Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 11. Harrisburg - Hypereides / 849-850 (1909) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hjärne ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

spindelväfshinnan och den mjuka hinnan, sträcker sig längs
hela hjärnan och ryggmärgen samt står genom
särskilda öppningar i förening med hjärnkamrarna. De
nerver, som utgå från centrala nervsystemet, åtföljas
under hela sitt förlopp af skidor, som utgöra
fortsättningar af hjärn- och ryggmärgshinnorna. —
Om sjukdomar i hjärnhinnorna se Hjärnsjukdomar.
R. T—dt.*

Hjärnhyperemi, med. Se Hjärnsjukdomar, sp. 853.

Hjärninflammation, med. 1. Oegentligt namn på
hjärnhinneinflammation. Se Hjärnsjukdomar,
sp. 850. — 2. Verklig inflammation i själfva
hjärnsubstansen. Se Hjärnsjukdomar, sp. 855.

Undersidan af hjärnan, a storhjärnan, b hjärnskänklarna, c varolsbryggan, d förlängda märgen, e lillhjärnan, f ryggmärgen: 1—12 hjärnans tolf nervpar (jfr texten).

Hjärnnerver (lat. nervi cerebrales), anat., kallas
de nerver, som utträda från hjärnan. Man räknar
tolf par, som numereras i ordning framifrån bakåt
(se fig.). 1. Luktnerven (nervus olfactorius) är
egentligen en del af hjärnan, hvarifrån grenar afgå
till näsans slemhinna och förmedla luktförnimmelserna.
2. Synnerven (n. opticus) härstammar
till största delen från ögats näthinna
och leder synintrycken till hjärnan. Under
sitt förlopp från ögonen till hjärnan korsa
synnerverna hvarandra; hos lägre djur är denna
synnervskorsning fullständig, hos de högre
djuren och hos människan ofullständig, i det
att de nervtrådar i synnerverna, som komma från
näthinnornas åt näsan vettande halfva, förlöpa
korsade, de från tinninghalfvan kommande åter
okorsade. 3. Ögats rörelsenerv (n. oculomotorius)
innerverar de flesta af de muskler, som röra
ögonklotet, samt dessutom under förmedling af
sympatiska ganglieceller, de muskeltrådar,
som åstadkomma pupillens sammandragning och
förändringarna i ögonlinsens buktighet
(ackommodation). 4. Ögats vridnerv (n. trochlearis)
förgrenar sig till ögats öfre sneda muskel.
5. Trillingnerven (n. trigeminus) är en
af de viktigaste af hjärnans nerver. Den är
en blandad nerv, d. v. s. den innehåller både
nervtrådar, som förmedla känsel, och sådana, som leda
rörelseimpulser. Det är den, som förser största
delen af hufvudets hud med känselnerver,
hvarjämte den innehåller de nervtrådar, som
åt tänderna samt åt mun- och näshålorna ge
deras känslighet. Vidare tillhör en del af
smaknerverna densamma. Genom sina motoriska
trådar försörjer den tuggmusklerna, en af
gomseglets muskler o. s. v. 6. Ögats utåtförande
nerv (n. abducens) går till ögats yttre
räta muskel. 7. Ansiktsnerven (n. facialis)
innehåller nerver till ansiktsmusklerna och
är sålunda den nerv, som behärskar de mimiska
rörelserna. Förlamas den, blifva leende och
hvisslande omöjliga; ögonlocken kunna ej
tillslutas o. s. v. Dessutom för den nerver
till flera af gommens muskler. En gren af
densamma, trumhålans sträng (chorda
tympani), afger nerver till underkäks-
och undertung-spottkörteln. 8. Hörselnerven
(n. acusticus) förmedlar hörselförnimmelserna
samt är därjämte, genom sin förgrening
i de halfcirkelformiga kanalerna,
af betydelse för förnimmelsen af
kroppens jämvikt. 9. Tungsvalgnerven
(n. glossopharyngeus) är en blandad nerv,
som innehåller rörelsenerver för vissa
af gomseglets och svalgets muskler samt
känselnerver för åtskilliga af munhålans
delar. Sin förnämsta betydelse eger den som den
viktigaste smaknerven. 10 och 11. Lungmagnerven
(n. vagus) och binerven (n. accessorius)
utgöra tillsammans en blandad nerv, som i
en mängd af kroppens förrättningar spelar en
synnerligen viktig roll. Binervens yttre gren
är uteslutande motorisk; den försörjer muskler
på halsen och ryggen. De utåt ledande grenarna
af bägge de förenade nerverna komma alla från
binerven, de inåt ledande trådarna åter från den
egentliga lungmagnerven. På blodomloppsapparaten
utöfva dessa bägge nerver stort inflytande. De
innehålla nervtrådar, genom hvilkas retning
hjärtats slag göras långsammare och i vissa
fall fullkomligt upphäfvas, samt trådar, hvilka
påskynda hjärtats rörelser; vidare nerver för
bukhålans blodkärl samt regulatoriska trådar för
de högre nervcentra, som behärska hjärtat och
blodkärlen. — För andningsapparaten ega dessa
nerver trådar till struphufvudets och luftrörens
muskler; känselnerver för struphufvudet,
luftrören och lungorna, hvilka tillika äro af
den största betydelse för regleringen af den
normala andningen. Till matsmältningsapparaten
utsända lungmagnerven och binerven motoriska
trådar för sväljningen och för magsäckens och
tarmarnas rörelser; känselnerver för svalget,
matstrupen och magsäcken, hvilka på reflexväg
framkalla spottafsöndring, o. s. v. 12.
Undertungnerven (n. hypoglossus) är rörelsenerven
för tungans samtliga muskler samt för de muskler,
som gå till tungbenet. För åstadkommande af
artikulerade ljud spelar den sålunda en högst
betydande roll.
R. T—dt.*

Hjärnsinus. Se Hjärnsjukdomar,
sp. 851.

Hjärnsjukdomar omfatta i vidsträckt mening äfven
sinnessjukdomar (se d. o.). Öfriga hjärnsjukdomar
ha sitt säte antingen i hjärnmassan eller i
de beklädande hinnorna, stundom i båda dessa
organdelar, såsom vid blodöfverfyllnad och
blodbrist.

I. Uteslutande i hinnorna kunna förekomma
följande sjukdomar. Blödning (hæmorrhagia
meningum), framkallas vanligen af yttre våld
(slag,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>