Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hvitkorn ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra Hybanthus-arter ha liknande
egenskaper och användning.
O. T. S. (G. L—m.)
Hybernia, zool. Se Lindmätaren.
Hybla, i forntiden namn på flera städer på
Sicilien. — 1. H. major (nu Paterno), stad på
södra sluttningen af Etna, vid Symaithos, säte
för gudinnan Hyblaias kult. — 2. H. Megara
(nu Melilli), stad på östra kusten af Sicilien,
n. om Syracusæ. Den koloniserades af dorer från
Megara (729 f. Kr.) och hörde sedan Gelons tid
till Syracusæ. Därifrån kom den af skalderna
prisade hybleiska honungen.
Hübler, Bernhard, tysk rättslärd, f. 1835,
praktiserande jurist 1859—68, e. o. professor
i Berlin 1868, ord. professor i Freiburg
i/Br. 1869 och i Berlin sedan 1880, har
utgifvit arbeten särskildt i kyrkorätt och
folkrätt samt varit verksam inom den kyrkliga
förvaltningen bl. a. som konsistorialrat
i preussiska kultusministeriet 1870 och
geheimeoberregierungsrat 1875—80. Bland
hans skrifter märkas Zur revision der lehre
von der rechtlichen natur der konkordate
(1865), Die eigenthümer des kirchengutes
(1868), Eheschliessung und gemischte
ehen in Preussen (1883), äfvensom i form
af korta och öfversiktliga grundlinjer
Kirchenrechtsquellen (1888, 4:e uppl. 1902)
och Die magistraturen des völkerrechtlichen
verkehrs und der exterritorialität (1900).
Rld.
Hübner, Johann, tysk läroboksförfattare,
f. 1668 i Türchau, nära Zittau, d. 1731 som
rektor vid Johanneum i Hamburg. Hans skrifter i
geografi (Kurze fragen aus der alten und neuen
geographie, 1693; 36 uppl. under H:s lifstid),
historia (Kurze fragen aus der politischen
historie, Genealogische tabellen), biblisk
historia (Zweimal 52 auserlesene biblische
historien, 1714) voro sin tids högst skattade
läroböcker i Tyskland och voro länge härskande
i Sverige, där de flitigt öfversattes och
bearbetades ända in på 1880-talet. Se biogr.
af Brachmann (1899). H:s son Johann (d. 1753)
verkade som skriftställare i faderns anda.
Hübner, Martin, dansk rättslärd, f. 1723 i
Hannover, d. 1795 i Köpenhamn, blef 1741
student samt var därefter informator hos
grefve J. L. Holstein. 1752—59 studerade han i
utlandet, i synnerhet i Paris, och författade
två folkrättsliga skrifter: Essai sur l’histoire
du droit naturel (1758) och De la saisie
des bâtiments neutres (1759). I det sista
häfdade han med stort skarpsinne och lärdom
emot den engelska regeringens öfvergrepp och
dess kronjuristers påståenden de grundsatser för
den neutrala skeppsfartens rätt, som lågo till
grund för de senare väpnade neutralitetsförbunden
(1780 och 1800) och som på Pariskongressen 1856
blefvo allmänt godkända. 1759—62 sändes han
till London för att stödja den danske ministern
vid hans förhandlingar med regeringen, och 1764
blef han professor vid Köpenhamns universitet,
men höll under 30 år aldrig föreläsningar. 1774
fick han titeln konferensråd. H. är den ende
danske författare, som vunnit varaktigt
minne i den folkrättsliga litteraturen.
E. Ebg.
Hübner. 1. Rudolf Julius Benno H., tysk
målare, f. 1806 i Oels (Schlesien), d. 1882,
kom 1821 in i akademien i Berlin och blef 1823
lärjunge hos Schadow, som han 1826 följde till
Düsseldorf. Efter att ha flyttat tillbaka till
Berlin for han 1829 till Italien, var 1831 åter
i Berlin och 1833 i Düsseldorf, hvarefter han 1839 följde
sin svåger Bendemann till Dresden. Han blef
1841 professor vid därvarande akademi och 1871
direktör för målningsgalleriet. — H. utmärkte
sig som konstnär mera för klart förstånd än
för skapande fantasi. I början tillgifven
den romantiska riktningen, gick han sedan
öfver till bibliska ämnen och målade äfven
historiska bilder. Af hans olikartade alster
må som exempel nämnas Isabellas befrielse,
efter Ariosto (1828), Rut (1830), Skyddsängeln
(1836, båda i nationalgalleriet), Job och hans
vänner (1838, i Frankfurt), Den gyllene tiden
(1847, i Dresdens galleri; en reproduktion i
Berlins nationalgalleri, som ock eger Magdalena
vid Kristi lik, 1859) och Luthers disputation
med Eck (i Dresdens galleri). H. målade ock
goda porträtt. Han sysselsatte sig jämväl med
litterära arbeten af konstvetenskapligt och
kritiskt innehåll samt uppträdde äfven som skald,
med Bilderbrevier der Dresdener galerie (1857,
ny följd 1859) samt öfv. af Petrarcas sonetter
(1868) och flera samlingar dikter.
2. Ernst Willibald Emil H., den föregåendes
son, tysk språk- och fornforskare, f. 1834 i
Düsseldorf, d. 1901 i Berlin, blef 1863 e. o. och
1870 ord. professor i klassisk filologi vid
universitetet i Berlin. H:s arbeten gälla framför
allt klassisk arkeologi och epigrafik; nämnas
må Epigraphische reiseberichte aus Spanien und
Portugal (1861), Die antiken bildwerke in Madrid
(1862), Inscriptiones Hispaniæ latinæ (2 bd,
1869; suppl. 1892), Inscriptiones Hispaniæ
christianæ (1871; suppl. 1900), Inscriptiones
Britanniæ latinæ (1873), Inscriptiones
Britanniæ christianæ (1876), Arqueologia de
España (1888), Römische epigraphik (i Müllers
"Handbuch der klassischen altertumskunde", 2:a
uppl. 1892), Monumenta linguæ ibericæ (1893),
vidare arbeten i latinsk och grekisk grammatik,
romersk litteraturhistoria, klassisk bibliografi,
Römische herrschaft in Westeuropa (1890) m. m.
1. C. R. N. (G—g N.)
Hübner, Joseph Alexander von, grefve,
österrikisk diplomat, f. 1811 i Wien,
d. där 1892, hette ursprungligen Hafenbredl,
men utbytte detta namn mot H., inträdde 1833
på den diplomatiska banan och tjänstgjorde
1837—48 i Paris, Lissabon och Leipzig samt
hölls under revolutionsåret 1848 tre månader
fången som gisslan hos de upproriske i Milano,
där han varit sekreterare hos ståthållaren,
ärkehertig Rainer. H. medföljde sedan
den kejserliga familjen på dess flykt till
Olmütz, användes där vid utarbetandet af
proklamationer, diplomatiska noter o. s. v. och
sändes 1849 som ambassadör till Paris, där
han kvarstannade till utbrottet af 1859 års
krig, hvilket för honom kom som en fullständig
öfverraskning. H. var 1865—67 ambassadör vid
Vatikanen, utsågs 1879 till lifstidsledamot af
österrikiska herrehuset och blef 1888 upphöjd
i grefligt stånd. Hans politiska läggning var
ultramontan och starkt konservativ. Bland H:s
stilistiskt förtjänstfulla arbeten märkas
Sixte quint (3 bd, 1870; ny uppl., 2 bd, 1883),
flera resebeskrifningar och det postumt utgifna
memoararbetet Neun jahre der erinnerungen eines
österreichischen botschafters in Paris (2 bd,
1904, äfven fransk uppl. s. å.).
Hübner, Karl Wilhelm, tysk målare,
f. 1814, d. 1879 i Düsseldorf, tillhörde
därvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
