fig. 3} är högst
egendomligt bildad; i hvilande tillstånd ligger
den sammandragen i svalget, men kan, då den skall
användas, utsträckas 15 till 20 cm. Tungbenet
sammanhänger icke med skallen och har fyra,
2 cm. långa horn och en kropp, som förlänger sig
3 cm. framåt i form af ett utskott, hvilket
tjänar till att stödja tungan i dess hvilande
tillstånd. Då den skjutes fram, är den tjock
som en svanpenna, elastisk, rödaktig på midten
samt visar ett hvitt band ungefär 2 cm. från
spetsen och mot denna några starkt fyllda
blodkärl. Tungans rörliga stycke utgöres
af två delar, en för att skjuta fram den och en
annan, som bildar det egentliga griporganet.
Det förra stycket, som ligger framom
tungbenet, intager i hvila mycket litet rum,
men kan genom det vidlyftiga kapillärnätets
hastiga fyllande med blod från de båda stora
tungpulsådrorna ögonblickligen utsträckas och
åter indragas. Själfva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>