Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 1223-1224 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hufvudkål ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Fig. 1.

Ansiktet bildas af 14 ben. 7 af dessa ligga
delvis nära under huden och gifva ansiktet dess
form; de äro: de pariga näsbenen (ossa nasalia,
NÄ), öfverkäksbenen (ossa maxillaria, Ö),
tillsamman kallade maxillen, och okbenen
(ossa zygomatica, O) samt ett oparigt:
underkäken eller mandibeln (os mandibulare,
U). De 7 öfriga, som icke märkas i det yttre,
äro de pariga tårbenen (ossa lacrymalia, TÅ),
snäckbenen (conchæ inferiores, C) och gombenen
(ossa palatina, G) samt det opariga plogbenet
(vomer, PL). Härtill komma 3 små ben i hvartdera
örat, hvilka tillhöra hörselorganet, och tänder,
som tillhöra digestionsorganen. Hufvudskålen,
sedd från sidan (se fig. 1), synes i sin helhet ha formen
af ett nedan platt och något urnaggadt päron,
hvarpå tydligt märkes den brutna gränsen mellan
hjärnskål och ansikte. Den förra bildar en
öfre, större, ganska slät oval; det senare utgår
därifrån som ett knöligt, oregelbundet femsidigt,
nedre-främre bihang. Hjärnskålens bakre del
bildas af nackbenet (NA), den främre af pannbenet
(PA), hvilket nedåt stöder mot stora vingen (K′)
af kilbenet. Mellan dessa ändhvälfningar bilda
hjässben (H) och tinningben (TI) ett stort,
nedåt smalare, af tinningsömmen (IV) afbrutet
tvärbälte, som fullständigar hvalfvets tak och
sidor samt bak genom nacksömmen (I), fram genom
kronsömmen (III) och dess fortsättning nedåt
förenas med grannbenen. Hela ytan är tämligen
slät, utom vid nedre kanten å tinningbenet. Där
utgår framåt en spets, som möter en dylik från
okbenet (O) och med denna bildar den äfven
på lefvande märkbara okbågen (ob). Denna och
en mot pannbenet uppstigande del af okbenet
(O′) begränsa tinninggropen, hvilken på den
lefvande människan fylles af tinningmuskeln
samt mer eller mindre fett. Vid roten af okbågen
ligger ledgropen för underkäken. Strax där bakom
synes den yttre benöppningen till hörselorganet
(4), omgifven af en skarp benring (ty), och
bakom denna nedskjuter det på den lefvande
kännbara vårtutskottet (Tv). — Ansiktsprofilen
bildas öfverst af näsbenet (NÄ), där nedom af
öfverkäken, dels af dess utskott mot pannan (Ö′),
dels af dess kropp (Ö). Nästaggen (nt) motsvarar
nedre gränsen för den utskjutande, benlösa
yttre delen af näsan; längre ned fortsättes
främre profilen af tänderna och underkäken samt
slutar i hakan. Ansiktets nedre gräns bildas af
den horisontala underkäksdelens nedre kant (U),
som vid vinkeln (uv) böjer om i den bakre kanten
på underkäkens vertikala del (U′); denna delar
sig uppåt i 2 spetsar, af hvilka den bakre bär
ledknappen mot tinningbenet. Hela denna kontur
är möjlig att känna hos den lefvande.

Fig. 2.

Kraniets form, sedd framifrån (se fig. 2), är en
nedåt smalnande oval, hvars öfre rundning bildas
af hjärnskålen, den nedre af mandibeln. Ansiktet
består af 2 symmetriska sidohalfvor. Nedom
flinten (fl) skiljas de af näsbenens midtsöm,
därunder af näsans skiljevägg, som ofvan utgöres af silbenets
lodräta skifva (S″), nedan af plogbenet (PL). Där
nedom följa såsom gränsmärken sömmen mellan
maxillens halfvor, springan mellan käkarnas
mediana framtänder och spåret af mandibelns
sidohalfvors sammanväxning. Ansiktets
massa utgöres af de 3 käkbenen och tänderna;
bredden bestämmes af okbenen (O), hvilka synas
hos den lefvande och starkare framträda hos
magra, synnerligen mot kindknölen (kk). Där
synas äfven främre hålen för ett par benkanaler
(14 och 16), genom hvilka utträda nerver och
blodkärl, samt framför allt 2 stora öppningar:
den af ansiktsbenen omslutna päronformiga
främre näsöppningen och de båda sneda, ovala
ögongroparna (orbitæ), som på gränsen mellan
ansiktet och hjärnskålen pyramidala sänka sig
djupt in. I deras väggar ingå delar af flera
förut nämnda ben samt tårbenen (TÅ, fig. 1);
i pyramidens spets finnas hålet för synnerven
(11) samt den öfre (ösp) och den nedre (nsp)
ögonspringan.

Betraktar man (se fig. 3) det inre af den
afsågade, upp och ned vända kalotten (calvaria),
ser man, hur stor utbredning hjässbenen (H) ha,
huru de fåras af den greniga näringsartären (mha)
för dem och hårda hjärnhinnan, huru de förenas
af pilsömmen (II), belägen i en långsfåra (ss),
taket till den stora blodledaren, samt huru nack-
(I) och kron-(III)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>