Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Helga manna samfund - Helgarv - Helgssjvn - Helgason, Arni - Helga Torstensdotter - Helga (Heliga) Trefaldighets dag. Se Trefaldighetssvndag - Helgdag - Helge - Helgeandsholmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle då möjligen (efter en hypotes
af A. Harnack) vara att söka i angreppen på den
begynnande helgonkulten, hvilka kyrkan härigenom
skulle velat afvärja. Dock medge ej blott
själfva orden en allmännare tydning, utan man
har ock från början däri inlagt tanken på den
öfver hufvud mellan alla troende, särskildt ock
mellan de aflidne och de nu lefvande, bestående
gemenskapen. Den hos oss häfdvunna tolkningen
utgår från Luther, som i bekännelsens "communio
sanctorum", af honom öfversatt med "Die gemeine
der heiligen", menade sig finna ett stöd för
den af honom gentemot katolicismens hierarkiska
kyrkobegrepp häfdade satsen, att kyrkan till
sitt väsen intet annat är än församlingen af
alla troende. Genom Luthers lärjunge Olaus Petri
infördes, i dennes "Messeordning" af 1531, den
motsvarande svenska öfversättningen. Härvid är
dock att märka, att det svenska ordet "samfund"
ännu vid denna tid, vid sidan af den konkreta
betydelsen "församling" e. d., användes i den
numera obrukliga abstrakta betydelsen af samlif,
"gemenskap" e. d. — Med anledning af en motion
af kontraktsprosten J. A. I. Sundelin beslöt
emellertid 1908 års kyrkomöte att hos K. M:t
anhålla, att i trosbekännelsen i stället
för orden "de heligas samfund" måtte intagas
orden "de heligas gemenskap". — Jfr vidare
E. L. Petersson, "Betydelsen af uttrycket
de heligas samfund" (1892), och E. Fredlund,
"Credo sanctorum communionem" (1907).
E. B—g.
Helgarö, socken i Södermanlands län, Åkers
härad. 2,154 har. 524 inv. (1908). Annex till
Fogdö, Strängnäs stift, Domprosteriet.
Helgasjön, insjö i mellersta Småland, 6
km. n. om staden Växjö, tillhörande Kinnevalds,
Norrvidinge och Allbo härad af Kronobergs
län. 162,6 m. ö. h. Areal 5,000 har. I sjön,
som har mycket oregelbunden form och hvars
vikar skjuta långt in i landet, ligga ön Helgö
(Öjaby socken) samt flera holmar, hvilka äro
skogbevuxna liksom stränderna. H. mottager
vattnet från Madkroken, Örken, Innaren, Asasjön
och Tolgsjön samt har genom Heligeå aflopp till
Salen och Åsnen, hvilka sjöars slutliga aflopp
till Östersjön är Mörrumsån.
Helgason, Arni, isländsk präst, f. 1777, d. 1869,
en bland de förnämste representanterna för
den s. k. rationalistiska riktningen inom det
isländska prästerskapet. Hans viktigaste arbete
är en på Island ännu mycket läst predikosamling,
Helgidaga-prédikanir (1839). H. var god
vän till Rask, hvilken under sitt besök
på Island (1813—15) jämte H. uppgjorde
planen till Isländska litteratursällskapet
("Hið islenzka bókmentafélag"), som
stiftades 1816. H. var i många år ordf. för
detta sällskaps afdelning i Reykjavik.
C. R. (R. N—g.)
Helga Torstensdotter, kallad H. den fagra, en af
hufvudpersonerna i sagan om Gunnlög Ormtunga
(se d. o.).
Helga (Heliga) Trefaldighets dag. Se
Trefaldighetssöndag.
Helga (Heliga) Trefaldighets församling. Se
Bondkyrka.
Helgdag kallas inom de kristna kyrkorna hvarje
dag, som till erinring om någon troslära eller
någon religiöst betydelsefull tilldragelse firas,
liksom söndagen, med offentlig gudstjänst och
hvila från arbetet. Sådana dagar äro i den
svenska kyrkan, enl. k. förordn. 4 nov. 1772,
de två första dagarna af
de tre stora högtiderna (jul, påsk och pingst)
samt nyårsdagen, trettondagen, Jungfru Marie
bebådelsedag (en i vissa fall flyttbar helgdag),
långfredagen, Kristi himmelsfärdsdag och
midsommardagen (Johannes döparens dag). Äfven
Marias kyrkogång (kyndelsmässodag), Mikaelisdag
och allhelgonadag, hvilka förr på bestämd
månadsdag firades som helgdagar, högtidlighållas
numera, om de infalla på söckendag, nästföljande
söndag. (Inträffar Marias kyrkogång i veckan
före fastlagssöndagen, flyttas den till söndagen
förut.) Den katolska kyrkan firar dessutom
Kristi lekamens fest, festen för Marias
obefläckade aflelse, Marie himmelsfärdsdag,
Petrus’ och Paulus’ dag samt alla själars
dag. Enl. k. kung. 4 okt. 1895 må ej å juldagen,
långfredagen samt påsk- eller pingstdagen
offentligen uppföras skådespel, gifvas offentlig
föreställning i lindansning, konstridning eller
annat dylikt, eller hållas offentlig maskerad,
bal, lekstuga, s. k. varietétillställning eller
andra sådana nöjen. Kyrkolagen stadgar (kap. 14,
§ 2), att bröllop ej få hållas på första dag jul,
påsk och pingst. I det protestantiska Tyskland
samt i Danmark och Norge är midsommardagen icke
mera helgdag, hvaremot i Tyskland reformationsfesten
firas som sådan. I Sverige firas hvarje
års andra böndag som reformationsfest. — Om
s. k. bankhelgdagar se d. o.
(J. T. B.)
Helge, ett namn, som burits af många i
fornsagorna omnämnda konungar och hjältar. Af
den äldre Eddans Helgesånger handlar den
första om Helge Hjorvardsson, som blef gift med
valkyrjan Svafa, konung Eylimes dotter. De två
andra Helgesångerna handla om konung Sigmunds
son Helge, med tillnamnet Hundingsbane, och
hans kärlek till valkyrjan Sigrun, konung
Högnes dotter. Enligt de gamles tro på en
själavandring sägas Helge Hjorvardsson och Svafa
ha blifvit födda på nytt i Helge Hundingsbane och
Sigrun, liksom dessa senare ännu en gång blifvit
återfödda, såsom Helge Haddingjaskate och Kara,
Halfdans dotter, hvilkas lefnadsöden skildrats
i den numera förlorade Kara-sången. Om dessa
sagohjältars förbindelse med andra sagokretsar
se S. Bugge, "Helgedigtene i den ældre Edda"
(1896).
Th. W. (B—e.)
Helgeandsholmen, en af de holmar, på hvilka
Stockholms stad är byggd, är belägen i Norrström
(Mälarens utlopp i Östersjön) mellan stadsdelarna
Norrmalm och Staden och tillhör sedan 1 maj 1906
Storkyrkoförsamlingen, efter att förut ha varit
delad mellan Klara samt Jakobs och Johannes’
församling. Den har uppstått genom utfyllning
och förening af ursprungligen tre holmar: Stora
Stockholmen l. den egentliga H. (i s.), Lilla
Stockholmen l. Barkarholmen (i n.) samt Slaktar-
l. Bryggeriholmen (nu en del af Strömparterren)
och fått sitt namn efter ett å den förstnämnda
holmen redan under den äldre medeltiden
befintligt helgeandshus (se d. o.). Detta
flyttades på grund af ett k. bref 1531 till
Riddarholmen, och kronan förvärfvade huset med
tillhörande tomt samt med ett undantag alla
andra tomter därstädes. Barkarholmen åter med
närmast omgifvande vatten och däri liggande skär
donerades af Magnus Ladulås 1286 till Klara
kloster och återkom i kronans ego genom Gustaf
Vasas klosterreduktion (1527). Enligt en karta
af 1689 voro tomterna v. om den öfver H. och
Barkarholmen dragna Norrbrogatan upplåtna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
