Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Juvelsaken ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tysk trädgårdsodlare, f. i Svenska Pommern 1815,
d. 1893, anlade i förening med Langethal den
botaniska trädgården och experimentalfältet vid
Eldena och var 1866—91 direktör för de kungliga
hofträdgårdarna i Preussen. J. grundlade 1845
Gartenbauverein für Neuvorpommern und Rügen och
utgaf 1854—59, tills. med Rhode och Trommer,
”Eldenaer archiv”, hvarjämte han författade
flera arbeten om trädgårdsodling, bland hvilka
det förnämsta är Die rassenverbesserung der
kulturpflanzen (1869).
Jülg, Bernhard, tysk filolog, f. 1825,
d. 1886, professor 1853 i Krakau och 1863 i
Innsbruck, gjorde sig ett namn i synnerhet
på den jämförande språk- och sagoforskningens
område. Särskildt må nämnas hans omarbetning
af J. S. Vaters ”Literatur der grammatiken,
lexika und wörterbücher aller sprachen
der erde” (1847) samt arbetena Die märchen
des Siddhi-kür (kalmuckisk text med tysk
öfv. och en kalmuckisk-tysk ordbok, 1866),
Mongolische märchensammlung (på mongoliska
och tyska, 1868), Über wesen und aufgabe der
sprachwissenschaft (s. å.), Die griechische
heldensage im wiederschein bei den mongolen
(1869), On the present state of Mongolian
researches (1882).
(K. F. J.)
Jülich. 1. Fordom själfständigt hertigdöme
inom det gamla Tyska riket, beläget på
västra Rhenstranden, i nuv. preussiska
Rhenprovinsen. Det hade en areal af 4,130 kvkm. I
äldre tider buro landets herrar titeln grefve,
men 1356 upphöjdes grefve Vilhelm V (d. 1361)
till hertig (som hertig V. I). En af dennes
söner, Vilhelm II, efterträdde honom i J.,
hvarmed för kort tid hertigdömet Geldern
förenades (1383—1423). En annan, Gerhard,
förvärfvade genom gifte 1348 grefskapet Berg
(sedan 1380 hertigdöme) och 1346 grefskapet
Ravensberg, och dennes sonson, Adolf I, förenade
efter andra grenens utgång i J. (1423) detta
land med sina besittningar. Då hertigliga huset
J.-Berg 1511 utslocknade på manssidan, öfvergingo
länderna till den siste hertigen Vilhelm IV:s
måg, Johan III (1511—39), hvilken efter sin
fader 1521 därjämte ärfde hertigdömet Kleve. Då
det jülich-kleve-bergska huset utdog med hertig
Johan Vilhelm (25 mars 1609), gjorde flera tyska
furstar, bl. a. albertinska linjen i Sachsen,
kurfursten af Brandenburg och pfalzgrefven af
Neuburg, anspråk på arfvet, som utgjordes af
hertigdömena J., Kleve och Berg samt grefskapen
Mark och Ravensberg. Kejsar Rudolf II:s plan att
i samförstånd med Sachsen taga länderna under
kejserlig förvaltning höll på att framkalla
ett allmänt europeiskt krig, hvars utbrott
förekoms endast genom Henrik IV:s af Frankrike
död (1610). Striden, jühlich-kleveska
arfföljdskriget (1613—14), begränsades emellertid
till en fejd mellan kurfursten af Brandenburg och
pfalzgrefven af Neuburg. 12 nov. 1614 ingingo de
kämpande förlikning i Xanten (stadfäst 1666),
hvarigenom Brandenburg erhöll Kleve, Mark och
Ravensberg, Neuburg åter J. och Berg. Efter
neuburgska husets utslocknande, 1742, öfvergick
J.-Berg till Pfalz-Sulzbach. Genom freden i
Lunéville 1801 införlifvades J. med Frankrike
(depart. Roer). Wienkongressen öfverlämnade
1814 landet till Preussen, med undantag af ett
litet område, som tillföll Nederländerna. —
”Hertig till J.” ingick under pfalziska ättens
regering i Sverige (1654—1720)
i svenska konungatiteln. Vapnet var ett svart
lejon i guldfält. — Jfr Ritter, ”Sachsen und
der jülicher erbfolgestreit” (1873) och ”Der
jülicher erbfolgekrieg 1610 und 1611” (1877),
samt "Landtagsakten von Jülich—Berg 1400—1610",
utg. af v. Below (bd I—II, 1895—1907).
2. Kretsstad i preussiska reg.-omr. Aachen
(Rhenprovinsen), hufvudstad i det
forna hertigdömet J., vid Roer. 6,009
inv. (1905), mest katoliker. Gymnasium,
underofficersskola, museum. Socker-,
läder- och sidenindustri. J. (Juliacum i
Antoninus’ ”Itinerarium”) omtalas ofta
från 9:e. årh., vanligen som utsatt för
belägringar. 1794—1815 tillhörde det
Frankrike. Till 1860, då fästningsverken
slopades, var det en fästning af andra rangen.
1. V. K—r.* 2. (J. F. N.)
Jylland (sv. Jutland), eg. Jydland, i vidsträckt
bemärkelse den danska halfön (i motsats till
öarna), från Skagen till Eider, innefattande
såväl det nuv. J. (Nörre-) som Schleswig
(Sönderjylland); i inskränkt bemärkelse nämnda
halfös norra del (NörrejyIland), som ännu
tillhör konungariket Danmark. Fattadt i den
senare betydelsen, är J. beläget mellan 55° 15′
och 57° 44′ n. br. samt mellan 8° 5′ och 10°
56′ ö. lgd fr. Gr. Areal 25,620 kvkm. 1,125,000
inv. (1906). J. delas i 4 stift och 10 amt.
E. Ebg.
Jylländska hästen (Jutska hästen), en förädlad
och framstående kallblodig hästras i Jylland och
öfriga delar af Danmark. Storleken är omkr. 1,70
m. och medelvikten omkr. 750 kg. Den bruna färgen
är mycket vanlig, och likaledes ses ofta fuxar.
H. F.
Jylländsk boskap (Jutsk boskap), ett
i Jylland förädladt nötkreatursslag, till
färgen svartbrokigt och besläktadt med den
svartbrokiga låglandsboskapen i Holland och
norra Tyskland. Fullvuxna kor mäta i mankhöjd
omkr. 130 cm. och väga omkr. 550 kg. Bättre
besättningar lämna årligen per ko 4,000
kg. mjölk och däröfver med 3,5 proc. fett.
H. F.
Jünger, Johann Friedrich, tysk
lustspelsförfattare, f. 1759, d. 1794, var
kejserlig ”hoftheaterdichter” i Wien 1789—94
samt en flitig författare och öfversättare
för teatern. Hans komedier, till största
delen efterbildningar från Molière, Marivaux
och Destouches m. fl., äro rika på komiska
situationer. De äro utgifna i tre samlingar:
Lustspiele (5 bd, 1785—90), Komisches theater
(3 bd, 1792—94) och Theatralischer nachlass (2
bd, 1803—04). På svenska teatrar ha uppförts
Die entführung (”Den enleverade fästmön eller
Den tjenstaktige rivalen”, 1796), Das ehepaar
aus der provinz (”Det unga gifta paret från
landsorten”, 1796) och Freundschaft und argwohn
(”Vänskap och misstroende”, 1806) m. fl. Mindre
betydande var J. som skald (Gedichte, 1821)
och författare af satiriska romaner.
Jüngken, Johann Christian, tysk kirurg,
ögonläkare, f. 1793, d. 1875, blef 1834
professor i kirurgi och oftalmiatrik vid
universitetet i Berlin samt 1841 tillika vid
den militära medicinsk-kirurgiska akademien
därstädes. J. ledde 1828—68 Charitésjukhusets af
honom 1828 organiserade klinik för ögonsjukdomar
och 1840—68 därjämte dess kirurgiska klinik samt
var på sin tid den mest ansedde ögonläkaren i
norra Tyskland, till dess han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
