Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hästafvel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Att emellertid ej blott antalet hästar i
allmänhet ökats, utan äfven beskaffenheten i
hög grad förbättrats, framgår af det numera
årligen ökade antalet premieringsvärda hästar,
som uppvisas inför hästpremieringsnämnderna
såväl som af det förbättrade hästmaterielet inom
armén äfvensom af jämförelsen mellan rikets in-
och utförsel af hästar under olika tidsperioder.
Medelt. af åren 1866/70: inf. 665, utf. 1,336 hästar
» » » 1871/75: » 1,582, » 2,218 »
» » » 1876/80: » 2,179, » 1,516 »
» » » 1881/85: » 3,055, » 2,664 »
» » » 1886/90: » 1,308, » 2,986 »
» » » 1891/95: » 1,060, » 2,715 »
samt år ....... 1899: » 2,009, » 1,501 »
och år ......... 1906: » 2,030, » 6,523 »
Värdena å dessa hästar år 1906, beräknade
efter det af Kommerskollegium årligen
fastställda medelpriset, uppgår för
införda hästar till 734,100 kronor och för
exporterade hästar till 2,952,650 kronor.
B. C-m.
Ledningen af hästafveln i vårt land är anförtrodd
åt Stuteriöfverstyrelsen (bestående af en af
K. M:t förordnad chef, två ledamöter och en
sekreterare). Nämnda styrelse tillkommer i
första hand att utöfva högsta administrationen
öfver landtbeskälleriinrättningen i riket
samt tillse, att alla från statens sida
till hästafvelns befrämjande vidtagna
anstalter blifva på ändamålsenligaste sätt
ordnade. Stuteriöfverstyrelsen eger dessutom
rätt att hvarje år till öfverläggning
med sig sammankalla ordförandena i
prisbelöningsnämnderna och chefen för
remonteringsstyrelsen.
För hästafvelns befrämjande hållas årligen med
statsmedel understödda premieringar enligt af
K. M:t fastställdt reglemente af 5 mars 1909
(Sv. förf. saml. n:r 19 för 1909). Premieringen
har till ändamål att verka för åstadkommande
af goda och för olika trakter inom landet
fullt lämpliga häststammar. För tillämpning af
reglementet är riket indeladt i sex distrikt
och dessa i underdistrikt, ett för hvarje
hushållningssällskaps område. Premieringen
verkställes årligen inom hvarje underdistrikt
vid besiktningsmöten af en särskild nämnd,
bestående af en ordf. och två ledamöter, af
hvilka ordf. och den ene ledamoten utses af
K. M:t efter förslag af Stuteriöfverstyrelsen
och tjänstgöra öfver hela distriktet, medan
den andre ledamoten utses af vederbörande
hushållningssällskaps förvaltningsutskott för
underdistriktet. Afvelsdjur af ädelt, varmblodigt
slag premieras öfver hela landet, hvaremot af de
kallblodiga raserna endast ardenner, clydesdale
samt norsk eller nordsvensk kunna blifva
föremål för premiering. Stuteriöfverstyrelsen
eger att på vederbörande hushållningssällskaps
förslag bestämma, hvilken eller hvilka af
dessa raser skola premieras inom de särskilda
underdistrikten. Premierna utgå under form af
penningpris, skådepenningar af silfver, intyg om
godkännande, afvelsdiplom och s. k. frisedlar,
hvilka berättiga till fri betäckning af premierad
hingst. Statens anslag till prisbelöning af
hästar utgör f. n. 160,000 kr.; af landsting och
hushållningssällskap anslogos för 1908 dessutom
144,433 kr., och premierades under 1908 1,152
hingstar, hvaraf 52 fullblod, 251 halfblod,
433 norska och nordsvenska, 384 ardenner, 13
clydesdale och 7 skogs-russ, och uppvisades vid
premieringsmötena 5,228 ston, af hvilka 3,681
kunde godkännas, och af 4,935 uppvisade ungston
premierades 2,989.
Den ädla hästafveln inom landet afser
företrädesvis produktion af remonter för arméns
behof, som utgör omkr. 1,000 st. årligen,
samt att fylla behofvet af privata rid- och
vagnshästar. För den ädla hästafvelns befrämjande
hållas af staten två hingstdepåer, nämligen vid
Strömsholm, i Västmanland, och Flyinge, i Skåne,
hvarifrån hingstar under betäckningstiden
utstationeras till olika delar af landet,
där de mot en af Stuteriöfverstyrelsen bestämd
afgift få användas till betäckning af privata
hästegares ston. Vid Strömsholm stå (år 1908)
74 hingstar, hvaraf 10 engelskt fullblod,
och vid Flyinge 111 st. med 12 fullblod;
de flesta statshingstarna äro hannoveranare,
några importerade från Ostpreussen och några få
infödda halfblodshingstar. Den ädla hästafveln
står i såväl kvantitativt som kvalitativt
hänseende främst i Malmöhus län, och af de
1908 inköpta remonterna härstammade öfver 62
proc. från Skåne. Den tyngre hästafveln afser
produktion af lämpliga arbetshästar för såväl
industriens som jordbrukets och skogsdriftens
behof. För frambringande af tyngre arbetshästar
användes mest den rena ardennerrasen (se
Ardennerhästen och afbildningen pl. II
fig. 4 till art. Hästen). Ardennerafveln
bedrifves företrädesvis i södra och mellersta
delarna af landet och har sitt egentliga hem
i Halland, Västergötland, Södermanland och
Östergötland. Ledningen handhafves företrädesvis
af Stamboksföreningen för svenska ardennerhästen
(stiftad 1901), som har till ändamål att genom
rationell stamboksföring tillvarataga och
tillgodogöra det inom landet befintliga och
för afvelsändamål lämpliga hästmaterial af ren
eller öfvervägande ardennerras samt af god,
ensartad typ. Stamboken indelas i 3 klasser:
A. för hingstar, importerade eller inom landet
födda af ren ras, minst 3 år, B. för ston,
importerade eller inom landet födda af ren
ras eller bevisligen i 4 generationer efter
ardennerhingst, C. - stambokens förberedande
klass - för ston, som i 2 eller 3 generationer
härstamma från ren hingst och vid besiktningen
befinnas lämpliga. Clydesdalerasen (se
Clydesdalehästen och afbildningen pl. III fig. 3
till art. Hästen) användes nästan endast på vissa
trakter i Skåne och Halland samt, på senare åren,
på en del ställen i Västergötland, där man genom
lämpliga clydesdalehingstar söker restaurera,
den fordom berömda Levene-rasen. För produktion
af lättare arbetshästar, särskildt för skogs-
och bruksdriftens behof, användes mest den
norska och nordsvenska rasen, som numera är så
godt som uteslutande förhärskande i samtliga
län n. om Dalälfven äfvensom i Kronobergs län,
men dessutom förekommer äfven i mellersta och
södra Sverige utom i Malmöhus, Hallands och
Skaraborgs län, där hingstar af nämnda raser ej
premieras. Benämningen nordsvensk häst började
användas först i slutet af 1890-talet och erhöll
officiellt erkännande genom att upptagas i det
1900 förnyade premieringsreglementet. Under detta
namn har man sammanfört de mera oblandade
resterna af de sedan gammalt inhemska
häststammarna, som förut gått under namnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
